PRS Lupple & Medi

"Alrik Raven" Hon log stort och såg nöjd ut och klev ur sängen man ramlade in i Alriks famn och kved svagt.
"Jag är kall. Kan jag få något varmt att äta? Är jag frisk nog att gå ut?" Hon såg upp och ögonen ar glasartade.

Han fångade in henne med ett svagt leende.
"Absolut. " Sa han och knäppte lite med fingrarna åt Victor för att han skulle ordna med det.
"Det är nog bäst ifall du kryper ned och värmer upp dig. "Föreslog han.
"Så kommer vi upp med maten till dig." Sa han lugnt och ledde henne försiktigt mot sängen.

Hon kröp ner i sängen och drog täcket om sig och såg på honom med en trött min.
"Är jag sjuk igen?"
Victor kom in med en skål med gröt och satte sig på sängkanten och började mata henne.
"Hjärtat du är en sjuk själ. Det är därför ditt blod måste bort. Det vet du väl?"

Alrik nickade sakta och smekte henne över pannan.
" Feber igen." Suckade han.
Hon hade egentligen inte feber alls, inte alls.
Men en väldigt beprövad metod med henne var att desto sjukare hon trodde att hon var desto mer medgörlig. (?) Då kunde de ju kontrollera henne.
" Ät upp, sen får du vila." Viskade han och pussade hennes panna och gick sedan ut från rummet.

Dorian satt uppflugen i ett träd, studerade byggnaden och drack av blodet.
" Det vore väldigt dumt ifall hon har samma rum som sist. De borde ha flyttat henne."Sa han lågt till de andra och Simon suckade och försökte få kontakt.
Gustaf gick från människa till varg, till människa igen.
"Hon är i närheten. Jag känner tanden. "Förklarade han lugnt.

"Okej" Hon började att äta och hon ställde ifrån sig och slöt ögonen.

"Hon är så vacker. " Victor såg ut och suckade.
"Men inga vampyrer kan komma in det är ju det bästa. De kan inte komma in i varken huset eller
lägeheten."
Han sjönk ner och började skriva på en raport oc såg upp.
"Hade hon feber?"

Alrik nickade sakta och flinade till.
" Och skulle någon komma in på något sätt- kommer hon ändå inte minnas dem." Sa han lågt och lyckan över det syntes så tydligt.
Han skakade sedan på huvudet.
"Nej. Hon är i perfekt skick." Log han och hoppade smidigt med just denna mening över till ett annat språk än engelska.

Dorian nickade sakta och drack upp blodet för att sedan hoppa ned och röra sig på småvägar och bakgator närmare huset.
Väl där så stationerade han sig i skymundan i byggnaden bredvid. Gustaf och Simon var också där omkring.
"Medan du står här och smyger så visar vi oss. De känner oss inte." Sa han lugnt och drog med sig Gustaf därifrån.
Och de smälte in perfekt.

"Jag ska be någon av våra männskliga vänner komma över och avlägsna hennes kors. Häxorna är på väg och det är väl det.
" Han log och såg på hennes papper.
"Hon kommer bli en mäktig kvinna om vi låter ha henne kvar. Hennes blod är som renaste energin och det gör mig lycklig. För den som äger henne äger hela världen.2

Alrik nickade sakta.
" Nej hon måste ta av det själv. " Sa han ärligt.
" Det är knutet till dem andra. Hon måste välja att ta bort det annars kanske hon minns eftersom det är traumatiskt. " Sa han fundersamt men väldigt allvarligt.
" Jag vet. Denna gången ska vi inte förlora henne." Sa han. Med en bister syn.

Simon stannade upp och försvann in i en folkmassa samma stund som han kände av de andra häxorna. Han ryckte åt sig Gustaf och nästan ställde sig på honom.
" Häxor." Viskade han väldigt lågt i Gustafs öra och hoppades att hans magi skulle blockera hans egna samtidigt som han använde magi för att blockera dem båda.
Han såg en av häxorna, som var lite äldre stanna till men sedan vandra vidare mot huset.
"Vi måste byta kläder." Viskade han och ryckte med sig Gustaf in i närmaste butik.

Han såg över axeln och log.
"Hon sover iallafall. Hon är så ren och oskyldig." Han vände sig mot.
"Så mer tester om henne idag? Du måstge ju leka doktorn rätt." Han log lätt och såg några unga kvinnor komma in.
"Oh ni kom. Ni kan börja skydda huset. Hon sover just nu så försök att inte skrika så högt." Han pekade på dörren till Willows nya lägenhet.

Alrik flinade till och nickade sakta.
"Vi ska massa patient och doktor lekar. " Mumlade han och stirrade mot henne.
"Men hon måste sova en stund. Hon blir så gnällig annars. I alla fall när hon var liten." Sa han tröttsamt.

Den äldre personen nickade och drog fram en kniv och gjorde ett snitt i sin hand några få droppar ramlade ned på golvet.
De yngre satt i ring runt droppen och gjorde även de snitt i händerna men det var betydligt mer än några droppar.
Simon greppade tag om Gustaf och skakade på huvudet.
" De använder blodsmagi. Det är mörkt. Det går emot de visa. Jag tror de värsta av alla sorter samlas där för att hålla henne fången. Men hon är garanterat i det huset. "Sa Simon lågt och Gustaf nickade bara. Men oron var tydlig.

Dorian hade suttit där han satt, med översikt över hela huset och försökte räkna ut vart hon var.
Nära dem, nära salen där han hittat henne senaste gången. Han skannade hela våning två med blicken och såg henne. Klart och tydligt ligga och sova.
Det var med all sin kraft han fick bekämpa att inte ta sig dit direkt. Hon levde.
Hur skulle han kontakta henne?