PRS Lupple & Medi

Hon såg bort och grimarserade när såret tvättades och hon skakade på huvudet.
"Minns inte." Hon slöt ögonen.
"Minns inte mycket. Slog jag i huvudet och svimmade kanske?" Hon såg oroad ut och såg på Victor som höll ut sin hand.
"Kom vi går tillsammans alla tre så kan vi se hur det ser ut." Han log och såg på läkaren och log.
"Vad fin du är. Vem har piffat upp dig så?"

Läkaren svarade inte utan följde med de båda mot hennes nya rum.
Som låg vägg i vägg med deras kontor. Där de oftast vistades när de var här och inte hade patienter.
Men det var stort, och vackert.

Hon stannade upp och såg ledsen ut och såg på Victor.
"Stal jag erat rum?" Hon såg på läkaren och släppte taget om Victors hand och såg på den mjuka sängen.
"Varför fick jag flytta?"

" Det andra fick dig att må dåligt. Och du vet ju hur sjuk du kan bli. Då är du närmare till oss." Sa läkaren lugnt.

Hon nickade bara och gick till den mjuka sängen och lade sig och slöt ögonen men somnade inte.
"Willow ska du inte byta om? Du behöver sova om du mår dåligt men förstör inte din vackra klänning." Victor kom fram med en pyjamas och hjälpte henne att byta om och tog loss alla hårnålar och log.
"Så bättre. Vi ska bara hämta några saker så kommer vi tillbaka."

Läkaren log och gick sedan ut ur rummet.

Dorian visste att det tog cirka 18 timmar att köra från Venedig till England.
Han tänkte vara där snabbare.
När morgonen väl grydde så befann han sig i England.
De andra hade sovit under tiden.
Väl inne i landet så började han köra normalt.
Försökte komma fram till bästa stället att gömma sig på under tiden han nådde till WIllow.

Hon vaknade när Victor väckte henne och sträckte ut papprerna mot henne.
"Hjärtat vill du skriva på ditt namn på det här? Det är om det nya rummet. Det är bara en sak ledningen vill." Han log och såg nervös medan han såg över axeln på sin vän.

Läkaren stod tyst och stilla men med ett vänligt leende på läpparna.
Han gav försiktigt över en penna till henne.
" Det är inga konstigheter. Det är så att du får nyckel till rummet. " Log han lugnt.

Dorian parkerade bilen i nått övergivet parkeringshus.
"Vi tar oss vidare till fot. " Sa han och Simon såg på honom och la en hand på hans axel.
" Vi måste gå undan. Du måste dricka." Viskade han lågt och Dorian såg framför sig. Kunde se huset där borta där de hållit henne sist.
Det var en hög byggnad. Han kunde vara där om bara några minuter men även Gustaf greppade tag om honom och ledde bort honom mot någon skog som befann sig i närheten.

Hon skrev snart under och räckte tillbaka pennan och log stort.
"Så då var allt klart." Victor tog hennes hand och såg på henne.
"Och du minns vad som händer om du äger något? Du måste dela med dig. Så säg mitt namn älskling."
Han smekte hennes kind ömt och kände sig angelägen att gå.
"Victor Gilliard." Hon log smått.

Läkaren såg på henne, höll krampaktigt tag i något stabilt i rummet.
"Och mitt vännen." Log han och studerade henne noga.