Rollspelare & Wolfy prs

”Nej,” envisades han, var helt säker på att han garanterat skulle klara av att vara med henne en hel vecka i rummet. De hade många månader att ta igen.

”Du är helt omöjlig ibland,” fnissade hon åt hans envishet. Han fick väl vara i den tron då om att han lätt som en plätt skulle klara en vecka med henne i rummet utan att bli galen.

Jason log nöjt och överöste hennes ansikte med pussar, var helt galen i den kvinnan. Han visste redan att han aldrig skulle vara med någon annan än henne.

Med ett litet skratt knep hon ihop ögonen då han än en gång överöste hennes ansikte med pussar. Hon öppnade ögonen då det knackade på dörren och en harkling hördes.
”Inte för att störa men..” En av killarna hade kommit upp, pratade lågmält och allvarligt något kodspråk vilket störde Leah en aning. Så hemlighetsfulla behövde de väl inte vara?

Jason drog täcket över Leahs kropp direkt och rynkade på pannan. Han suckade lågt men nickade innan han viftade bort honom. Han kysste Leahs panna och reste sig upp. Han gick till badrummet och tog en snabb dusch innan han gick ut igen för att klä på sig.
”Jag kommer snart, okej?” Han orkade inte berätta vad som stod på spel så han kysste mjukt hennes huvud och gick ut från rummet.

Med en rynka i pannan såg hon efter honom, ville följa efter för att ta reda på vad som pågick då hon var ganska säker på att det var något fuffens som Jason inte skulle berätta om för henne. Hon låg kvar i sängen en stund innan hon mödosamt tog sig upp för att gå in till badrummet och duscha.

”Klargör, vad händer?” Frågade han, hade inte lyssnat helt innan. Han sträckte på sig lite och drog handen genom sitt blöta hår. Han önskade innerligt att det inte var något som skulle ta tid.

”Kokainet vi sålde till Barry och hans gäng visade sig vara smutsigt,” började Mike berätta. Alla visste ju hur oförutsägbar killen kunde vara om inte allt gick precis som han förväntade sig. ”Han ansåg det vara vårt fel och han gick på Nate. Inget livshotande utan bara några blåmärken, sår och så vidare. Men till min egentliga poäng, ditt budskap om de hundra tusen som Damon är skyldig dig har inte gått ordentligt fram. Han har visserligen fått in pengar på sitt konto, en hel del, men han skickar vidare dem åt någon annan vilket tyder på fuffens om du frågar mig.”

”Jag tar hand om Barry, ring vär bankkille och se till att spärra Damons konto.” Sade han kort och la armarna i kors över brösten. ”Han kommer fatta att det är vi. Eller fan, spärra inget utan för över allt till Nates konto som ett förlåt att han fick skiten.” Sade han och ryckte på axlarna.

Mike nickade lite, kliade sig lite i nacken då han inte visste om det var en god idé att berätta ytterligare en liten detalj för Jason. Antagligen skulle det inte föra något bra med sig genom att vara tyst heller men situationen var dålig redan som den var.