Skriva av sig-tråden

_{Skrivet av Prue:}
Jag orkar inte mer, jag vill bara gräva ned mig i ett hål och dö.

_{Skrivet av Luna 1:}
Behövde bara skriva av mig så jag känner mig bättre, kräver inte att någon svarar, kräver inte att någon läser.

Jag hatar att alla ser mig som någon jag inte är, och om någon ser mig för den jag är, så är det alltid att de ser sidan som jag inte helt är, komplicerat. Ibland är jag en positiv människa, ja, jag är glad ibland, jag är oftast trevlig mot folk, ja. Men det är inte allt jag vill att folk ska se hos mig. Kanske jag inte visar att jag kan vara allvarlig, ha riktiga åsikter? Troligen. Jag är rädd att folk ska se mig galen för mina åsikter, korkad, dum, ovetande, omogen. Men jag vill säga mina åsikter, jag vill skrika dom, och när jag väl säger dom, så får man kommentarer som att man inte ska tänka på sådant i mina ålder. Jaha, så jag får inte ha åsikter om t.ex andra världskriget, idéer om Hitlers uppförande osv, för att jag är 11? Skulle det vara annorlunda om jag var äldre? Jag är trött på att folk ser mig för bara ena sidan av mig, men jag är samtidigt trött på mig själv för att jag inte vågar visa andra sidan. Jag har så många teorier, som går från rymden till spöken och allt däremellan! Jag vill säga vad jag tycker, men jag är alltid rädd att folk ska se mig som om jag bara försöker få uppmärksamhet, att de tror att jag kopierat från någon annan, eller att de ska tro att jag är dum. Men jag är den jag är, jag har mina åsikter, och jag vill prata om dom med någon. Men jag har ingen att dela dom med. Eller jo, det har jag nog, men som sagt, jag skulle inte våga säga något. För tänk om de ändrar uppfattning om mig bara för det? Att de egentligen bara ville vara trevlig mot den andra sidan av mig, och att den andra sidan bara är för mycket? Jag vill prata, men jag är rädd. Jag skulle vara glad att bara dela med mig av några få teorier, åsikter, det är allt, utan att bli dömd, för även om vissa säger åt mig att fortsätta kan jag se tvivlet i deras ögon. Blicken som ler lite, varför skulle Wilma tycka såhär? Hon skojar nog bara, inget att bry sig om. Jag hatar att bli dömd, och jag hatar att inte våga säga något längre. Mina åsikter verkar inte lika viktiga längre, jag är ju bara jag. Varför skulle någon bry sig om mig, se mig bättre på något än någon annan? Tycka jag är trevlig och har bra åsikter, varför? Jag är ju bara jag. Den som alltid ska stå i bakrunden, för det är där jag oftast blir satt, men jag vill inte stå där längre, jag vill prata. Säga vad jag tycker, säga vad jag vill. Men varför? Jag är ju bara jag, min åsikt är inte viktig.

_{Skrivet av MizzNina:}


SweWolfMan mår inte alltid dåligt för att man gjort dem.
Jag lyckades sluta skära mig, och det enda jag känner just nu när jag ser mina ärr som för var dag bleknar bort mer och mer, är stolthet gentemot mig själv för att jag lyckades sluta i tid.

Dem finns alltid som en påminnelse för hur man mådde, vilket ger mig en boost att vara nöjd med det lilla. Jag ser mina ärr och känner mig glad för att det inte är öppna sår längre.

_{Skrivet av SweWolf:}
^
det är i för sig sant..
men jag tyckte bara att det lät så... så "uppmärksamhet" "fan vad jag är cool som har skurit mig"..
jag kan ju inte påstå att jag är stolt över mina och bryr mig inte vad folk säger, det jag bryr mig om är att folk ska tjata och fråga varför och tro att jag håller på än idag. men JA, det är en STYRKA att bryta sig ur cirkeln...
men yeah, yeah.

_{Skrivet av SweWolf:}

jo, i och för sig kan det vara så med. men gillar du att gå med det och visa vad du har gjort mot dig själv? önskar du inte en sekund att du inte gjort det? eller är du stolt över att du skar sönder dig?
visserligen kan det vara styrka, men det hade varit starkare att inte göra det från början. eller hur?