In the dark PRS Vidomina & Medi

Halo såg förtvivlad ut, tårar började rinna.
"Så mitt liv var en lögn?" Hon såg på sin far och snyftade.
"Vem är du?!" röt hon men han behöll sitt lugn.
"Jag är Julian Lockhart, en fosterfar, mentor och din föredetta rektor. Dina föräldrar var för unga, för fattiga för att ha dig. De ville bara ditt bästa." Han såg ner och svalde.
"Du kommer tas till ditt palats redan imorgon. Jag är så ledsen min älskade dotter." Han såg på Gix som nickade.
"Jag vill bara säga att ditt förra liv gjorde sig påmind, har gjort det då och då. Vi ville inte öra det för sent ifall något händer."
Halo tog sig upp på ostadiga ben och såg på dem.
"Jag jag.. Jag behöver luft, ensam.."

Adelaide såg bekymrad ut. "Nej, inte en lögn, vi kunde inte.. vi kunde inte berätta för dig för att du inte var redo. Det är en stor roll att bära, att ha. Att vara prästinna, Halo." Adelaide svalde och reste sig då Halo gjorde det. "Nej, vänta, låt mig gå med dig, du är fortfarande svag, Halo." Adelaide skyndade efter. "Jag vet att det är mycket att ta in. Men vi alla ska hjälpa dig. Vi ska hjälpa dig att förstå." Adelaide pausade. "har du inte läst, i dina anteckningar, gamla dagböcker... om prästinnan? Nog måste det vara bekant för dig?"

Hon såg på henne och tårarna rann
"Nej jag vill inte tro det." Hon såg förtvivlad ut och skakade på huvudet.
"Nej det har jag inte. Jag har inte fått dem eller jag vet inte vad du menar!" Léon såg på Adelaide.
"Hon har inte varit redo och inte fått läsa sina dagböcker." Han suckade.
"Vi har mycket att prata om men det verkar som du är för ledsen. Jag vill inte göra det här. Ruby?"
Ruby svalde och mumlade en formel och Halo blev genast slapp. Inte att hon sov utan gråten, paniken slutade synas i hennes ansikte.
"Sätt dig så berättar vi." Han såg Halo sätta sig.
Det tog några timmar men till slut var det klart och Halo nickade bara. Såg mot Adelaide och tog henne i sin famn.
"Du får kalla mig Halo. Snälla säg inget annat!"

Adelaide såg på Halo med en undersökande blick. Hade Halo förstått? Hade hon accepterat sitt öde? Adelaide var inte säker. Hon närmade henne försiktigt, långsamt och greppade tag om hennes händer för att krama om de. Hon såg bekymrad ut, men kände sig lugnade då Halo berättat att Adelaide skulle tilltala henne som Halo. "Javisst.. Halo." Hon nickade i en bugning och såg upp på henne igen.
Adelaide vände sig sedan till de andra. "Vi borde inte hålla henne kvar här. Det är redan sent. Det är bäst att vi ger oss av. Prästinnan, Halo, måste få vila."

Halo såg trött ut, kanske av formeln eller att de var sent. Hon såg ut att somna vilken minut som helst och Léon gick fram och lyfte upp henne.
"Vi tar henne hem till Julian, där hon kommer vakna imorgon. Ett nytt hus redan nu, i detta läge skulle göra henne förkrossad."
Han fick ett jakande svar och han såg på Adelaide .
"Ska du sova i samma säng kanske? Som att hålla henne skydd ifall hon vaknar av mardröm?"

Adelaide gick efter Léon när han hade plockat upp Halo i sina armar. "Jag lämnar henne inte.", bekräftade hon och såg bestämd ut. Caspian och deras föräldrar nickade åt henne. Det var bra att hon höll sig nära Halo, på så sätt kunde hon skydda henne.
"Det är bäst att vi ger oss av, hon är alldeles för trött. Vi måste sova." Adelaide pausade. "Imorgon.. imorgon är hennes sista dag som bara Halo. Låt oss njuta av den." Adelaide såg på Léon och sedan på Halo igen.

Juniv nickade.
"Det kan vi tillåta. Vi kan även tilldela henne en dag i månaden som bara Halo Det kan vi inte säga nej till."
Halo hade somnat i Léons famn och sov tungt.
"Hon är klädd för tillfället." sa han mjukt.
"Seså vi åker hem." Viskade han och börajde gå ner. Ruby såg på Adelaide .
"Är du arg på mig?" frågade hon.
"Över formeln jag gjorde?"

Adelaide bytte en blick med sin familj för att sedan följa efter Léon och Halo tillbaka till bilen som skulle ta de till Halos hus.
När Ruby sökte sig till de såg hon på henne med ett förvånat uttryck. "Jag vet inte var du fått det ifrån, Ruby, men jag är inte arg på dig. Varför skulle jag vara det?" Adelaide ursäktade sig och satte sig i baksätet tillsammans med Halo bredvid sig.

hon såg ner.
"Hag vet inte häller men jag gjorde bara det jag hade blivit förvarnad för."
Léon stoppade om Halo i baksätet, spände fast henne och såg på David.
"Ta henne till Julians hus." Han nickade bara och såg på Adelaide .
"Och imorgon ta inte upp något om hon inte frågar. Imorgon är hon ledig."

Adelaide nickade och kramade om Halos hand när de var fastspända och bilen var i rullning. Adelaide hade lovat att inte säga något om Halo inte frågade. Detta, denna situation, skulle skötas på ett varsamt, snyggt sätt. På Halos villkor, till viss del.
Adelaide lutade sig mot Halo och pustade ut av trötthet. Hon slöt ögonen och öppnade inte de först hon hörde det välbekanta ljudet av hjulen som rullade över gruset på Halos infart.