PRS Lupple & Medi

"Tack jag älskar den. Den gör mig så vacker." Hon lyssnade på musiken och log med hela ansiktet.
"Jo det är nog bäst att hon blir ägare av huset. Vi får be henne bjuda in dem vi litar på och så är hon vår för evigt."

Han skrattade tort och såg på väskan.
"Vampen allvarligt?" Han tog väskan från honom och hängde den över sin axel.
"Jag följer med och du har inget att säga emot det." Han log och vände sig om och pekade mot e glänta.
"Vad sägs som att bygga ett litet hus till henne där?"

" Du är vacker. " Sa han mot henne för att sedan lyssna på den andre och nickade.
"Det är klokt. Men vi måste formulera oss rätt. Hon får inte ens veta att hon har möjlighet att kasta ut oss."Viskade han knappt hörbart i mannens öra.

Dorian kände hur han tog väskan och morrade irriterat.
"Hämta en egen." Muttrade han och ryckte lite halvhjärtat i väskan.
" Och vet du det bästa. Att varje, människa, vampyr, varje varelse som kommer ut därifrån. Kommer inte längre. Jag tänker döda allihopa. Förutom min älskling." Sa han kallt och rörde sig mot garaget och ryckte upp den dörren och studerade bilarna.
Kanske motorcykel? Han la huvudet lite på snedden. Den kunde man ju åka på småvägar med.
"Visst visst, bygg tusen hus till henne om du nu vill det. Men först ska hon hem." Sa han allvarligt.

"Det år så sant. Vi kan göra det. Jag ser till att skaffa fram papprerna." Han log och såg på Willow.
"Hjärtat är du hungrig?" Hon skakade på huvudet och såg på nålen.
"Den gör ont. Jag vill gärna gå till mitt rum sen kan jag få det?"

Han log mot sin bror och lade huvudet på sned.
"Om Simon eller Gustaf är där och försöker få ut henne? Kommer du döda dem med?" Tristan satte sig och började redan att måla och såg på honom.
"Ta hem henne."

"Låter bra." Sa han och gick sedan tillbaka till Willow och log.
" Absolut. Vi ska bara ta en påse till." Sa han och kopplade ur den numera fulla påsen och kopplade i en tom.
Stirrade fascinerat på blodet som sögs upp. För att sedan samla sig och sätta sig vid hennes sida på en pall.
"Så nån speciell önskemål på mat? Du fyller ju ändå år." Log han och såg på henne.

Han stannade till och ryckte åt sig väskan och flinade.
"Jag ska göra mitt bästa att inte skada hennes vänner. " Sa han allvarligt. "De kan vara bra att ha. " Sa han mer som i en eftertanke och ganska snart befann sig Gustaf vid hans sida som varg och Simon med handen på Gustafs rygg.
"Jag vill möta den som lyckades göra mig medvetslös." Sa han torrt.
Dorian studerade dem noga.
" Ni kan komma med. " Sa han och tog fram jeepen de hade som kunde köra även skogsvägar.
" Tristan var hela tiden redo att ge dig av, ni alla. Härifrån till säkert ställe. Eller där jag har henne. Om jag är skadad får ni hämta henne." Sa han innan han klev in i jeepen och backade ut den. Simon hoppade in och även Gustaf fast numera i människoform.

"Jag är mätt. Jag är inte hungrig." Hon såg ner och kliade sig lite över nålen och såg bort.
"Jag var väl duktig som inte skrek av nålen? Jag vet att du tycker det är jobbigt. Det är min present till dig." Hon log och lutade sig tillbaka.

Mannen kom tillbaka och räckte över några papper och såg på Willow.
"Du är så söt i klänningen. Vi ska nog ge dig flera. Sen ska vi på en dans efter detta. Vill du det?"

Tristan såg på sin far och gick fram.
"Far jag undrar om det är samma vampyrer som stal henne förra gången."

Han nickade sakta. "Otroligt duktig. " Berömde han.
" Jag tackar Willow." Log han.
Såg på alla papper och funderade. Hur han skulle prata om dem?
Som en present kanske?

Lathan stannade till och såg på Tristan. "Ingen säger något, så några med stor makt så antagligen." Sa han och såg efter bilen som åkte iväg.
Syntes hur det kliade i fingrarna på honom. Han ville med.

Dorian satte plattan i mattan och började köra.
" Jag hoppas ni tog med proviant. Jag kommer köra tills vi är framme. Jag stannar bara för att tanka." Sa han kort och svängde av åt rätt håll.

Hon log stort och såg på påsen som fylldes och såg sedan på läkaren.
"Kan jag få ett rosa plåster? Kanske äta lite? Jag blev så hungrig helt plösligt." Hon satte sig upp och såg på dem båda.

Mannen log och lade huvudet på sned.
"Men självklart Willow får jag bara göra en sak?"

Läkaren log och nickade.
Tog fram en speciell plåsterlåda med alla möjliga plåster, i olika färger med olika motiv och olika stora.
"Du får välja. "Log han. Denna plåsterlåda hade de gett henne sen hon var barn och hon hade alltid gillat den.

Hon tog ett pastellfärgat och räckte över det och lutade sig tillbaka och drog handen över ansiktet och suckade.
"Jag känner mig utmattad. Är vi klara snart?" Hon öppnade ena ögat och såg på nålen som dogs ut och hon såg det runda hålet. Det var ovanligt stort för att vara en blodgivar nål.
"Jag mår så illa av den."

Han tog emot plåstret, la undan lådan och såg på henne.
"Snart så." Sa han leendes.
"Titta inte, snart som ny igen. "Log han och tvättade av såret, kanske inte speciellt varsamt eftersom han inte var en varsam vampyr.
Plåstrade sedan fast plåstret och log.
" Dåså, och Willow, du kommer ihåg att du bytte rum va? Jag ska visa exakt vart." Log han och reste sig upp.