PRS Zora & Emma07

Arlaion lo tilbka mot henne och började äta

Nalia log och satt sig ner och åt tyst och såg på novalie som verkar lite nere och åt tyst och verkar inet vilja prata direkt. hon hopaps att flickan kanske kunde prata med aralion eller sin mormor

Arlaion åt tyst, såg litet på Novalie som var ovanligt tyst men hoppades att hon kanske ville berätta mer senare,

Nalia åt tyst upp nu och sträcker på sig nu. Dottern åt upp och såg på sin amma och pappa
-får jag gå?
fårgade hon

Aralion nickade till svar åt dottern, var nästan klar han med,

Novalie sprang direkt iväg efter nalais nikcande. Nalia s usåg nu på Arlaion
-prata med henne
sa honn tyst

Aralion nickade, var orolig för dottern.
"Jag ska försöka", svarade han henne. Han hade precis hunnit äta klart, så ställde undan efter sig och gick efter dottern in på hennes rum.
"Hur går det med dig?", frågade han henne vänligt

Novalie såg på sin pappa
-bra
ljög hon snabbt och lekte tyst vidare med sina dockor

Aralion betraktade dottern, trodde inte riktigt på henne.
"Varför verkade du så upprörd imorse?", frågade han vänligt, försökte så istället.

Novalie såg på aralion
-mardröm
mumalde hon bara fram