prs yehet & kkaebsong

Ett leende sprider sig över de fylliga, röda läpparna när Zihao börjar lämna sliskiga pussar över hela ansiktet. Gud, hur har Joshua lärt sig att tycka om det där? Att bli slickad i ansiktet har aldrig varit något vidare för i princip någon, men Joshua själv har börjat uppskatta handlingen allt mer för varje gång.
"Jag älskar dig också," viskar artonåringen försäkrande, det är något han kan vara hundra procent säker på iallafall. Med ett nöjt leende gnäller han som den lilla hundvalp han är..Det är roligare att göra det nu när Zihao tycker att det är gulligt, och slingrar både armar och ben över nittonåringen. Myspys. På en gång börjar Joshua lämna små pussar över den andres tjocka päls.

Åh nej, inte det där hundvalpslätet. Varje gång de tonerna nådde nittonåringens känsliga öron blev hjärnan bara en enda stor sörja av alla känslor. Joshua var på tok för gullig för sitt eget bästa, hur nu det ens kunde vara ett problem? Men delar man säng med en Zihao var det faktiskt lite problematiskt, med tanke på den där sörjiga valnötshjärnan. Det värsta var väl dock att det satte igång hans egna, ytterst pinsamma, insinkter. Och då menade han inte pussarna över den andres ansikte, utan det där evinnerliga ylandet som alla hatade - till skillnad från pälsen. För den verkade precis alla gilla. Speciellt Joshua. Åtminstone verkade det som det, eftersom han hela tiden pillade med den.
”Men gud, kan du hålla tyst eller?” Utbrast Yaosu, som satt sig spikrakt upp i samband med tjuten. ”Och jag som sov så bra..”

*Öhöhöhö timeskip to 10 sidor mer*

Det verkar inte som att nittonåringen inte riktigt sovit lika bra som Joshua förmodat. De små snarkningarna, drägglet och bitandet på artonåringens fingrar hade tytt på att han sovit önskvärt. Dock kanske Joshua haft fel, då Zihao raskt sätter sig upp alldeles kallsvettig.
"Zihao?" Börjar Joshua, gör ett tappert försök i att sätta sig upp. Hela överkroppen gör ont av rörelserna, vilket leder till att han tvingar sig själv att ligga tillbaka. "Hade du en mardröm?"

”Det kan man nog kalla det för, ja”, mumlade Zihao och knep ihop ögonen. Han föll tillbaka mot kuddarna med en bedrövad suck. Händerna täckte fortfarande det bleka, skarpa ansiktet, dolde de mörka skuggorna under ögonen och fick honom att se extremt ynklig ut. Nittonåringen särade lite på fingrarna och vände sig mot Joshua, betraktade honom stillsamt, även om andan fortfarande satt fast i halsen och kallsvetten letade sig nerför ryggraden. ”Men det spelar ingen roll..hur sov du? Gör såren ont eller hjälper fortfarande bedövningen?” Rabblade han sedan på och sänkte slutligen händerna.

"Vill du berätta vad det var om?" frågar Joshua med rynkade ögonbryn, känner sig något hemskt irriterad på sig själv som inte ens kan sätta sig upp och krama om Zihao. Usch. Blicken vilar på den äldre och tar tag i hans hand under tystnad. "Det gör ont.. men jag hade inte förväntat mig något annat." viskar Joshua med ett magert leende och ser ner på de mörka, klara såren. "Du gjorde ett väldigt bra jobb faktiskt."

Nittonåringen sneglade på den andre med ett bittert leende, för att sedan säkra blicken mot deras händer.
”Alltså, jag antar att jag drömde om gårdagen..men allting var fel och jag..” Började Zihao innan han tystnade. ”Jag drömde att jag skulle äta upp dig för att jag var hungrig”, avslutade han med en liten axelryckning och slöt ögonlocken. Som om det någonsin skulle hända. Däremot hindrade det honom inte från att känna sig olustig över de frånstötande scenerna. Han höjde därefter på ett ögonbryn och makade sig lite närmare artonåringen. ”Hade du förväntat dig att jag skulle fucka upp eller?”

Nej usch, vilken mardröm. Att ens ha bilden i huvudet, Zihao äta upp honom.
"Men det gjorde du inte," påpekar Joshua med ett litet leende och lutar huvudet mot den äldres arm. Som tur var hade det inte inträffat, förhoppningsvis kan nittonåringen få bort den dumma bilden ur huvudet. "Helt ärligt var jag lite orolig över det, eftersom att du med störst sannolikhet aldrig gjort det innan. Men du visade att jag hade fel."

”Det är väl klart att jag inte gjorde”, utbrast Zihao förnärmat och började pilla med Joshuas rosa lockar. ”Men ändå..” muttrade han sedan och putade med läpparna. Nej, det där ville han faktiskt inte tänka på. Inte alls faktiskt. Att ha drömt om det en gång räckte helt klart, för resten av hans livstid. Hur hungrig han än var skulle han aldrig kröka ett hårstrå på den yngres huvud. ”Hm”, fortsatte han efter en liten paus, när tankarna slutligen lagt sig. ”Jag antar att vi har hittat ytterligare en grej jag inte är helt hemsk på.”

Nej, Zihao är minst sagt inte hemsk på att sy sår. Men att den äldre ens tänker på detta sätt, att han är hemsk på så mycket annat, hjälper absolut ingenting.
"Du är långt ifrån hemsk på det, du är faktiskt riktigt, riktigt duktig." rättar Joshua med allvarlig ton och kniper ihop ögonlocken. Fingrarna rör försiktigt vid såren som nu lider av en lila och blå blandning. Fy vad fula de är.

Zihao strök några fingrar utmed artonåringens kind och log blekt. Jo, han var faktiskt riktigt duktig på att sy ihop sår. Det var väldigt underligt, men en generellt trevlig överraskning. Däremot hade det varit bättre om det inte behövts överhuvudtaget, förvisso.
”Du, när de har läkt så tycker jag att vi går och tatuerar oss, okej? Vi kanske borde jobba på några idéer av vad du ska ha? Är redan helt säker på vad jag vill göra”, mumlade nittonåringen och granskade Joshu med aningen rosiga kinder.