Ur ett annat perspektiv [SV]

På min fanfiction så slutar nästan alla att läsa...
Dom klagar inte ens på att det inte kommit mera på länge ...

vad heter din ff?

Undrar det samma, blev riktigt nyfiken!

jag med!

skriv några kapitel sen så brukar folk hoppa på eftersom

Kan inte vara många kapitel kvar nu!

You most kidding? Jag e typ halvvägs

Precis! Linnea nu är det bara att ditt **** arsel sätter sig ner och skriver ett till inlägg! ♥

Alla söta, underbara, bästaste läsare, ni gör min dag. Vet ni det? ♥

12. Dumbledores besked.

När Oliva vaknade nästa morgon så trodde hon först att allting hade varit en hemsk, hemsk mardröm. Men när hon märkte att hon låg i sin vanliga klädnad istället för pyjamas så sköljde minnena över henne. Hon brydde sig inte ens om att kolla på klockan eller bädda sängen. Hon ställde sig bara upp och började traska ner genom trappan från flickornas sovsal. När hon hade kommit ner så fann hon till sin stora förvåning professor McGonagall sitta i en av de mjuka fotöljerna som hon hade vänt så att den pekade mot flickornas sovsal. ''Hej...'' sa Olive med en mycket hes röst som lät ungefär som den hade skrikit väldigt mycket tidigare (vilket den hade.) ''Hej Olive. Lektinonerna för dig är inställda idag och professor Dumbledore vill att du genast ska komma upp till hans kontor. Man måste prata med dig.'' Olive lade märke till att inte heller professor McGonagalls röst var helt stadig. ''Okej .'' svarade hon tonlöst. ''Jag visar vägen.'' svarade McGonagall och av att dömma hennes min så såg hon ut som om hon var nära gråten. Vilket inte var speciellt konstigt, eftersom att Olive hade en ganska stor aning om vad det var Dumbledore ville tala med henne om.

Olive följde med McGonagall genom korridorerna, utan att riktigt tänka var hennes ben förde henne. Plötsligt stannade hon framför en mycket ful stenfigur som såg ut att sitta fast li väggen bakom den. ''Lakritsbåtar'' sa McGonnagall och innan Olive hann börja fundera på varför hon sa så svängdes stenfiguren åt sidan och en dold spiraltrappa visade sig. ''Dumbledores kontor ligger här uppe. Han väntar dig, så den är babra att du kliver in.'' Olive nickade till svar och tog sedan ett kliv upp på trappen som började röra sig likt en rulltrappa. Det dröjde inte länge förrän hon stod framför den ekdörr som hon antog skulle leda in till Dumbledores kontor. Först så tvekade hon en aning, men sen så tog hon ett djupt andetag och skjöt upp dörren. Rummet som låg bakom dörren kunde ha tillhört vilken forskare eller astronom som helst med tanke på alla olika annorlunda föremål som stod uppradade på hyllorna. I det cirkelrunda rummet fanns också en mängd sovande porrträtt som Olive antog måste vara Hogwarts tidigare rektorer. Rakt framför henne var en liten upphöjning och sedan två trappor på vardera sida rummet som ledde upp en våning, och två som ledde ner en våning. Mellan trapporna stod ett praktfullt skrivbord och bakom det en stol med ett högt ryggstöd. På skrivbordet såg Olive att sorterings hatten var placerad, och bredvid skrivbordet en väldigt vacker eldröd fågel som hon identifierade som en Fågel Fenix. De två våningarna utom den hon stod på såg ut att vara fyllda ändå upp till taket med en massa lika gamla böcker i alla storlekar och format. Och på den övre våningen, i en röd sammets fotölj satt Dumbledore. Vid åsynden av Olive reste han sig upp och vandrade ner för trappan innan han sedan satte sig ned i den högryggade stolen. Han lade varsamt ner sorteringshatten på golvet bredvid sig sen tittade han åter upp på Olive. ''Sätt dig.'' uppmanade han medan han ur tomma intet trollade fram en fotölj (som var väldigt lik den han hade suttit i några sekunder tidigare)mittemot honom vid skrivbordet. ''Olive,'' började han. ''Jag har någonting väldigt viktigt att berätta för dig...'' ''Jag vet redan.'' svarade Olive snabbt. Dumbledore höjde på ögonbrynen. ''Jag råkade lixom höra dig och professor McGonagall prata igår.'' sa hon förklarande medan hon tittade ner i knäna. Att tänka på gårdagen gjorde väldigt ont i magen. ''Jaså, på det viset.'' sa Dumbledore chockat. Olive hade fått ett intryck att han visste allting, men det här hade han tydligen missat. ''Ja, det var ju inte alls meningen att du skulle få reda på det på det sättet. Men jag antar att skadan redan är skedd. Så skulle du vilja följa då?'' sa han med en min som var nästan omöjlig att läsa av. ''Jadeskaja!'' svarade Olive så snabbt att hon inte riktigt hann få ordning på orden. Men Dumbledore nickade. Han såg inte glad ut, men inte heller arg över att hon hade tänkt följa. Snarare väldigt likgiltig. Men han sa ändå ''Så bra då. Jag har redan pratat med dina bröder, och vi har tänkt ge oss av redan ikväll. Vi har såklart ingenting att förlora. Men jag föreslår att du går och pratar med dina vänner och sedan sätter på dig några mer resvänliga kläder.'' sa han och granskade min fulla skoluniform med skjorta, slips, kjol o ch hela rubbet. ''Visst, självklart. Ikväll. På ditt kontor eller?'' ''Precis. På mitt kontor direkt efter middagen. Ta inte med dig nån av dina vänner upp. Bara dig och dina bröder. Och lösenordet är...'' '' Lakritsbåtar.'' Avbröt Olive och nickade. ''Exakt! Men då säger vi så då.'' sa Dumbledore. ''Vi ses ikväll!'' Olive förstod att det nu var läge för henne att gå. Nu var hon bara tvungen att berätta alltihop för Alice och Will. ''Adjö professorn sa Olive samtidigt som hon ställde sig upp och började gå mot dören. ''Adjö Olive'', svarade han.

_____________


Kanske lite småkort, medn det börjar ju bli sent... ^^

jättebra när jag läste ''Jadeskaja!'' så trodde jag att det var ett nytt ord ♥