Lunas Förälskelse [SV]

Så bra, meeer!♥♥♥

MER! :3

Mera!

Skriver mer nu, men det är inte säkert att jag lägger in det ikväll, här där jag bor åskar det, kanske måste stänga av internetet. Men som sagt, om jag får möjlighet och skriver klart kommer det mer ikväll. ♥

Okej det ser jag fram imot ♥♥

Okej! Hoppas det kommer mer snart! Den här fanfiction är så bra!!!!!!!!!!!!!!!!!

Najs med ett kapitel till, Mindre najs med åska... Men det måste det ju göra någon gång, vad vore världen utan förändring?

meeraa

Okej, nu kommer det mer. Det har slutat åska också ^^


__________________________________________



Kapitel 32


- Vem?!, undrade Luna.
- Vi vet inte säkert vem, men Professor Snape såg en elev som heter Jane Phil gå ner mot sjön ungefär då. Han kom ihåg det eftersom att hon hade frågat honom om han visste var du var, sa Dumbledore med sin lugna röst.
- Så, ni tror att det är hon, eller?, frågade Luna.
- Vi vet inget, men jag råder dej att hålla dej borta från henne, om det nu var så, svarade Dumbledore.
Luna fick tillslut gå och lägga sig, men hon var helt chockad. Var det Jane? Det skulle ju vara helt sjukt, hennes vän. Eller var hon ens hennes vän? Nej, inte nu längre i alla fall.
När Luna vaknade nästa morgon och gick mot matsalen när ho såg Draco. Hon drog med honom i armen ut och berättade vad Dumbledore sa till henne igår.
- Jane?, frågade Draco.
- Tydligen, svarade Luna osäkert. Efter det så kysste Draco Luna och plötsligt hörde dom hur en bekant röst bakom dom sa:
- Mr Malfoy och Miss Lovegood, ska ni inte gå in och äta. Det var Professor Snape som sa det. Nu låg Draco illa ute. Professor Snape och Dracos pappa låg ganska nära varandra, de hade Draco berättat om. Om han nu sa till Lucius att Draco och Luna var tillsammans kanske det var det sista hon såg av Draco.
- Eh..., sa Draco och gick förbi Professor Snape utan att kolla på honom. När Luna gick förbi följde Snape henne med blicken. Luna gick fort så hon han ifatt Draco och sa:
- I eftermiddag, vid halv fyra nere vid sjön, okej?
- Okej, fick Luna till svar.
Luna gick och åt, sedan gick hon till sina tråkiga lektioner. Hon hade ingen ork att lyssna på någon av lärarna, utan bara satt och tänkte på vad som hade hänt, och vad som kunde hända. Dom låg verkligen illa till nu, om Snape sa till Dracos pappa. Lunas och Dracos pappor avskydde ju varandra, så det hade nog inte vart det bästa om Dracos pappa fick reda på att Draco och Luna var tillsammans. Xenophilius, Lunas pappa visste det ju redan, men han brydde sig inte så mycket.
Lektionerna gick i snigelfart och tillslut blev det eftermiddag. När hon var på väg ner till sjön såg hon Draco stå där, men någon annan. Det var Jane!
Hon såg dom kramas och prata länge med varandra. Luna visste inte vad hon skulle ta sig till. Jane stod förmodligen och fyllde Dracos huvud med lögner - igen. Hon ville på ett sätt bara springa fram och slå till Jane så hårt hon kunde, men hon var som förstelnad i maken. Hur mycket hon än ansträngde sig kom hon ingenstans. Hon kunde bara tänka men kroppen körde sig inte en millimeter. Jane och Draco vände sig om efter ett tag, han kramade henne och dom gick mot Luna, som stod precis utanför slottet. Draco såg henne och gick snabbt mot henne...

OMG :O mermermer!
dumma Jane och dumma Draco