Privat mellan Masato och Hufflepuffisen

Atemu stannade och såg på henne och a.
- Så vil ldu ta ett varv till eller ska det räcka för idag?

Cassandra visste inte riktigt vad hon ville. Hon njöt av promenaden men samtidigt så var hästen ett klart störningsmoment. Hon tittade på farao och till slut svarade hon:
- Jag tar gärna ett varv till idag, om inte du har annat som du borde göra.

Atemu såg på henne och sa.
- Jag går hur många varv som helst, jag har absolut inget mer idag att göra.

Cassandra log mot faraon. Hon började lita på att Flisan stannade i sin hage och bara följde efter dem utan syfte att attackera. Det kändes bättre att ta ett varv till nu när Cassandra var så avslappnad än att göra det en annan dag då hon var mer spänd. Hon sa:
- Tack, då går vi väl ett varv till.

Atmeu nickade och tänkte på att det fanns fler hästar i hagen med de brukade inte komma fram som Flisan gjorde och han började lugnt gå igen.

Cassandra följde efter. Hon var avslappnad även om en del av henne fortfarande lyssnade efter ljud från de andra hästarna. Cassandra litade på att hon skulle hinna reagera om någon av de andra hästarna snabbt skulle närma sig henne.

Atemu gick med henne och bara var tyst men tänkte nturligtvis prata om hon ville det.

Cassandra kände att hon behövde höra någon prata. Tystnaden gjorde visserligen att hon hade bättre koll på om hästarna närmade sig men den lämnade också henne ensam med tankarna vilket gjorde Cassandra mer spänd. Därför sa hon till farao:
- Det angår inte mig på något sätt egentligen... Och Ni behöver naturligtvis inte svara, men det vet Ni ju om. Ni är faraon. I alla fall så är jag lite nyfiken. Hur var det egentligen att växa upp i en sådan här miljö?

Atemu så på henne och sa.
- Jag har inget riktig svar på den frågan för det är olika för varje farao.

Cassandra bannade sig. Vad hade hon väntat sig för svar?
Det här var ren idioti. Istället nickade hon bara till svar, tacksam för att han svarat artigt istället för att ha hånat henne.