[PRIVAT] Youtuber

"Nej, du har rätt, vi behöver inte." sade Dan lugnande. Han hörde hur osäker hon lät och han ångrade genast att han hade sagt sådär. Han ville inte uppröra henne. "Det är bara ... Du är speciell och ... Jag är inte speciellt van vid sådant här och ... Jag ville bara veta vad du tyckte."
Han kände adrenalinet pumpa i hela kroppen när han pratade. "Jag vill verkligen inte att vi ska vara tvungna att sätta etiketter på saker, och det behöver vi inte. Inte om du inte vill. Men om du ville ..." Han skrattade nervöst. "Jag suger verkligen på att interagera med folk, eller hur?"

Cass tog ett djupt andetag och tog några steg bakåt, ut ur Dans grepp. Det var samma gamla vanliga visa varje gång. Du tror att du träffat en snäll kille och allt men det bara skiter sig när det visar sig att han inte tar det på allvar, och så har det alltid varit. Samma sak hände med Brandon, och Philip, och Matthew, och Jaime. Fanns det verkligen ingen seriös i hela London. Inte för att Dan var en douche som de andra 4, han var rätt så snäll egentligen, men han verkade inte se det är på samma sätt som Cass hade hoppats.

"Vänta, Cass!" sade Dan förvirrat och försökte hänga med i svängarna. "Gjorde jag något fel? Men vad dum du är, Dan, det är klart att du gjorde något fel. Nu pratar jag med mig själv också. Ugh, ingenting jag gör blir ju rätt!"
Han tog tag i hennes arm och försökte få ögonkontakt. "Vad vi än är, bestämmer du. Jag vill att du ska ha kontroll, för jag älskar dig men jag vill inte skrämma iväg dig för jag lyckas alltid göra fel på något sätt!"
Han lade handen för munnen och stampade i golvet. "Och nu har jag garanterat skrämt iväg dig", sade han uppgivet och slet sig i håret. Han ville verkligen göra allt rätt. Han önskade bara att allt kunde gå rätt också.

Det var en lång, awkward tystnad, något som kändes höll på i flera år.
"Kan du verkligen ta någonting seriöst?" sade hon plötslig. "För det värkar inte som det. Den ända uppfattningen jag har fått från dig är oseriös och jag börjar undra om du är på den mogna nivån som krävs för att det ska fungera".
Orden bara forsande ur hennes mun som vågor attackerar en båt under en regnig storm.

"Nej, det är inte alls så!" Dan kände hur paniken växte inuti honom. Han hade sålt yxor till tolvåringar, fått sparken från sommarjobb, oavsiktligt knivhuggit sig själv, men han hade ändå aldrig känt att han hade fuckat upp något mer än nu. "Jag tar det otroligt seriöst. Mer än jag borde. Och när jag har gjort det tidigare har det alltid gått fel. Så snälla, du får fortfarande tycka att jag är omogen, men snälla förstå att det är definitivt inte avsiktligt." Han svalde. "Jag vill att vi ska vara seriösa. På riktigt. Så mycket att det gör ont. Jag vill bara inte skrämma iväg dig. Vilket jag antagligen redan har. Förlåt." Han kämpade hårt för att behålla lugnet, vilket gick sådär för han kände hur ögonen vattnades.

Cass såg ner i marken och kände hur tårar föll ner för hennes kinder. I ett desperat hopp att hennes mascara inte hade förstörts torkade hon bort tårarna, men insåg att det var försent så hennes händer var alldeles svarta, så hon fortsatte att se ner i marken. Dan fick inte se henne såhär.
"Jag-" försökte hon säga, men hennes röst hade blivit alldeles för hes för att man ens skulle kunna uppfatta ett ord, så istället försökte hon låtsas att hon hostade.

Dan sprang fram och lade armarna om henne, i ett försök att muntra upp henne. Han drog henne mot sig in i en lång kram och ansträngde sig så hårt att han skakade för att inte själv börja gråta.
"Är du okej? Är vi okej? Snälla, säg ja." Han blundade och väntade på smällen. Smällen som skulle säga att allt var över och att han var ett stort enda misslyckande som aldrig kommer att få ett bra liv.

Cass lutade sin panna mot Dans bröstkorg. Ärligt talat så visste hon inte vad hon skulle säga, allting kändes så... Obekvämt. Alla olika sorters känslor spökade i luften. Cass tog ett skakigt andetag och satte sig ner på huk och gömde ansiktet i händerna. Hur kunde allting gått så fruktansvärt fel de senaste åren? Hon lämnade sin familj, brände upp sin första lägenhet, dejtade en douche, dejtade en annan douche, blev nästan avstängd och listan bara fortsätter.

Dan satte sig ner på huk bredvid henne, stirrandes ut i tomma luften. Han suckade djupt. Han kände sig så misslyckad. Och dum. Och idiotisk. Som vanligt.
Han vred på hennes huvud och placerade sina läppar mot hennes. Han ville verkligen visa hur mycket han brydde sig, och eftersom det tydligen inte fungerade i ord, kanske det här skulle fungera ändå.

Cass snyftade till och såg förvånat på Dan när hon kände hans läppar mot hennes. Det tog inte lång tid innan Cass lade sina armar runt hans hals och kysste honom tillbaka.
Någonting med kyssen påminde om den i The Notebook när dem stod i regnet. Men hon hoppades att deras gräl inte skulle bli någon jävla drama film!