Privat mellan Ripadal och Melody Malfoy

Lola blänge på henne och sa.
- Har du kanske tänkt på att det finns drycker som kan få tillbaka hans tal för 1 dag.
Det kanske finns enkla förtrollningar som gör att han kan sväva ungefär som ett spöke.
Det enda du hade behövt hjälpa honom med....är att rengöra såren.....det tar max 5-10 minuter.
och på det sättet kan ni leva nästan ett helt normalt liv.
Och om du verkligen älskar honom som du säger så lämnar du honom inte.....ta inte från honom hans lycka.
Han har aldrig litat på någon......du väckte hans känslor....om du lämnar honom...så kommer att han återgå till sitt gamla .....bli deperimerad....inte äta....och då kommer han att ta av svält.
Han kommer att tappa förtroende för allt och alla....du är den enda.....som han litar på och du tänker bara snöra bort det förtroendet.

Snape snyftade till igen och såg förtvivlat på Lova och han sinne ville åka tillbaka till djupets dal men tänkte inte sjunka tillbaka till det.
Men i hans ögon....fanns det ord som sa....***du****lovade***snälla***

Lova kollade på Snape och sen på Lola.
" En dag jippi" sa hon med ironi.

( Vad ska hända nu efter som jag vet inte om Lova kommer vara kvar hos Snape med tanken på att han är typ lite handikappad)

(jag kanske kan ändra det, men att han kommer att halta resten av hans liv, men hon faktiskt komma till rätta när det gäller det andra)

Lola suckade och sa.
- Om jag försöker fixa hans ryggrad så mycket som möjligt då?
Men jag förstår inte varför.....jag ser ju att du älskar honom.
Men du är för dum för att vara med en som blivit attackera av världens giftigaste orm.

(Han kan väl fortfarande få prata med bara halta)

" Jag ska inte lämna honom" sa Lova och satt sig ner vid Snape.

(prata, men hans röst kommer att var hes....om det går bra...)

Lola såg på henne och sa.
- Jag ska försöka hjälpa han med ryggraden, men vi måste vänta....tills vi kan få honom upp till slottet.
Så länge den där dåran där uppe lever någonstans så kan vi inte gå.
du vet vem tror att han är död och så måste det förbli.
De kommer säkert att komma hit....då kriget är över.

Snape låg fortfarande på marken och Lola böjde sig ner och försiktigt så började hon få ut geggan ur halsen på och det började blöda igen men lola gjorde något och det slutade och Snape såg på Lova med bedjande ögon. han ville inte förlora henne....han kunde inte leva utan henne.

( Ja då hon kommer höra vad han säger)

Lova strök Severus över håret.
" Skulle aldrig lämna dig" sa hon och kysste hans panna.
Hon älskade honom verkligen och var glad över att han levde.
" Nu kommer du få se hela din sons uppväxt" sa hon.

Snape såg på henne innan all den lilla energi han hade kvar lämnade honom och han föll in i medvetslöshet igen och Lola såg på dem och sa.
- Han är väldigt svag Lova....och det kanske tar ett tag innan han får tillbaka lite av hans forna styrka.
Men han behöver dig verkligen Lova....

" Och jag kommer vara här för honom" sa Lova och strök honom över håret och kysste hans panna.

Utanför båthuset började det långsamt ljusna och Lola hörde kriget som fortfarande var på gång, men det hörde som något var i luften och flög.
Det hördes inte som kvastar utan mer som någon som spöktransfererade sig.

Lova höll snape nära sig ifall någon skulle komma in.