Förbjuden romans ~ Avslut (Professor/Elev)

Lite kort kapitel men åååå så bra!!

SUPER!!!

Så underbart bra!

Hej på er!

Skrivit som sjutton hela morgonen för att ge er ett nytt kapitel, detta lite längre eftersom att föregående kapitel var ganska så kort. ^^
Hoppas ni ska tycka om det iaf!






~Kapitel 30~

Jag sträcker på mig, mina fingrar möter solens strålar som trevar sig in i vårt sovrum genom springorna mellan fönsterkarmen och gardinerna. Jag hör ett lågt brummande bredvid mig. Min blick vrids mot min sovande fästman. Jag ler.
”Sev, raring, dags att vakna.” viskar jag i hans öra. Han vrider sig lite men förblir sovandes. Jag kysser hans nacke och hals.
”Sev… Sev… Dags… Att vakna…” viskar jag, han rör sig lite och det brummande hummandet hörs ännu en gång.
”Mmh… Ljuvligt sätt att vakna på…” mumlar han och ser på mig. Jag lutar mitt huvud bakåt, mina ögonbryn hopdragna och mina ögon undrande.
”Hjärtat?” frågar Severus,
”Har du gråtit Sev?” frågar jag, min röst lite orolig. Severus drar med sin hand över kinderna.
”Det är möjligt.” mumlar han och reser sig sedan ur sängen och börjar hastigt klä på sig.

”Severus? Vad är fel?” I vanliga fall brukar du vilja mysa på morgonen när jag vaknar före dig… Severus vrider sig och ser på mig, en mjukhet över hans ansikte och sedan ett roat leende.
”Vad?” frågar jag hastigt med ett leende som gensvar.
”Ditt hår Duvan...” skrockar han fram och jag drar med fingrarna genom mitt hår. Det är alldeles rufsigt och tovigt.
”Tihi, ojdå.” Severus som nu är fullt påklädd i sina vanliga professor kläder kommer fram och kysser mig på pannan.
”Seså, gå upp, jag sätter på lite te.” Jag nickar mot honom och han försvinner från sovrummet.

Vi sitter tyst vid köksbordet och äter frukost. Severus läser morgontidningen som vanligt och jag läser veckans författar tidning. Nyfiken på nya upptäckter eller recensioner om gamla författare. Klockan tickar på väggen och Ezralié ligger utsträckt i köksfönstret.
”Så…” säger Severus utan att se på mig,
”Så vad?” frågar jag och ser upp från min tidning. Severus lägger ner sin och även jag.
”Så, är du redo för idag?” frågar han och en klump bilds genast i min mage.
”Umh, ja, jag antar det.” Severus höjer sitt ena ögonbryn på det där säregna sättet som han har.
”Du kan fortfarande säga nej, alltid.” säger Severus och tar sedan upp sin tidning igen och avslutar därmed samtalet utan att jag hunnit svara honom.

Med kängorna på, halsduken virad och kappan på plats vandrar jag ut från vårt hus med Severus vid min sida. Vi hade enkelt kunnat använda vår egna eldstad för att ta oss till Hogwarts men en skön promenad till Medova känns som en bra idé. Jag lägger min arm om Severus arm och tillsammans vandrar vi under tystnad med bara den knarrande snön och vindens ylande som sällskap. Hundratals tankar hinner passera mig innan vi närmar oss Medova. Kommer jag kunna öppna? Hur ska jag kunna öppna? Vad finns där inne? Vad händer om jag lyckas öppna den men inte visas värdig? Vad tycker Sev om allt detta? Vem är jag egentligen? Hur ska jag kunna förändra något så mäktigt som en kunskapsbank från Rowena? Varför kan vi inte bara få ha ett lugnt, vanligt liv..? Kommer det alltid att vara såhär?

”Penelope! Penelope!” En ung flicka kommer springandes mot mig och Severus med en bok i sin hand. Hon vinkar glatt med den andra handen och jag känner nästan genast igen henne. Hon var i bokhandeln med sin klass för några veckor sedan. Hon har söta blonda lockar, en ljusrosa kappa och ett par alldeles för tunna vita stickade strumpbyxor på sig.
”Hej Linn.” säger jag och ler mot flickan som inte är mer än tio år gammal.
”Hej, hej Penelope.” säger hon med glad röst och vänder sig sedan mot Severus vid min sida och nickar respektfullt mot honom.Det är något med mannen vid min sida som framkallar respekt.
”God dag Mr Snape.” Severus nickar lätt tillbaka och Linns uppmärksamhet är tillbaka på mig.
”Vad har du där Linn?” frågar jag med mjuk röst och böjer mig lite framåt.
”Boken! Boken du lånade mig! Jag har läst ut den och jag vill ha den andra! Den va super bra!” utbrister Linn och hoppar på stället i ren extas över boken. Jag ler mot henne och fnittrar lite lätt.
”Jag sa ju att inte bara författare från vår värld är bra.” säger jag och rätar på mig från min aningen framåtlutade ställning.
”Snälla, snälla, snälla kan jag få låna nästa?”
”Jag tror bara jag sett så stora ögon på hundar.” ler jag fram och tittar mot det stora klocktornet. Klockan är bara kvart över nio så vi har tid.

”Severus, vill du följa med?” frågar jag och Severus nickar kort. Jag kan se på Linn att han skrämmer henne lite, men Severus skrämmer alla lite. Vuxna som barn. Tillsammans går vi till bokhandeln. Alla som är ute hejar glatt på både mig och Linn men nickar mer respektfullt mot Severus medan de passerar oss eller vi passerar dem. Plötsligt skrollar en pipig röst över hela gatan,
”LINN!” Ropas ut och en medelålderskvinna kommer fram till oss med snabba steg. Hon har samma nyans på sin kappa som Linn men hon bär en kort svart kjol, nylonstrumpor och ett par klackade knähöga stövlar. Idiotiskt att klä sig sådär i den här kylan… Tänker jag men ler ändå.

”Linn, du får inte springa iväg sådär utan att säga något till mig!” utbrister kvinnan och jag drar slutsatsen att det är Linns mamma jag har framför mig.
”Men mamma…” gnyr Linn,
”Sch.” väser hennes mamma, hon räcker fram handen mot mig.
”Förlåt Miss Lovegood, det var inte meningen att hon skulle störa er.” Sedan vänder hon blicken mot Severus och rätar sig något innan hon nickar ursäktande. Jag studerar kvinnan framför mig och jag känner igen henne. Jag kan inte placera henne riktigt men jag vet att jag mött henne tidigare. Någon gång.

”Nonsens,” svarar jag och viftar på handen, både för att avvärja mina egna tankar och kvinnans oro.
”Linn är precis som jag, hungrig efter kunskap och det finns inget jag hellre gör än att hjälper unga hitta kunskap och glädje i böcker.” svarar jag glatt, Linns mamma nickar.
”Vi skulle bara hämta en bok till Linn, ni kan följa med om ni vill, det är bara runt hörnet.” fortsätter jag med ett leende. Linn släpper sin mammas hand och kramar boken mot sin bröstkorg. Hennes mamma ser ner på henne och skakar på huvudet. Jag får en känsla av att böcker inte har något värde i hennes ögon, vilket får mig att tycka synd om Linn som uppenbarligen är väldigt fäst vid böcker och vill läsa mer.
”Jag kommer tillbaka med Linn snart.” svarar jag på hennes huvudskakning och tar med mig Linn och även Severus till bokaffären medan Linns mamma återgår till sin shopping med en person jag antar är hennes man.

Jag låser upp dörren till bokhandeln eftersom att vi har vinterstängt hela denna vecka. Vi alla tre vandrar in och Severus stänger dörren bakom oss. Jag går direkt in i det bakre rummet där jag gömt tre kartonger med böcker skrivna utav författare som är mugglare. Jag letar fram boken i ett nafs och lägger tillbaka den andra boken som Linn lånat. När jag kommer tillbaka ut ser jag hur Severus står med sina armar över sin bröstkorg och Linn står tyst vid hans sida och ser upp på honom med förundran i ögonen. Nyfikenhet.
”Du säger inte mycket va?” frågar Linn med sin pipigt flickiga röst. Jag kan knappt hålla mig från att fnittra.
”Kan du prata alls? Eller lärde du dig inte det när du var liten?” frågar Linn och Severus sneglar besvärat ner på den rosa klädda flickan som är i sådan extrem kontrast med sin rosa kappa, sitt blonda hår och sina rosiga kinder gentemot honom.

Jag bestämmer mig för att avlösa honom från Linn då jag ser att hans knogar vitnar lite från ansträngning av att stå still. Kanske har jag äntligen upptäckt vad du är rädd för Sev. Små söta flickor med blont hår och rosa kläder... Fyllda med nyfikenhet.
”Linn, här har du.” säger jag och räcker boken till henne. Linn lyser då hon ser boken.
”När du blir lite äldre ska du få läsa en serie som heter Sagan om Ringen. Den kommer du att älska.” säger jag med ett leende och Linn kramar om mig lite snabbt,
”Tack så mycket Penelope! Hejdå!” ropar hon glatt och exalterat då hon lämnar affären i all hast för att återgå till sin mamma. Jag ser upp på Severus och måste verkligen sätta handen för min mun bara för att hindra mig själv från skrattet som bubblar inom mig.
”Nu går vi…” säger han irriterat och vi lämnar bokhandeln för att ta oss till Eldstadscentralen i Medova bara 200 meter bort.

Så bra!

Tack tack

OMR!!!!
Först ett kapitel från Severus perspektiv å nu detta... asså.. Du lyckas alltid blanda medvardagliga händelser och spänningen över att vilja veta vad som kommer att hända.Man vill liksom bara ha mer och mer och mer! ♥

Sånyfiken på hur Penelope ska få veta om hon är ärvtagare till Ravenclaw!!!

Superduperbra!

Asså SÅÅÅÅ BÄST Älskar Linn!

Hihih, tack gumman! Så glad att du tycker om mitt sätt att skriva ^^ ♥



TACK!



Hihi, tack så himla mycket!
Åh, va kul att du tycker om henne