prs med ingetledigt

- Jag gör det här för att rädda ditt liv, sa jag och tårarna började rinna.
- Om jag blev Marcus flickvän så skulle han låta dig vara så jag blev hans flickvän, grät jag.
- Jag älskar fortfarande dig men jag vill att du lever inte att du är död, grät jag.
- Du är inte ett dugg tacksam, skrek jag gråtande och skyndade iväg till tyskan.

Jag stod som förstenad och såg henne gå. Jag tvivlade på att hon talade sanning, jag hade sett blicken hon hade gett till Marcus. Jag sprang, ut från skolan, bort från allt.

Jag sprang gråtandes till tyskan och skyndade in i klassrummet.
Jag satt mig ner längst bak och grät.
Marcus satt längst fram och pratade med Jimmy.

Marcus

Jag och Jimmy var mitt inne i en diskussion att jag inte ens märkte när dörren slog igen. Inte förrän läraren lade handen på min axel upptäckte jag att lektionen redan hade börjat.

Det blev helt tyst i klassrummet förutom mina snyftningar som hördes.
Jag kollade upp på Marcus och möte hans blick.

Jag såg tårar rinna ner för Becas kinder. Jag ville bara gå fram och krama om henne men det enda jag kunde göra var att ge henne ett menande ögonkast.

Jag reste mig gråtandes upp.
- Du bryr dig inte ett dugg om mig Marcus, skrek jag gråtandes.
- Du bara sitter där och låsas som inget, grät jag.
- Jag önskade du gick och dog så skulle vi alla slippa dig, grät jag och rusade ut ur klassrummet.

Jag stirrade chockat på henne. Jimmy skrattade bredvid. Hon smällde igen dörren så högt att halva klassen hoppade till.
- Vilken jävla tjej, skrattade Jimmy fram.
Jag brydde mig inte om honom utan reste mig upp och sprang efter Beca.

Jag sprang till mitt skåp och sjönk gråtandes ner framför det.
Jag gömde ansiktet i händerna och grät.

Jag såg henne sitta vid sitt skåp.
- Beca, sa jag lågt.