The one that got away

Andrew nickade sakta. "Ja...Men du kan få bo här hur länge du vill" sa han sedan. "Du behöver inte betala eller något för det" sa han sedan snabbt så hon inte skulle få för sig det.

"Får jag det?" sa hon hoppfullt.
"Men hur länge jag vill, är en lång tid." sa hon och bet sig i underläppen. Hon ville göra något, men hon kunde inte göra något, hon hade inte pengar.

Andrew nickade ännu en gång och log. "Såklart...". Han ville säga att hon kunde flytta in där, bo där. Men han var säker på att hon inte ville det, att fråga skulle bara bli konstigt då.

Saphira log svagt och nickade.
"Det vill jag gärna." sa hon och log stort. Men hon ville inte vara till besvär, men det skulle hon bli, det var hon.

Andrew log. "Vill du vara här eller ska vi dra oss till tv rummet?" undrade han och drack lite mer. Halva flaskan var uppdrucken nu.

"TV- rummet, soffan är skön." sa hon och ställde sig upp. Det kändes n lent och skönt i huvudet och hon log åt känslan. Hon ville dricka mer, detta var underbart.

Andrew nickade och tog sig upp. Han tog sitt glas och flaskan och tog sig in till rummet och satte sig ner och ställde flaskan på bordet. Han slog på tv:en och la sina fria arm på stödet över soffan.

Saphira drack upp och la sitt huvud sedan i hans knä. Hon vände sedan huvudet mot Tv:n och stirrade utan att se, det var inte så intressant.

Andrew log och ställde glaset på bordet och strök henne över håret. Han var inte trött längre som förut och kände inte smärtan längre.

Saphira slöt lätt ögonen.
"Det är skönt då du gör så." sa hon leendes och gosade sig mot honom.