World War II

Anne drog snabbt på sig kläderna så hon slapp se allt. Hon torkade håret men lät det sedan vara i ett enda trassel och kom sedan åter ut till Isabell.

Isabell såg på henne och rynkade på pannan men sa inget. Hon skulle kunna fixa hennes hår men visste att Anne inte ville det.
Hennes far kom ut från köket och log svagt "Vill ni gå ut flickor?" undrade han.

Anne såg på honom och skakade på huvudet, ute kunde det finnas farliga män. Hon ville inte, inte heller att Isabell skulle utsättas för det. Hon var avvaktande mot Olof, men inte rädd.

Isabell suckade. "Nej tack far". Hon ville inte lämna Anne, men hon visste att de båda behövde frisk luft.
Hon kom fram till Anne och kramade henne. "Ditt hår är trassligt".

Anne nickade, men brydde sig inte. Men hon pekade på borsten att Isabell fick fixa det om hon ville. Anne visste mycket väl att hon måste rycka upp sig, men det blev inte lättare vid att hon kanske snart måste hem igen och skiljas från dem.

Isabell tog borsten från bordet och började borsta hennes hår med mjuka rörelser. Hon rede ut det och fick mjukt som siden innan hon flätade det. Hon gjorde en fläta runt huvydet som första dagen de träffats.

Anne log svagt åt sin spegelbild, hon hade sett ut så en gång.
"Vad fint." sa hon och log tacksamt mot henne. Det såg ut som någon gyllene gloria eller liknande.

Isabell log och la ifrån sig borsten. "Så lite så...Du passar i det, du är vacker" sa hon mjukt. Hon drog åt sin egna fläta. Hon kände sig inte vacker själv, liten och blek.

Anne rynkade på pannan och började darra.
"Jag vill inte vara vacker." sa hon och vred sina händer medan knogarna vitnade. Så mycket hade det tagit på henne, hon som annars brukade tycka om sitt utseende.

Isabell kramade försiktigt om henne. "De vackra har fördelar i världen" mumlade hon. "Men du har en vacker insida med, lika guldig som ditt hår, jag är bara blek och liten" mumlade hon.