Flygande giraffer!

Då gryningens första strålar lyste in gjorde hon sig sakta fri och kom sig ner till David. Hon ville inte att han skulle vakna utan henne och sedan somnade hon igen.

Mattias mumlade och sträckte sig efter henne då hon gick och blev genast oroligare. "Elionora?" mumlade han och vaknade. Men hon var borta. Han satte sig upp och såg sig om, det måste ha varit ett tag sen hon gått nu...
Han tog sig långsamt upp och klädde sig innan han gick ner för att äta.

Elionora och Mattias satt och åt nere vid de andra tjänarna. Hon kastade en blick på Mattias och log svagt men David såg på honom med barnslig tjurighet.

Mattias såg dem båda och log mot dem, speciellt David då han ville bli vän med honom. Då han ätit klart gick han ut ur salen och mot stallet där han antog att David skulle vara sen. Han skulle ta det lugnt men tänkte inte ligga i säng.

David sprang ut då han skulle sköta Herkules, med lysande ögon av glädje tog sig pojken in i stallet och började tala med Herkules då han kom fram till dennes plats.

Mattias såg på honom en stund innan han kom fram och hade ett mjukt leende. "Hej David...". Han såg på Herkules en stund, en aning vaksamt så han inte skulle sparka honom. "Förlåt för igår...Jag menade inte att vara arg".

David ryckte till vid mannens röst och var på sin vakt men nickade.
"Det var kanske inte min mening heller att agera som jag gjorde, men jag varnade dig." sa David lugnt. Det hördes att moderns mer förfinade språk var inpräntat i pojken, han var inget fattighjon, inte till själen.

Mattias log än mjukt då han ville ha sin egna sons vänskap, kunna vara en far för honom. "Jag vet...Och jag är ledsen för det". Men han hade ont i benet och armarna än, och hans rygg blev inte direkt bättre av det. "Behöver du hjälp med något?" undrade han sen.

Pojken nickade och pekade på sadel, grimma, betsel och resten (Som jag inte kan namnet på xD) och såg på Mattias.
"Jag vet inte hur man gör och inte Herkules heller. Vill du lära oss?" säger David vänligt.

Mattias tog ner sakerna och började visa David hur man satte på dem. "Så" sa han då han var klar och borstade av sina händer och sträckte på sin rygg som var så stel.