Prs mellan Julia Ginny Potter och Harry-Potter-Bokslukaren

"Jo, alla stirrar ju på dig när du går med mig!" sa jag.

- Och som om jag bryr mig att dom stirrar på mig, sa jag.

"Det gör du!" skrek jag med tårar i ögonen. "Det får du också! Vi ställer bara till med problem för varandra, kan vi sluta umgås då?"

- Om det är det som du vill så visst, sa jag argt och gick därifrån.

Jag grät det högsta jag kunde. Julia var det enda jag hade, men jag ställer bara till med problem för henne. Vi kan inte.

Jag skyndade ifrån sjukhusflygen med tårarna rinnade ner för kinderna.
CC ville inte umgås med mig längre hon är ju som en syster för mig tänkte jag.
Jag sjönk ner på golvet och grät.

Jag hörde att någon gick in i rummet. Jag anade att det var madame Pomfrey, och blev förvånad när jag hörde Harrys röst.
"Är du okej?" sa han.

Jag reste mig upp och gick ner till sjön.
Nu har jag ingen anledning att inte ta livet av mig tänkte jag.
Jag hoppade ner i sjön.

"Nej" grät jag. "Julia..."
"Vad?" sa Harry.
"Inget" sa jag. "Kan du prata med henne? Jag tror att hon är vid sjön."
"Jag ska leta där" sa Harry. "Hejdå."

((CC visste att hon var där för att de har ju känt varandra så länge))

Jag sjönk ner mot botten av sjön när någon helt plötsligt tar tag i mig och drar upp mig och det är Harry som räddar mig.
- Harry släpp mig, sa jag.
- Nej är du galen eller? frågade Harry.
- Nej, sa jag argt.
- Du får inte ta livet av dig, sa Harry argt.