Divergent

"Efter du lämnat mig på gymmet." sa Sol lågt och mötte hans blick.
"Det stora hjulet, karusell eller vad det är, i parken." sa hon och stirrade spänt på honom. Var det något bra eller något amatörsmässigt och simpelt enligt honom?

Ett litet leende prydde Kais läppar då han åter slöt ögonen. "Idiot. Du kunde ha dött!" flinade han retsamt. "Bra jobbat." sade han sedan och drog täcket tätare om sin kropp. Kai gäspade tyst och kikade på Sol genom springorna han öppnat upp mellan ögonlocken. Direkt for hans blick till Sols läppar. De som han kyst inte långt tidigare. Kai rodnade och slöt ögonen igen. Han hatade sig själv för att han gjort det, kysst Sol. Det var åtminstone vad han intalade sig. Det hade varit ett misstag, tänkte han om och om igen. Inget han njutit av eller så.

"Jag vet, men tänkte inte på det då." sa Sol med ett flin, han hade godkänt det. Sedan kröp hon mer under täcket, kröp ihop till en boll. Snart lugnade sig hennes andetag och hon sov hon med ett svagt leende på läpparna som att hon drömde om något trevligt.

Kai skrattade lågt och somnade snart. Täcket hävdes långsamt upp och ner med hans andetag.

Nästa morgon vaknade Sol i tid med de andra och började klä på sig de trasiga jeansen och de slitna skorna samt sin blåa tröja då det linnet hon fått hade varit nerblodat av Kai.

Kai klädde sig och sträckte på sig. Cornelia kom plötsligt inspringanded med ivrig min. "Har ni hört? Det blir FEST imorgon kväll, på södra hörnet!! Åh vad kuuuul!!" ropade hon entusiastiskt. Kai höjde på ögonbrynen och ryckte på axlarna och knäppte knapparna de tre knapparna som fanns på hans t-shirts. Han tvivlade starkt på att de falanglösas fester var lika vilda som de tappras, så han hade ingen vidarelust att gå.

"Är inte du förliten att gå på fest?" sa Sol med ett höjt ögonbryn till den lilla flickan. Sol själv hade inte varit på fest och ville därför inte vara med men det sa hon inget om det. Sol satte upp håret i en hästsvans och väntade på Kai.

"Näe! Jag är faktiskt nästan tio!" skröt Cornelia och sträckte på sig. Kai flinade. "Ska vi gå till frukosten?" frågade han Sol med en snabb blick innan Cornelia tog ett fast tag om hans arm och drog iväg med honom medan hon babblade på om hur stor hon var och vad de skulle göra på festen. Kai skrattade, önskade att han var så glad som Cornelia. Hade hon alltid varit falanglös?

Sol följde efter dem och suckade, kunde inte bara Cornelia ta och försvinna? Hon började irritera Sol rejält nu, eller var det avundsjuka? Nej, hon kunde inte vara avundsjuk på en liten flicka. De satte sig till bords och Sol började tyst äta Cornelia pratade för dem alla tre som man kunde få ont i huvudet.

Kai var fåordig denna dag. Tillslut gick Cornelia och lämnade Kai i en pinsam tystnad. Alla minnen från gårdagen kom tillbaka till Kai som ett slag i magen och han tordes inte se Sol i ögonen när han frågade henne om hon tänkte gå på festen. Själv var han som sagt inte säker, men om Sol skulle gå kanske han kunde följa med?