The Vampire's revenge(Dragon Fantasy)

Solena bet mannen som höll fast henne, "Nej." skrek hon men mannen håller hårt tag i henne. Smärtan från armen är inget hennes älskade David höll på att mosas.

Mannen höll hårt fast David och tryckte honom mot marken medan den sista mannen kom fram han med. Han hade dragit kniven ur den andra mannens bröst. "Du dödade min bror" morrade han till David och de båda sparkade och slog på honom en stund innan mannen stack kniven flera gånger i David, i magen, benen, och tillslut i hjärtat upprepade gånger.
Då männen tillslut slutade låg David helt slapp på golvet med slutna ögon och inga livstecken fanns.

Solena skrek och sparkade, då de släppte David fanns inget liv. En vampyr kunde dö om den mänskliga delen gjorde det, inte länge kunde han överleva. Tårarna föll i strida tysta floder längst kinderna och Edward skrattade lågt.

De drog ut kniven ur Davids bröstkorg. Blodet rann sakta från hans sår och bildade en liten pöl runt om honom.
Den andra mannen släppte Solena och de började ta sig ut då deras jobb var klart där, de hade lekt färdigt. Tillslut var det bara Edward kvar.

Solena kröp fram till David.
"Nej, snälla." bad hon tyst med blicken glänsande av sorg. Hon tog hans hand men vad kunde hon göra? Inget. Hon darrade och Edward betraktade henne.

David var än helt stilla och till synes död men inom honom hände saker. Kniven hade missat sitt mål, hjärtat med bara millimeter men det hade räckt för att såra honom rejält. Inuti honom lagades nu såren.
Edward flinade han med. "Hoppas du njuter av din frihet" sa han hånfullt innan han gick.

Edward kastade sin ring på golvet innan han gick, beviset på att de var gifta. Nu var hon inte Edwards längre, men vad gjorde det?
Hon lyfter David, lägger honom i hans säng och torkar och rengör hans sår, i ett hopplöst hopp om att han skulle leva.

David fortsatte vara blek, till synes död och andades inte i flera timmar. Men plötsligt öppnade han ögonen och drog häftigt efter andan och flämtade. Såren inom honom hade läkt tillräckligt nu.

Solena hade somnat hon var sittandes på en stol med huvudet mot madrassen vid hans. Hon hade gråtit och var utschasad, hennes älskade var död.

David satte sig sakta upp och såg på Solena en stund innan han varsamt drog henne intill sig. "Solena" viskade han tyst och försökte väcka henne och kysste hennes panna.