ORS

Jag hör Cornelia när jag kommer ut och springer mot rösten.

"Hörde du?!", jag börjar springa.
"CAROLINE!"

*Cornelia hihi :'3

"BRIAN! HJÄLP!"

"Cornelia!!"

(*facpalm* IGEN?!)

JAg springer fram och trampar nästan på henne.
"Cornelia?!"

Jag får syn på Cornelia. "Vad har hänt?"

"Pling! Brian! Tack gode Gud, jag har legat här i över en timme, kan inte röra mig...skrek...ingen...Quidditch..." Jag ar svårt att prata och det blir inte bättre av att glädjetårarna över att se dem bara rinner och rinner.

Jag ser oroligt på Cornelia. Så kommer jag på något. "Det var den som knuffade ut mig för tornet, det svär jag på!" färste jag och sprang ut i mörkret.

"Vi måste få upp henne, NU", jag tar och lyfter upp henne.
"Mot sjukhusflygeln!"

Jag tror samma sak som Pling, men jag orkar inte svara. Jag bara blundar och låter de föra mig till sjukhusflygeln. Vilken tur att jag har så fina vänner.