Krig, Påskägg & Lustigkurre (Privat)

Jag går runt ett tag och tappar tillslut bort mig. Med en suck sjunker jag ner på golvet, med ryggen mot en stenvägg. En piga kommer gående och jag ser direkt att det är hon. Den pigan.
- Hej! Ler jag åt pigan när hon med allt osäkrare steg går mot mig från andra sidan korridoren.
- Milord! Mumlar hon tyst och niger lätt. Jag flinar.
- Du behöver inte niga! Kom och sätt dig! Jag har tappat bort mig, men det är precis vad jag behöver utom en vän. Kn du vara min vän? Du måste inte på riktigt, du kan låtsas om du vil)! Säger jag.

Det är fantastiskt hur snabbt en klänning kan torka. Det är det faktiskt. Det borde inte vara möjligt, men nu har den torkat och nu sitter jag med den på mig.
Den är förvisso lite blöt på ryggen nu tack vare mitt hår, men det skedde när jag satte på mig den.
Det verkar som om det är Tornados tur att leka i vattnet. Jag ler när han gnäggar och plaskar runt.
Bakom mig hörs rytmiska steg och jag vänder mig om medan handen vilar på svärdskaftet.
"Sarah!" ropar Lukas och träder fram ur skogens skuggor.

(God natt ^^ )

(Godnatt på dig! )

Pigan stirrar på mig.
- Er vän? Ni vet inte ens mitt namn!
- Vad är ert namn då?
- Bella!
- ...
Nu är det min tur att stirra på pigan.

Jag tittade bort och övervägde att hoppa upp på Tornados rygg och sedan galoppera ifrån Lukas.
Men istället ställer jag mig upp och fram den sista biten till honom.
"Ja?" säger jag i frågande ton. Han ler stort, ger mig en kyss på kinden och faller sedan ner på knä. I handen har en ring med en svart sten på.
"Sarah Cynthia Lancer... Vill du göra mig den stora äran att gifta dig med mig?" frågar han leende och ser upp mot mig. Mina ögon tåras på direkten och jag nickar, får inte fram ett enda ord av chock och glädje. Plus förvånande mycket kärlek.
"Är det ett ja?" ler han. Jag nickar och räcker honom min hand. Han trär på ringen och ställer sig sedan upp, leende. Jag kastar mig om hans hals och börjar gråta högljutt.
"Du håller på att mjukna", skrattar han.
"Det spelar ingen roll, nu är du fast med mig", säger jag och kramar om honom så hårt jag kan medan hela jag skakar.
"Ja, jag vet om det. Det har varit min dröm ett tag", säger han och jag hör hur han ler. Han stryker mig lätt över ryggen och kramar mig sedan tillbaka. "Jag hoppas jag inte gjorde dig för allvarlig?" undrar han.
"Bara lite", mumlar jag. Han skrattar till precis intill mitt öra.
"Inget giftermål utan ring, eller hur?" undrar han sedan.
"Det tänkte väl inte jag på", muttrar jag.
"Du trodde säkert att jag gick till en av mina andra flickvänner, eller hur?" frågar han allvarligt.
"Ge mig deras namn så styckar jag dem, bit för bit", lovar jag. Han skrattar till.
"Första heter Sarah, den andra heter Cynthia och den sista heter Lancer", skrattar han innan han befriar sig från mina armar. "Fast, döda en av dem och jag kommer också dö", säger han sedan. Jag ler stort mot honom.
"Säg det!" säger jag sedan.
"Nej."
"Säg det!"
"Sarah..."
"Säg...!" börjar jag men han avbryter mig genom att kyssa mig. Han drar in mig i sin omfamning. När kyssen är slut lutar jag huvudet mot hans bröstkorg.
"Jag älskar dig", viskar han tätt intill mitt öra. "Nöjd nu?" fortsätter han senare.
"Tror inte att jag kunde vara nöjdare vid det här tillfället", säger jag.
"Bra", lyder hans svar, men, det är inget mekaniskt svar, det är ett svar med kärlek. "Då lyckades jag göra dig lycklig..."

Pigan som heter Bella kryper ihop.
- Vad är det? Frågar hon tyst. Jag skakar sammanbitet på huvudet och tittar bort. Bella....

Jag kom nästan inte upp på Tornado för att jag skakade så mycket, men Lukas skrattade bara och lyfte upp mig då.
Nu är vi snart vid stallet och om Tornado inte hade navigerat själv så skulle vi ha gått rakt in i träsk flera gånger då min egen blick är fast vid min ring.
"Varför svart?" undrar jag. Lukas vänder sig om och ler mot mig.
"Det är en svart diamant, de är väldigt sällsynta men de finns", ler han. "Jag ville inta ha något klassiskt. Och, diamanter brukar klassas som vita, men färgen vit kan befläckas, oftast av svart. Och, svart är redan rent och går inte att förstöra. Jag hoppas du ser på det svarta som jag - som vår kärlek", säger han.
"De flesta brukar se på kärleken som röd... men, men..." mumlar jag. När Lukas börjar skratta är det svårt att inte ryckas med.

Bella lägger en hand på min axel och jag rycker till.
- Milord? Frågar Bella nervöst, men lite nyfiket. Jag ställer mig hastigt upp.
- Jag måste gå! Mumlar jag och går tyst därifrån med pigans blick brännande i ryggen.

"Må gudarna vara vid min... Nej, förresten, må Tornado vara vid min sida och jag kommer inte bli dödad av någon", mumlar Lukas och stryker händerna mot sin tröja när han leder Honungsbi till sin box. Jag skrattar till och hämtar en höbal till Tornado som står och väntar lydigt i sitt bås.
"Ska du ta min häst också?" frågar jag. "Räcker inte min hand, mitt kungadöme, mitt hjärta och det mesta? Måste du ha min häst också?" ler jag retsamt.
"Nej då. Jag skulle helst slippa hela den här kung-saken, men vad gör man inte för den man älskar?" ler han. "Fast, Sarah, jag ska vara ärlig och säga att jag är nervös för första gången i hela mitt liv. Jag... tanken på att stå framför kungen... Ja... Jag vill inte behöva se din förskräckta min innan jag dör ifall jag får en pil genom skallen", säger han och ser sedan på mig. Jag skakar på huvudet, lämnar Tornado och går fram till Lukas, ser honom i ögonen medan mina händer tar tag i hans.
"Lukas... Om... Om det skulle ske så skulle du inte bara se en förskräckt min från min sida. Du skulle höra mina skrik och se mina tårar rinna. Du måste inse att jag älskar dig, för om du gör det så kanske jag också vågar hoppas på att detta inte är en dröm", ler jag mot honom. Han ler tillbaka.
"Vi båda har mjuknat, va?" flinar han sedan.
"Jupp... Vi är körda. Hur ska vi nu inleda ett krig?" muttrar jag.
"Krig?"
"Vi ska starta krig, älskade", ler jag stort.
"Nu börjar det likna något", flinar han tillbaka och kysser mig sedan. "Du hör de fortfarande, gör du inte?" viskar han sedan när kyssen tar slut.
Jag nickar och biter mig i läppen. "Varje natt. Varenda gång min hjärna tystnar så är de där... Jag måste befria dem."
"Må din önskan bli folkets lag", säger han leende och stryker bort en hårslinga från mitt ansikte.
"Det är det som är grejen, Lukas, det är det redan", påminner jag honom.
"Just det..." skrattar han. "Vill du ta ett bad? Du ser förskräcklig ut, plus så måste jag ändå kolla till Bitterblue", tillägger han.
"Det är du som kommer se förskräcklig ut ifall du fortsätter så här..." muttrar jag och börjar gå därifrån.
"Det där hörde jag allt!" ropar han efter mig.

Jag går in på mitt rum och sätter mig surt ner. Måste allt jag gör påminna mig om Bella? Så himla typiskt!
- Milord? säger en mörk röst bakom mig. Jag rycker till och vänder mig om.

Jag skyndar mig till min kammare och ser Samantha stå och vika mina kläder. "Åh! Prinsessan. Jag är snart klar", ler hon och verkar skynda på lite extra.
"Det gör inget", ler jag mot henne. "Jag ska ändå bara ta ett bad och sedan sova, du behöver inte skynda på. Du glömmer väl inte Neela imorgon?" undrar jag.
"Självklart inte, ers höghet", ler hon. Hennes blick dras till mitt finger, till ringen.
Jag ler stort mot henne när hon möter min blick. "Hemlis", flinar jag.