Skogens hemligheter

(Oki )

Indra hade väntat i sitt hus, hon hade jagat och på kvällarna suttit framför brasan och tänkt på Vincent. Hon trodde aldrig att han skulle komma, men så en dag hör hon Fenrirs skall, ett skall och han viftar på svansen, någon han känner. Snabbt öppnar hon dörren och med ett tjut springer hon ut och kastar sig i hans famn så de far omkull i snön.

Vincent sktattade lyckligt då Indra kastade sig i hans famn. "Hej" mumlade han och kramade hårt om henne där de låg i snön. "Förlåt att jag inte kommit tidigare...Men far gav sig av nyss". Han satte sig upp lite och tog varsamt hennes ansikte mellan händerna och böjde sig fram och kysste henne.

Indra besvarade kyssen, "Jag har saknat dig så." sa hon men drog upp dem på fötter, de skulle bli våta i snön annars.

"Jag har saknat dig med" log Vincent mjukt. Han la armen om henne och gick in i stugan. "Du kan inte förstå hur jobbig min far varit....". Han hade tjatat och tjatat om att han måste hitta en adlig kvinna. Vincent hatade det.

Indra stängde dörren om dem och stampade av sig snön och tog av sin skorna, hon ville inte ha in snön i stugan på det renskrubbade golvet.
"Med att du ska gifta dig?" frågar Indra med orolig blick.

Vincent log lugnande mot henne. "Först och främst vill han att jag ska gifta mig med någon, sedan vill han helst att det ska vara en adlig kvinna också...Men jag älskar dig" log han och la armarna om henne igen efter att ha tagit av sig skorna.

"Men jag är inte adlig, inte vad jag vet." sa Indra och la armarna om honom, hon kunde vara det inget visste hon om de som fött henne.

"Det struntar jag i" mumlade Vincent och kysste henne igen. "Jag får gifta mig med vem jag vill, om du vill". Han slog sig ner på en stol och drog ner henne i sitt knä.

"Ska du gifta dig med en häxa?" skrattade hon lätt, "Du kommer få byn efter dig, eller snarare jag." sa hon då hon allt som oftast nu på senare tid hört dem utanför.
"Men det är klart jag vill." sa hon mjukt till honom och kröp upp i hans knä.

"Du är ingen häxa, du är en ängel" sa Vincent bestämt och böjde ner huvudet mot hennes hals och kysste den lätt. "Och om någon säger något om dig eller ens lyfter ett finger blir jag inte nådig mot dem":