PRS(Dragon Fantasy)

Nalels ögon blev stora. Så många varelser! Hon hade aldrig sett alver eller dvärgar...Så magestetiska de var! Och bildade i konst, krig och allt annat. Hon kände sig så simpel bland alverna och vek bland dvärgarna.

"Kom igen nu, minns att det var ert folk som räddade oss förra gången. Inte maktgalna människor, överlägsna alver eller blodtörstiga dvärgar, utan fredliga hober." sa Meira och knuffade fram Nalel till träningen.

"Men, det var Frodo, Sam, Merry och Pippin, vi är inte dem, vi är helt annorlunda" sa Nalel tveksamt men snubblade fram. Hon tog sig fram till knivkastarbanan och fick iväg ett kast, väldigt nära mitten.

"Men ni är av samma släkte." log Meira och satte sig ner vid utkanten på gräset, hon var ledig denna enda dagen. Många besökte sina familjer, men Meira och några till hade ingen att besöka.

"Ja, men inte samma person eller så...". Nalel kastade iväg ännu och den kom lite längre bort. Hon bet sig hårt i läppen och såg upp, på en balkong stod kung Aragorn med ett följe och sin drottning.

Meira låg i gräset med ett grässtrå i munnen och kisade upp mot solen, det var en härlig dag.

Nalel fastnade med att studera kungen, han var ståtlig och utstrålade respekt. Drottningen var väldigt vacker, en alv. Hon studerade dem så länge att kungen plötsligt vände blicken emot henne, och log.
Nalel slutade tvärt och började kasta igen.

Meira satte sig upp då en skugga föll över henne. Det var stalldrängen Rickard, "Hej." sa Meira och log och hade helt glömt bort träningen för tillfället.

Nalel gick vidare till bågskyttet. Hon kände sig så barnslig och klumpig då alverna höjdr på ögonbrynet åt henne. Hon såg emot Meira för att få stöd men märkte att hon pratade med någon annan.

Meira skrattade åt något Rickard hade sagt, hon log och hade ögonen för honom, han var rolig.