(Prs) Mellan JustMe! & fashion7

Pappa kom ut. "Ah," sa han, "Det är Kevins psykolog. Du kommer att vara med dem två idag och så småningom kommer du också ha en fast tid."
Jag stirrade hatiskt på min far. "Ursäkta??"

- Jävla kärring ! Skrek jag åt mamma och sprang till mitt rum och låste dörren.
Jag satte mig på sängen och öppnade min bok. Någon bankade på dörren- Så jag lade händerna för öronen och försökte koncentrera mig på texten i boken.

Pappa suckade men bjöd psykologen på kaffe. Efter det gick psykolgen upp och försökte få Kevin att komma ut. Vilket han inte gjorde. Den kvällen gick alla och la sig helt utmattade. Psykologen hade efter ett tag gett sig iväg, och nu sov alla, utom jag och möjligtvis Kevin. Tyst smög jag över till Kevins dörr. Jag visste inte varför, men jag hade p mig mina finaste kläder. "Får jag komma in Kevin?" visk-frågade jag.

Jag suckade och öppnade dörren. Jag log och steg åt sidan så att hon skulle kunna komma in.
Vad ville hon ?

Jag gick in och satte mig på hans säng. "Varför måste vi ha den där psykolågen? Han är ju inte ens snygg!" utropade jag barnsligt. Jag ställde mig upp och gick bort till en hylla med CD-skivor. "Åh min favorit!" flämtade jag.

- Jag vet inte. Sade jag och suckade. Jag såg ut genom fönstret, utan att se något- Det var kolmörkt ute. Jag satte mig på sängen och kollade klockan som snart var 01 på natten.

Jag satte på skivan på låg volym. Nu hördes den lugna låten bara i Kevins rum. "Kom. Dansa med mig!" sa jag med låg röst och log glädjestrålande mot Kevin.

Mutt hjärta tog ett skutt men jag skakade ändå på huvudet, jag var inte alls bra på att dansa. Jag log iallafall och gäspade.

Jag plutade ledset med läpparna och lyckades till min egen förvåning dra upp honom. Jag la hans ena hand i min och den andra på min rygg. "Slappna av och rör dig precis som du vill i takt till musiken. Jag följer dig." viskade jag mjukt i hans öra. Min haka vilade i en grop i Kevins axel, nära halsen.

Jag log och drog in hennes doft. Jag rörde mig i takt med musiken, även fast jag visste hur dålig jag var.
Det kändes som om musiken aldrig skulle ta slut och att jag skulle stå där med Lei i resten av mitt liv, men det skulle jag inte heller ha haft något emot.
Jag kramade hennes hand och suckade.