PRS Selma...|AlexZz

[Sorry for being slow. XD]

Celine kom inte på ett bra svar, hon vill inte gå, det känns fel att lämna honom. Men hon kan inte göra något, eller hjälpa till. Hon kanske är värdelös ändå. Hon kan inte slåss för sig själv direkt, andra slåss åt henne. Celine nickar stumt och tar tag i sin högra underarm som för att skydda sig. Tänk om de råkar illa ut? Typ något i stil med att Tríwaña frammanar någon stor stenvarelse och krossar dem. Nej, inte alls. Hon ber sig själv i tystnad att hon inte ska tänka så, tankar är kraftfulla. Det hade Hydra lärt henne iallafall, med tanke på att Hydra är byggd av tankar. Celine känner för att rysa men istället ser hon sig om och inser att hon inte har en aning om var utgången är.
"Var ligger ut då?" Frågar Celine försiktigt och börjar istället vrida och vända på sina händer. Den ena gör ont så hon slutar nästan direkt dock.

"Jag hatar den där idiotiska häxfånen." Muttrar Hydra samtidigt som hon lämnar rummet och Max låter henne fortsätta snacka på för att låta henne avreagera sig.

[I am the one who should say sorry x) ]

"Hitåt", säger jag och pekar mot utgången och är ganska säker på att jag minns vägen ut, om inte så kommer det alltid att finnas spår, det finns det alltid. Man kan aldrig gömma något spår ordentligt, och tack vare mitt blodsarv så är jag väldigt skicklig på spåra. Jag börjar sakta gå framåt medan mina händer söker efter något på kroppen. Jag vet att jag har något vapen, här någonstans. Jag går aldrig någonstans utan minst två vapen. Alltid. Ibland är de gömda på ställen som jag till och med har glömt eller så lägger jag dem på ställen där jag är van att ha dem bara för att sedan glömma bort deras existens för att jag har vant mig vid känslan av dem och jag helt enkelt inte ser dem framför mig.
Jag hittar en dolk i byxorna, och minns sedan panikvapenstället. Under skon. I sulan för att vara exakt. Jag har två knivar där, allt jag behöver är en så jag böjer lätt på knäna, tar upp ena foten och letar efter den lösa biten i skons sula där ett hemligt gömställe råkar befinna sig. Sedan tar jag bort den lilla biten, lyckas plocka fram kniven och lägger sedan tillbaka skobiten så att det ser inte för skumt ut. Okej, nu är jag någorlunda beväpnad och har ett till vapen på mig. Jag är glad att jag envisas med att göra om alla mina skor till hemliga gömmor, fastän jag aldrig egentligen orkar. Jag ska aldrig klaga på att jag inte orkar igen.
När jag granskar den lite för långa kniven lite närmare inser jag förskräckt att det inte är min kniv. Absolut inte.
Vems är det, dock?
Jag skjuter undan tanken. En för lång kniv är lite ovant men, det går lättare att skydda sig med den, och jag får helt enkelt ta i tu med den andra personen senare.
"Det är inte en sådan lång bit tills vi är ute i det fria", säger jag till Celine, mest för att rädda mig ur mina egna tankar. "Vi kommer klara det", mumlar jag sedan.

[Dude, jag kommer inte ihåg... är hunden död? O.o ]

[ I deserve whatever punishment that is legal for this. -.-'' ]

Celine nickar kort, ut i det fria? Så hon ska faktiskt komma ut härifrån? Det känns... som en udda tanke. Det finns enorma risker i att ta sig ut. Men om de inte fick gå ut då kommer väl häxan stoppa dem, visst? Var är Hydra egentligen? Det är nästan som att det finns störningar som gör så att hon inte riktigt kan placera henne. Fast hon är i närheten. Precis som Max, hur ska hon förklara det här för Max? Vänd på det, hur ska Max förklara allt det här för henne? Celine ser då hunden eller... hunden? Är det en hund? Den vänder sitt stora huvud mot Celine och ögonen ser, de ser inte ut som hundögon. Faktum är att det... hon tänker inte mer på det när hon registrerar att det ligger ett lik där också.
”Vad hände?” Utbrister hon chockat och ska precis till att gå fram till det när hund...saken morrar. Vilket får Celine att rygga.

[Jag tar det som om den lever xD Ditt straff blir att jag försvinner i tre veckor från och med måndag och inte kommer ha tillgång till internet i tre veckor... -.-' Att vara utan internet blir väl mitt straff >.< ]

"Bra fråga", mumlar jag till svar, "den som ändå visste. Jag begick förmodligen ett misstag dock... Jag gav henne mitt förtrollade svärd, men ifall vi hinner tillbaka trädet så borde vi kunna få svärdet att försvinna och förhindra alla eventuella världskatastrofer", säger jag lite avlägset, för, vad jag än säger vet jag en sak med säkerhet - vi kommer inte klara det. Hur skulle vi det? Jag kan skryta så mycket jag än vill om mitt blodsarv men när det gäller är det ju helt värdelöst! Mot en häxa och en trollkarl! Hah! Vifta på en tandpetare hjälper sannerligen inte då...
Jag kommer på mig själv med att önska att vi hade förstärkning, att jag hade ännu en person jag känner vid min sida. Och det är då jag inser att så länge häxan inte är i vår närhet så behöver vi inte bekymra oss... Är det möjligt... är det möjligt att man skulle kunna få objekt att flytta sig från ett ställe till ett annat? För Max dök upp från mer eller mindre ingenstans och då skulle vi säkert kunna flytta iväg någon annan också. Till en annan värld exempelvis... Till en värld som redan är död så att hon inte kan göra något emot den... Om andra världar existerar vill säga. Det skulle lösa alla våra problem, mer eller mindre. Vi skulle givetvis bli tvungna att lyckas komma nära henne för att få den... besvärjelsen som krävs för det... Eller behövs det en besvärjelse? Vad kan jag om magi? Inget... Kanske skulle trädet kunna göra något? Fast, då måste vi givetvis komma dit först, vilket är en av många problem vi har just nu.
Jag inser till min förskräckelse, lite för sent att jag har talat högt hela tiden då jag brukar kunna komma på mina planer lättare ifall jag talar högt, och tack vare min dumma vana har jag nu skämt bort mig helt inför den enda tjejen jag någonsin har älskat.

Celine lyssnar på allt han babblar om, det känns som han inte vill bli störd... plus att hon inte direkt hänger med i vad han säger. Faktum är att hon endast plockar upp vissa meningar och ord mot slutet.
"Eller behövs det en besvärjelse? Vad kan jag om magi?" Det snappar hon upp, hon kan lite om magi... eller lite om sin magi. Hon hade också förstått att han behövde hjälp, hon vet... ett par som kan hjälpa. Kenchi till exempel, han är pålitlig. Det tycker hon iallafall, hon undrar dock var Max är... och Hydra. Tyvärr vet hon inte riktigt var någon av dem är, alltså varken Kenchi, Hydra eller Max.
"Vi är kvar." Hörs två utdragna röster och Celine rycker till såpass att hon rycker ifrån. "Hade du verkligen glömt ossssss, Ssseline?" Celine stirrar lite tomt framför sig när de talar. Tvillingormarna, hon har inte glömt dem. Hennes puls gick bara upp.
"Om de där infernaliska varelserna kan tala med dig så kan jag också." Utbrister någon, nej, det är Rin. Rin!
"Rin..." Mumlar hon innan hon tittar upp på Dominick. "Jag har någon som kan hjälpa till." Säger Celine med ett leende.
[i]"Men ni måste hitta Tríwaña." Konstaterar Rin med en suck.
"Men vi måste hitta Tríwaña först... men vi kanske hittar Max på vägen!" Fortsätter hon som om det skulle göra det bättre. Eftersom planen just nu är att få ut henne ur slottet finns så kanske inte att rusa rakt in i häxans håla kan övertala honom. Det är inte ens en plan, det är bara något Rin sa.
"Att vårdslöst ta mig till er värld skulle vara lika illa som ett att du skulle få ett svärd genom magen, men med den där häxan i närheten skulle jag kunna använda hennes kraft istället för din." Fortsätter Rin och Celine gör sitt bästa för att blocka ut det hon säger.

Jag tittar bara på Celine och suckar. Nickar. Vad ska vi annars göra, liksom? Det är inte som om jag har ett helt smörgåsbord av idéer som jag kan välja bland. Om vi ska klara det här måste vi göra det tillsammans, och ifall hon säger att hon känner någon som kan hjälpa till litar jag på henne.
"Vi ser bara till att inte dö, eller hur?" säger jag med ett pyttelitet, bistert leende. Jag är så trött att jag skulle kunna lägga mig ner och sova i en månad. Herregud vad det tar på krafterna att hålla på så här. Jag önskar att allting vore enklare. Men, det klart, ifall allting vore enklare antar jag att det inte skulle vara mitt liv. Just nu är det enda jag kan göra att lita på Celine och försöka få tillbaka mitt svärd.