Viktigt Bortglömda[SV]
Forum > Fanfiction > Viktigt Bortglömda[SV]
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Borttagen
|
Skrivet av Juliett Waterfall: Skrivet av Amaanda: Tack så jättemycket! Allt ni säger är guld värt! ♥ Förlåt igen för den sega uppdateringen. Jag är fortfarande mitt inne i den där extrema läxperioden (V.48-49 är värst.) Men nano håller på att ta slut! Jag har drygt 8 000 ord kvar bara. Så när det är över så kommer jag såklart satsa mer på att skriva här. Tack för att ni är så tålmodiga! Och framför allt tack för att ni fortfarande läser det här ;3 ♥ Allt du skriver är guld värt♥ Jag skulle kunna vänta hela mitt liv tills nästa kapitel, men det vill jag inte såklart jag är helt klart med dig 23 nov, 2013 21:20 |
|
Borttagen
|
Skrivet av Juliett Waterfall: Skrivet av Amaanda: Tack så jättemycket! Allt ni säger är guld värt! ♥ Förlåt igen för den sega uppdateringen. Jag är fortfarande mitt inne i den där extrema läxperioden (V.48-49 är värst.) Men nano håller på att ta slut! Jag har drygt 8 000 ord kvar bara. Så när det är över så kommer jag såklart satsa mer på att skriva här. Tack för att ni är så tålmodiga! Och framför allt tack för att ni fortfarande läser det här ;3 ♥ Allt du skriver är guld värt♥ Jag skulle kunna vänta hela mitt liv tills nästa kapitel, men det vill jag inte såklart Jag är absolut med dig! ♥ Klart att man aldrig slutar bevaka denna berättelse♥ 24 nov, 2013 10:53 |
|
Amaanda
Elev |
Åh, vad ni är gulliga! Tack! ♥
I spoilern hittar ni en överraskning! Spoiler: Tryck här för att visa!
24 nov, 2013 16:38 |
|
Juliett Waterfall
Elev |
DU FATTAR INTE HUR GLAD OCH ÖVERRASKAD JAG BLEV NÄR JAG SÅG ÄNNU ETT ÄGIGT KAPITEL I SPOILERN.
SÅ HIMLA BRA♥ JAG MÅSTE LUGNA NER MIG LITE KÄNNER JAG, BLIR ALLTID HELT ÖVER FLIPPAD NÄR JAG LÄSER NÅGONTING DU SKRIVIT. KAN INTE JAG FÅ KOMMA HEM TILL DIG OCH SÅ KAN DU LÄRA MIG HUR DU GÖR?? FÖR DET KÄNNS SOM DET ÄR OMÖJLIGT ATT SKRIVA SÅ HÄR BRA NÄR MAN BARA ÄR 15 ÅR. 15 ÅR. DU LJUGER. DU ÄR TYP... 54 OCH HAR SKRIVIT I HELA DITT LIV. ÅÅÅÅÅÅÅ.... JAG ÄÄÄÄLSKAR DETTA. HIHIHIHIH. DU GÖR MIN DAG. PERFEKT BESKRIVIT, INTE FÖR LITE, OCH INTE HELLER FÖR MYCKET. OCH SÅ HIMLA FINT SKRIVET, OCH BLIR NÄSTAN TÅRÖGD. HAHA, KÄNNER MIG SOM DIN MAMMA SOM BA: "Jag är så stolt... *snyft, snyft*" *snyfta sig med näsduk* NÄR DU SKRIVER DIN FÖRSTA BOK, SÅ GLÖM INTE ATT TACKA MIG NEJMEN. SÅ HIMLA BRA♥ OKEJ, HAR SAGT DET NÅGRA GÅNGER. TALANG, DET ÄR VAD DU HAR. OKEJ, OKEJ. JAG SKA SLUTA. ANNARS ORKAR INGEN MED MIG. 24 nov, 2013 16:47 |
|
Elin Lovegood
Elev |
Först såg jag inte spoilern men när jag väl såg den och öppnade den så vart jag sååå glad!! Och ett riktigt bra kapitel var det!
Lilla Bonny, hon är så söt!! Spännande och riktigt bra kapitel!!
24 nov, 2013 18:47 |
|
cikki
Elev |
AWESOME ♥3♥33<♥♥♥3♥♥♥♥♥
24 nov, 2013 18:58 |
|
Ella01
Elev |
2 dec, 2013 20:34 |
|
Amaanda
Elev |
Tack så jättemycket för allt ni säger till mig! Det är helt vansinnigt att det finns så fina kommentarer! Jag vet typ inte vart jag ska ta vägen .__.
I alla fall så blir jag sjukt glad. Och varenda litet ord träffar mig rakt i hjärtat och får mig att le som ett fån. För ni är helt underbara ♥ Tack för att ni är så snälla! ♥ Här kommer nästa del! Ellie Jag vill skrika rakt ut då Bonny bestämt lägger händerna på sina smala höfter. Hon förstår inte att hennes uppenbarelse och reaktion är livsavgörande. Hon kan inte avslöja vårt gömställe. Inte nu. Det knyter sig i magen av nervositet. Jag fortsätter ljudlöst att försöka få henne att hålla tyst, och likaså gör Amy och Wera. Men den naiva alfen förstår inte. Hon förstår inte alls. De otäcka maskerade männen vid borden kacklar åt Bonny. Till och med efter att ljudet tystnat tycks det eka inuti mitt huvud. "Nejmen, vad har vi här då?" Jag kan inte se det, men av ljudeffekten att döma låter det som om personen som precis talat snyter sig. Det är så äckligt att håren på armarna reser sig i självförsvar. "En liten smutsig alf, inte sant? Letar du efter dina smutsblodiga ovänliga husbonnar?" De skrattar åt henne igen. Bonny står tillräckligt långt bort för att jag ska kunna se henne. Hon står stel som en pinne och öronen fladdrar av ilska. "Bonny har inte gjort någonting för att förtjäna er dumhet! Hennes husbonnar är snälla mot Bonny!" Piper hon argt. Jag förstår inte hur hon vågar. Allt jag vill är att hon ska lägga sig ner på marken och kapitulera. Men det gör hon inte. Självklart gör hon inte det. Darrande från topp till tå mottager hon de hemska, kacklande ljuden till skratt. "De är här!" Till min fasa yttrar alfen just de orden. Jag tror mitt hjärta ska hoppa ur bröstkorgen då hon höjer ett långt, tunt finger åt vårat håll. "Där! Hennes husbonnar är där. Där under bordet. Och Bonny ska ta dem härifrån! Bonny är en lydig alf!" Plötsligt är Amys hand där. Vi kramar varandras händer så hårt att sprickor av rodnad sprider sig över huden. Det kittlar till i fingrarna. Sedan tappar jag helt känslen i dem. Amy kramar handen så hårt att blodet inte har möjlighet att ta sig enda ner i fingerspetsarna. Jag är tacksam. Genom att krama den lyckas jag undgå att bli galen. Jag lägger märke till att även Ellies hand är instucken i Amys. Det far ett sorl av mummel genom församlingen. Sedan stolskrap och fotsteg. Jag kniper ihop ögonen. Vi dör nu, vi dör nu. "Ska det här vara något slags skämt?" Rösten är så nära, så fruktansvärt nära. Jag öppnar försiktigt ögonen. Ett ilsket ansikte kikar ner på oss. Dragen är hårda och håret är snaggat. Jag håller på att kräkas då jag ser dödsätaren. Men han kan inte fästa blicken. Den flackar ilsket omkring mellan oss i evigheter. Tillslut reser han sig klumpigt upp, samtidigt som en rad av hemska svordomar lämnar hans läppar. Vi tittar darrandes på varandra. Ingen kan förstå hur vi kunnat klara oss. Det är ett mirakel. "Du!" Plötsligt är mannen hotfull någonstans ovanför oss. Hans steg är tunga. De närmar sig stackars Bonny. Bonny som flackar med blicken och inte kan förstå vart vi tagit vägen. En hemsk tanke slår mig: Vi kanske redan är döda. "Du har tagit våran tid till ingen nytta. Ditt äckliga smutsblod!" En handflata träffar alfen i ansiktet. Snyftandes faller hon till marken. "Behärska dig själv, Harrison!" Ropar någon i det mörka sällskapet. "Vad gör det för nytta? Tänk efter jävligt noga." "Jag är så helvetes trött på det här tramset!" Skriker den skallige. Jag önskar att jag kunde se vad som pågick. Men hans höga gestalt och svarta mantel skymmer all sikt. "Mörkrets herre skulle gjort samma sak, Porter. Du är en sån ynkrygg som inte kan se det!" "Vem är dina husbonnar, alf?!" Frågar Porter argt Bonny. "Vem är det du tjänar?" Stackars Bonny kan inte göra annat än att gråta. Hon får inte fram ett ord. "VILKA TJÄNAR DU?!" Bonny flämtar för att få in luft i lungorna. Hon kan inte sluta. Ord försöker pressa sig fram, men Bonny kan inte förmå dem att bli tillräckligt tydliga. Allt är svåra, stammande stavelser. "Det är bara en dum alf." En ny röst. Så lugn att det känns ännu värre. Hur kan man vara lugn i en sådan här situation? Ett knall fyller mina öron. Och sedan ett grönt ljus som flashar genom rummet. Männen flyttar på sig. Tårar rinner nerför Bonnys kinder. Och hennes stora ögon tittar utan att se.
7 dec, 2013 16:10 |
|
Freddelito
Elev |
OH NO BONNY!!!! *gråter*
Fan jävla dödsätare (excuse my words), det där ska ni få ångra!! Rest in peace Bonny ♥ Amy använde sin gåva så att de blev osynliga eller hur? Smart c: Du skriver så himla fint och jag får så mycket feeels när jag läser, älskar det!! Skriv meer snart, längtar 83 ♥
7 dec, 2013 16:32 |
|
Sofia Albuslover
Elev |
DU SKOJAR! Du... DU DÖDADE BONNY! HOW DARE YOU!
Ska döda den där dödsätaren... RIP Bonny! De måste seriöst resa i tiden och rädda Bonny sen eller något, det där är ju bara hemskt! :'( Men kapitlet var jättebra! Tur att Amy var där så de kunde bli osynliga iallafall, men nu borde hon väl ändå lära sig att hon har den kraften så hon kan kontrollera den från början istället för att försätta dem i en sån här situation... Läs gärna min fanfiction så blir jag jätteglad!http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=33130 Tack:) 7 dec, 2013 19:52 |
Du får inte svara på den här tråden.







Mugglarportalen