Förbjuden kärlek

"Isis" skriker Fai och landar vid Isis skakande kropp och håller om henne. Men Egeria ser efter Namberia men finner henne inte, Isis skulle hata Egeria hon hade dränkt henne. Egeria hoppar av sitt sto och börjar vada efter hästen trots att hon vet att hon inte kan simma, tårarna strömmar ner för hennes kinder, det fick inte vara sant att strömmen tagit henne.

Isis tittade på Fai när han höll om henne.
"Hon är död" skrek Isis och begravde sitt ansikte i Fais bröst. Fai kramade om henne.
"Egeria" skrek Lancelot och Isis tittade upp och såg förskräckt på sin vän. "rädda henne hon kan inte simma" sa Isis och Lancelot hoppade i efter henne. Isis ville inte förlora sin vän också.

Egeria förlorade fotfästet och men innan hon fått huvudet under vattnet känner hon Lancelots armar runt om sig och drar henne upp. "Nej." protesterar hon, "Det är mitt fel att hon dog, det är mitt fel att Isis är sådär jag måste finna henne." sa hon förtvivlat och såg mot Fai och Isis på stranden, "Det är mitt fel." snyftar Egeria och gömmer ansiktet mot Lancelots bröst.

Isis tittade upp på Egeria och skakade på huvudet.
"Jag skulle inte ha tävlat emot dig, jag vet att hon var svår att stanna" sa Isis lågt och Fai tröstade henne så gott han kunde. Simon satte sig bredvid henne och tog hennes hand.
"Isis hon har det bättre nu" sa han och strök henne över håret.
"Jag vill inte att hon skall ha det bättre någon annan stans, jag vill att hon skall vara här hos mig" sa hon lågt och Fai la en filt runt henne.
"Vi måste skynda oss hem innan hon blir sjuk" sa han och lyfte upp henne i famnen. Isis orkade inte protestera. Fai satte upp och satte henne framför sig.
"Har du henne?" frågade Simon och Fai nickade.

Egeria svarade inte eftersom hon inte höll med Isis och att Isis inte skulle bry sig om henne då hon mådde så. Lancelot och Egeria sätter sig upp på sina hästar och de ger sig av, vinden blåser kyligt mot deras våta kläder men snart ser de slottet på en kulle, ett fint stenslott med en stenmur.

"Vi är framme Isis" sa Fai till henne och kramade om henne. Isis tittade upp mot slottet men sa inget. Hon var inte säker på om det skulle göra henne glad att de var framme. Namberia hade nästan klarat hela resan om hon bara inte hade varit så dumdristig. Hovarna ekade emot stenen när de red in på borggården.
"Ers höghet" sa tjänarna och bugade när Lancelot kom in.
"Är det här eran brud?" frågade tjänarna och gick fram till Egeria.

Egeria stelnade skrämt till, "Nej jag är tjänarinna." sa hon och Lancelot red fram till Isis, "Här är min brud." sa han högt och stolt och skickade iväg tjänare att ordna varmt bad till dem all och sen en varm måltid framför brasan så de inte skulle förkyla sig.

Isis tittade försiktigt upp när Lancelot presenterade henne. Fai hoppade av och tog emot henne när hon landade på marken.
"Jag kan ta henne så folk inte undrar" sa Simon lågt och stöttade henne. Isis tittade på Lancelot som nickade och följde efter honom in i slottet.

Egeria och Fai följer efter dem in i slottet och Egeria ser sig storögt om, allt var så mycket annorlunda här än i Rom. Det var vackert, mer dämpade färger men otroliga vävda bonader om strider och liknande.

"Isis" sa Simon och hon tittade på honom med rödsprängda ögon, hon hade inte sagt ett ord sedan de föll i floden. "Bär huvudet högt som den drottning du är" sa Simon och kramade hennes hand. Simon torkade hennes tårar och hon log svagt.
"Det är inte långt du behöver gå Isis" sa Fai och hon nickade, hon skulle orka spela sin roll tills hon var bakom stängda dörrar.