Vampire lady (privat)

Hon såg på honom. "jag menade en fem årig dotter." Hon såg på honom med en liten sur mun. "hade jag inte varit söt i sora klänningar och sover på dagarna?

"Men jag ville inte ha dig som dotter." sa han och la huvudet på sna och kliv ner i kistan.

"Inte som männsklig dotter ens?" Hon såg på honom och lade sig på honom och såg in i hans ögon. "Jag frös hela tiden på barnhemmet."

Williham lade sog och drog Adriana med sig och såg på henne.

"Inte ens som mänsklig dotter." sa han och såg på henne, "Ja jag vet, kan du förlåta mig?" sa han ångerfullt.

Adriana log trots att de låg i kistan, "Snart är vi framme." ler hon.

"Det beror på vad du menar med att bli förlåten. Jag frös varje dag men fick lära mig laga mat hos dig. jag fick sitta vid glöden vid elden när du hade gått och jag fick leka i solen ibland." Hon såg på honom. "Och jag tror du ville få mig glad och inte så instängd hos dig."

"Ja, det ville jag få dig att vara." sa han bara lågt och la armen om henne.

Hon somnade kort efter och höll i hans hårr med ena handen.
Williham låg vaken en lång stund innan han somnade han med och höll om Adriana.

Adriana somnade när Williham hade gjort det, smått lugnad av hans arm om henne.

Karl log och la armen om henne innan även han slöt ögonen och somnade åter.

Kendra sov tungt och hon såg långt in på kvällen efter och vaknade upp ensam i kistan och såg sig om.

De andra hade klivit upp, Adriana mest för att hon inte kunde sova ordentligt och kunde lika gärna vara vaken då. Ärligt det här att inte kunna sova fick henne att må riktigt dåligt. Hon satt mellan de båda männen och lutade sig trött mot William där de satt på en bänk på båten.