I en förändrad värld (Roll för alla)

(( Jag skrev innan jag såg Vildvittrainlägg. Haha, förstod nästan det. ))

((Så konstigt det blir ibland ))

((Verkligen. ))

((Vart ska vi köra ifrån?))

((Don´t know Vänta in Dragon Fantasy ?))

Stella rycker på axlarna, "Nja, vet egentligen iget om dem, men egentligen kan man ju inte lite på någon i dessa tider, utom sig själv då." säger hon med ett halvt leende på läpparna, det var sant det hon sa även om det tycktes låta hemskt. Stella nickar och ser på växten och lägger även det på minnet, glad över att hon hade lätt att lära och visste med sig själv att hon skulle minnas allt detta och göra saker praktiskt hade hon också förvånansvärt lätt med, efter ett par gånger brukade det gå som en dans.
Stella ler lite mot Sonia, "Bra tror jag?" hon såg på Jenna och hoppades det, "Bara ved kvar." sa hon med nu hackande tänder och blåfrusna läppar.

((Yup ))

Väl tillbaka vid bergväggen fanns bara problemet med att komma upp med alla sakerna och nu var den hal också.
”Ni tror inte någon av dem där uppe har lite rep?” Frågade Jenna de andra osäkert.
Hon hade sett några syrenbuskar lite längre bort som de hade kunnat fläta ihop till något rep liknande men hon hade ingen lust att vända om ännu en gång. Nej, om ingen hade en rep bit så fick de klara sig utan på något sätt.
”Några idéer på hur vi ska få upp veden?”
Jenna hittade sin tjocka tröja där hon lämnat den, inte helt torr men inte genomblöt heller.

Stella ser fundersamt på veden men sedan när hon ser hennes tröja får hon en ide och drar av sig sin. Hon knöt ihop halsen med hjälp av snörerna som var runt huvan så öppningen stängdes helt, nu liknade det hela en påse, en stor en för tröjan var minst XXXL eller något. "Om vi stoppar veden i den, sen kan man knyta fast armarna runt midjan eller något." sa Stella och försökte låta bli att skaka alltför kraftigt. Hon hade bara på sig en T- Shirt inunder, en thight sak sak som gjorde att man såg hennes utstickande revben, knappt något fett syntes på armarna, som man sa, hon var nästan bara skinn och ben.

Jenna kan knappt tro sina ögon då Stella drog av sig tröjan. Hon var ju bara av skinn och ben. Jenna skämdes nästan över att hon själv hade ätit gott nästan hela livet. Värst var vintern men hon visste att det inte var något om man jämförde vad Stella upplevt. Så kom frågorna som hon så sällan frågade men nu undrade hon verkligen. Sonia var också sådär smal. Hade ingen av dem fått någon mat? Visst visste hon att det var hårt i lägren men aldrig hade hon trott att dem svalt till döds. Så gjorde hon samma sak med sin tröja som Stella gjort med sin och fyllde den med en del av veden. Det kunde verkligen funka. Så log hon mot Stella som såg ut att frysa något fruktansvärt. De var tvungna att få igång elden även om det fanns en risk att den skulle synas. Inte kunde de låta Stella bli sjuk och som påföljd dö.
”Ska vi?” Frågade hon medan hon med blicken försökte hitta den bästa vägen upp.