Narnia

Andrew ser Sam gå ut därifrån igen, och ville genast följa efter henne. Men han kände att hon borde få vara ifred en stund så hon hann lugna ner sig. Istället tvingade han dem inne i slottet att låta honom hjälpa till att duka. Då tallrikar blivit placerade med gafflar, knivar och glas tillät han sig själv att gå ut och leta reda på Sam. Han hade nämligen sett innan att hon gått in i den närmsta skogen, och därmed går han ditåt han också.

Genom att bryta en hel del nedfallna kvistar och grenar hade Sam tillslut lugnat ner henne och hon satt nu bara och blickade ut i den lummiga gröna skogen, då hon hörde steg och vände sig om och log när hon såg Andrew.

När Andrew såg Sam verkade hon ha lugnat ner sig. Hon bekräftade det när hon log emot honom, och han log tillbaka. Han gick fram till henne och såg direkt att hon hade brutit en massa grenar och kvistar. Varför skulle det annars ligga så många halvor av kvistar på marken? Det fanns inte riktigt någon annan anledning. "Vad tittar du på?" frågar han då han satte sig ner jämte henne.

"Skogen" flinar hon "Vad ser du annars i en skog än skog?" säger hon lätt och rycker sedan på axlarna. "Ledsen om jag blev sådär." säger hon och syftar på sitt utbrott, det brukade bli så hon hade även blivit så när hon trodde att Andrew skulle dö.

"Inte vet jag. Du kanske fokuserade på något speciellt i skogen" svarar han och ler. "Det är inte mig du ska säga det till i så fall. Jag håller i alla fall med dig" säger han sedan, fortfarande med leendet kvar på läpparna.

"Nepp, jag bara tänker." säger hon och ställer sig upp, "Ja, du har väll rätt." ler hon, men hon tänkte inte be dem om ursäkt då hon tyckte att de gjorde fel och inte hon, "Ska vi gå tillbaka eller?" frågar hon sedan.

Andrew ställde sig upp han också. "Om du vill. Annars kan vi lika gärna stanna här, tills de är klara med maten" säger Andrew som svar, och rycker lite på axlarna. De ville ju ändå inte ha deras hjälp, och att tvinga dem till att låta honom och Sam hjälpa dem var ju inte riktigt bästa sättet att bete sig sista dagen som normal människa.

"Okej då, vi kan ta och gå i skogen." säger Sam som känner sig rastlös hon visste inte vad hon skulle göra eller vart hon skulle ta vägen för tillfället.

"Okej" blir Andrews korta svar, då han inte kommer på mer att säga när de börjar gå en bit in i skogen. Han försöker memorera vart de går, så att han enkelt skulle hitta ut härifrån. Det var någon sak han oftast gjorde när han var i en skog, då han inte tyckte om att inte veta var de var.

Sam bara går i egna tankar, men det var lugnande att gå i skogen med Andrew vid sin sida. "Jag undrar om Kirk undrar vart vi är och om vi fått svar om våra föräldrar är i liv." säger hon sedan rakt uti luften.