prs mellan Ida Ginny lovegood och Sirius orion black

När Jack har gått känner hon sig väldigt ensam. Men sömnen tar snabbt över.

Maten är god, och Jack slänger i sig maten. Han är vrålhungrig. David tittar hela tiden på honom som om han tänker säga något halvtaskigt.

Halo springer fram. Benen värker men hon kan inte stanna. Hon får syn på en kvast och hoppar upp på den. Hon flyger fram och vinden susar genom håret.

När Jack börjar känna sig mer mätt så stirrar David fortfarande.
"Vad?"
"Har ni båda haft roligt när ni ar ensamma?"
David gör en rörelse som om han pussar någon.
"Äh, lägg av , vi är bara kompisar."
"Du bjuder väl in mig när ni gifter er va?"
"Håll truten. Varför skulle jag bjuda in dig egentligen. Jag vill ju inte skrämma bort Halo."
David skrattar.

Hon känner hur någonting träffar henne i ansiktet. Någonting rinner ner för hennes kind. blod! plötsligt försvinner taket på byggnaden hon befinner sig i en regnet faller ner. Det regnar blod! plötsligt får hon syn på en spöklik gestalt,hennes mamma! Halo vaknar av sitt eget skrik.

"Vad har vi för lektion sen?"
"Skötsel av magiska djur."
"Hinner jag gå och... Plugga"
"Besöka någon menar du. Ja, det gör du, vi börjar inte förrens om en halvtimme."
Jack ler lite mot honom och störtar sen iväg till Halo igen.

Hon drar täcket över huvudet och känner hur tårarna börjar rinna.

Jack går in i sjukhusflygeln. Halo är under täcket. Hon kanske sover? Nej, det gör hon inte. Han hör små ynkliga ljud under täcket.
Jack öppnar munnen för att säga något men vågar inte. Så han stänger munnen igen och funderar på om han ska gå igen.

Halo hör steg. Hon har ingen lust att prata med någon nu,vem det än är,inte ens Jack!
"Gå iväg" skriker hon.

Jack är tacksam för att Halo är så tydlig och går. Det var synd att hon inte ville prata, men nu kan han i alla fall låtsas som om dte här aldrig har hänt. Och han slipper sitta och tycka dte är jobbigt för att han inte vet vad han ska göra.