Hjältar och Gudar *PRS MELLAN Ginny!!!! OCH AlexZz*

Deianeira funderade.
"Alla gudar och gudinnor kan välsigna. Men om deras välsignelser innebär olika saker; att Ares' skulle innebära att hon får ett barn är konstigt. Men din mor föll ju för Asclepious, vilket kan betyda att Ares tyckte om henne nog för att fråga sin älskarinna, Afrodite, om hjälp så att din mor kunde bli förälskad och få ett barn. Eller så bad han Hera, som är graviditetens gudinna. Åh, det här är förvirrande." Sa Deianeira trött och nöp näsryggen.

"Allting blev just tusen gånger mer komplicerat än vad det borde vara." Säger Alexis förvirrat, enligt honom har han all rätt att vara förvirrad. Allt det här med gudar och välsignelser och profetior och gudinnor. "Se vad som händer när jag läser, varför läser folk det drar bara till sig olycka, ju." Fortsätter Alexis och himlar med ögonen tätt följt av att han stödjer ena huvudet i handen.

Deianeira orkade inte argumentera om det. Personligen älskade hon att läsa, men just nu var hon lika förvirrad och trött som Alexis, och en bit av hennes hjärna höll med honom och ville bara somna. Hon stönade och gled längre ner på marken, sträckte ut sina ben och kände hettan från brasan skölja över hennes fötter.
"Vi sover nu och listar ut resten sen. Min far brukade alltid säga att man ser mer klart i dimmiga drömmar än i skarp verklighet."

"Låter som en bra idé." Säger Alexis och lägger sig tillrätta, på marken för omväxlingens skull. Trots att han inte riktigt är bekväm med att sova, han känner sig inte speciellt säker. Men samtidigt verkar det nästan som att det stora berget ger någon sorts säkerhet i sig och tack vare elden somnar han snart.

Deianeira stirrade på den mörka himlen tills hon inte kunde veta om det svarta mörkret var insidan av hennes ögonlock eller den oändliga himlen.

Alexis vaknar av att solen lyser i ögonen på honom och han rätar på sig och tittar uppåt och ser att det mycket riktigt är solen, inte något konstigt monster eller något sådant som skapat ljuset. Alexis letar igenom sin väska och drar fram flygskorna, som han drar på sig. Snart befinner han sig dock upp och ned i luften och undrar ärligt talat hur idiotisk han är som satte på sig de här grejerna.

Deianeira vaknade efter ett tag, men hon öppnade inte ögonen. Kanske skulle hon somna om om hon låtsades att hon aldrig vaknat. Kanske skulle inte dagen komma med en massa frågor och förvirring och gåtor.
Men det var bara knäppt tänkande, som om Helios* inte skulle dra sin solvagn över himlen bara pga att hon var gnällig. Istället sträckte hon sina armar och gäspade stort, öppnade ögonen försiktigt och kisade mot solen.
Vad var det där svarta som halvt skymde den?
"Alexis?!" Ropade Deianeira, överraskad.

"God morgon." Hälsar Alexis som försöker att inte titta ned i marken. "Du råkar inte veta hur man kommer ner?" Ropar han när han istället för att ta sig ned, så tycks det som att han bara lyckas flyga lite högre upp.

(Förlåt för kort... och dålig uppdatering. Har blivit magsjuk och mitt huvud samarbetar inte riktigt. o__o)

"Um..." Deianeira försökte desperat att hålla tillbaka skrattet som höll på att bubbla upp i hennes hals. "Ge de order om att landa? På samma sätt som du flög upp, fast... Tvärtom."


((Helt okej!))

"Jag tror inte jag gav dem någon order att ens ta sig upp." Svarar Alexis oskyldigt och försöker komma på vad han gjort för att de skulle upp. Han hade väl liksom bestämt sig för att komma upp. Nu vill han bara ner. "Släpp ner mig..." Suckar han och han tror faktiskt inte att de ska funka. Men, som alla andra gånger så ramlar han rakt ned på marken.
"Vet du, du måste sluta ha rätt hela tiden." Säger Alexis trött till Deianeira.