Johanna and Thalia back in the Hunger Games

Thalia förs ut ur bilen och in i ett rum, innan hon går in i rummet får hon ögonbindel för ögonen och händerna bakbinds. Thalia försökte göra motstånd men vakterna var allt för många. Hon förs in i ett rum och en mörk röst skrattar åt henne "Jag har bara ett par frågor min skatt, svarar du sanningen så skall ingen skadas."

Johanna lämnas i rummet, antagligen står en vakt utanför och vaktar. Hon testar att öppna dörren, ifall att. Men självklart var den låst. Och då börjar hon banka. Johanna sparkar, slår och häver sig emot dörren tills kroppen värker, hon vill till Thalia. Nu. Till sist ger hon upp och kryper ihop i ett hörn. Ifall eventuella kameror finns placerade i rummet, stirrar hon bara ut i tomma luften. Hon visar inga tecken på något som skulle kunna kallas ledsamhet. Fast tankarna virvlar omkring som orkaner. Vad händer med Thalia i just det här ögonblicket? Hon kan ju vara så gott som säker. Hon vet inte mycket. Bara var 14 ligger och vilka som är där och lite allmänna saker. Hon visste inte lika mycket som Johanna i alla fall. Fast det kommer nog inte gynna henne något alls.

Följande timmarna var som en mardröm för Thalia. Hennes bakbundna händer hade hängts upp i taket och kroppen hängde så hon bara nådde med tåspettsarna i golvet. Vakterna hade något slags vapen, pinnar med ström i och stack henne med då hon inte svarade. Mannen frågade henne mycket, om var hennes bror var, om rebellerna om mycket med distrikt 14 tycktes de inte veta något om. Han blev mer och mer ursinnig och Thalia fick en hård örfil då hon sa att hon var glad att hennes broder hann undan. Sedan fick hon åter ström igenom sig, Thalia skrek men de fick ändå inget ur henne.
"Vi ska ha ett sammtal imorgon med, för henne till den andre." säger mannen och Thalia släpps ner men kan inte komma upp på fötter för alla elchocker som gör att det känns att hela kroppen gör ont.
De för ut henne ur rummet, ner för ett par trappor och drar av henne ögonbindeln innan de slänger in henne i ett rum där hon ser Johanna befinner sig. Thalia faller handlöst ner på golvet och stönar av smärta då dörren stängs om dem.

Johanna hörde något som liknade skrik. Hon förstod först inte vem det var, utan det tog någon minut för att komma på att det måste vara Thalia. Paniken grep tag i henne. Sedan kunde hon höra hur några närmade sig rummet. Dörren öppnades, Thalias kropp kastas in. Johanna ser dörren stängas igen när hon kryper fram emot Thalia.
"Hur är det?" frågar hon, oroligt. Vad hade de gjort emot henne?

Thalia hör Johannas röst och reser sig stönande upp till sittande läge. "Ont bara." svarar hon trött. De hade inte fått ur henne något, men hur länge skulle det dröja innan de gjorde det? Hur länge skulle hon orka stå emot?

Johanna nickade. Det förstår hon.
"Vad gjorde de emot dig?" frågade Johanna sedan. Men hon fick aldrig reda på svaret, eftersom dörren öppnades och vakterna fick släpa ut henne ur rummet, eftersom Johanna försökte hålla sig kvar vid Thalias sida, men de alldeles för många vakterna vann. De fick på henne en ögonbindel och knöt fast ett snöre runt båda händerna. De förde in henne i något sorts rum. Sedan hörde hon en röst, nästan precis bredvid henne.
"Vi ska ha ett litet trevligt samtal. Om du säger sanningen så blir varken du, den där andra tjejen eller någon i sjuan skadad" sa den. Om hon bara hade vetat var han var så skulle hon spottat honom i ansiktet. "Så låt oss börja. Vart försvann ni segrare och de levande personerna i de 74:e Hungerspelen?" var den första frågan. Johanna svarade inte. "Svara mig!" sa rösten irriterat. Men Johanna öppnade inte ens munnen. Och då kom den första stöten. Hon kunde känna ögonen tåras, och hon kämpade för att inte låta dem höra henne skrika. Den femte gången höll det inte längre för henne. Hon skrek.
"Nu kanske du vet bättre. Vilka var med och organiserade det hela?" frågade rösten. Johanna vägrade återigen svara. Efter ytterligare stötar, skrik och frågor hon inte svarade på flyttade de henne någonstans nära där de var tidigare. Rösten upprepade frågorna, och hon svarade fortfarande inte. Och då tryckte de ner hennes huvud i någon vätska. Av smaken att döma var det vatten. Sedan gav de henne flera stötar.
När de äntligen slutade kände hon sig alldeles svag. För första gången i sitt liv var hon villig att låta vem som helst som var på hennes sida att hjälpa henne. Till och med den där Atlas.

Thalia såg förtvivlat efter Johanna men kunde inte hålla henne kvar. Hon försökte men fick bara en hård spark i magen av en av vakterna och sedan lämnade de rummet. Thalia hörde förtvivlat Johannas skrik men kunde inte göra något, dörren var låst och hon kunde knappt stå på sina egna ben. Skriken var värst, förmodligen ingick dem med, att höra Johanna skrika av smärta var värre än att uppleva det själv. Hur länge skulle de hålla på? Johanna visste ju så mycket mer än Thalia även om det Thalia visste inte var lite heller.

Johannas tortyr och 'samtal' avslutades. Hon hade tappat räkningen över hur många stötar hon fått, och hur många gånger hon varit nära att bli dränkt också. Hon släpades nerför trappor och sedan togs snöret runt händerna och ögonbindeln bort. Sen öppnades den där dörren till rummet hon och Thalia varit i. Hon slängdes in, precis bredvid det stället Thalia var. När Johanna fick upp huvudet ifrån golvet var det stället blött, och hennes tröja också.

"Har de dränkt dig eller vad?" säger Thalia oroligt då Johanna äntligen kastas in. Dock är Thalia lättad att hon är här. Thalia ser på sängarna, det ligger en varsin filt på dem och i övrigt är rummet ganska så svalt. "Du borde få av dig den där och komma i säng, så du inte förkyler dig." säger Thalia. Dock kanske en förkylning i det stora hela var en småsak, men Thalia kunde i alla fall se till att Johanna inte blev det även om hon inte kunde rädda henne från annat.
Thalia biter ihop och ställer sig upp på fötter och stöttar sedan Johanna till hennes säng. Thalia hade ont, vad borde då inte Johanna ha? Hon sätter Johanna på sängen och får av henne den våta tröjan och torkar henne så gott det går. Sedan lägger hon ner Johanna och drar över henne filten och även sin egen, så att hon inte skall förlora värmen i det kyliga rummet.

Thalia hjälper Johanna, men Johanna försöker faktiskt protestera. Hon vill inte att Thalia ska hjälpa henne. Hon vill inte visa Huvudstaden vad de kunde göra emot henne för att få henne svag. Men när Thalia lägger hennes och även sin egen filt över Johanna, slutar hon att protestera. En värme spred sig i kroppen efter en stund under filtarna. Johanna såg sedan på Thalia.
"Vatten sett från ett nytt perspektiv, när man blir dränkt. Elstötar och vattentortyr. Värsta semestern" säger hon, som ett svar på Thalias fråga och samtidigt ett försök till att vara humoristisk. "Vad gjorde de med dig?" Det värkte i hela kroppen, från tår till skalle.