LotR privatroll mellan Tamburlaine och Dragon Fantasy

Tamara hade slutat att dricka då hon kände att tankarna inlindade varandra, de var inte ett dugg sammanhängde och det var som ett enda ludd i hjärnan. Du Daeron återvände var hon lite trött, eller mer härligt tom och fri. Hon svarar Dearon med ett leende och en nick, "Ja, dvärgar kan det där med fester." ler hon och försökerkväva en gäsp. Men tydligen var hon inte den ända som höll på att somna, samtalen tystade allt eftersom och ersattes snart av ljudliga snarkningar från sina ställen, "Men de är mindre roande när de ska sova." säger Tamara tyst fram med läpparna mot hans öra för att inte kanske någon av de närstående skulle höra.

Daeron log roat åt hennes ord och nickade.
"Jag håller med. Dags att dra oss tillbaka?" föreslog han. Dvärgarna var verkligen lika högljudda då de sov som då de var vakna. Det fanns inga fönster i festsalen, men Daeron tippade på att natten var redan långt gången. Alla skulle sova djupt tills morgonen, då de skulle ge sig av i orchjakt.
Daeron hade inte ens tänkt på hur han skulle lyckas hålla sin magi hemlig om det blev till strid. Han kunde hantera svärd, men de hade aldrig varit hans starka sida.

"Absolut, jag vill inte ha mer huvudvärk än nödvändigt." flinar Tamara godmodigt och tar sig upp på fötter, hon vinglar till men återfår balansen. Hur mycket hade hon egentligen druckit? Och samtidigt kände hon sig full på vanligt sätt utan mer rejält full, men hon kunde stå på benen bättre än hon förväntat. "Kom" skrattar Tamara muntert fram med glittrande lustfyllda ögon mot Daeron och drar upp honom på fötter, "Jag kan inte vara här en minut till." skrattar hon tyst fram och för honom ut ur salen där dvärgarnas snarkningar redan dämpas.

Daeron skrattade och kastade en road glimt på de sovande dvärgarna. Vissa av dem satt och vinglade på stället med ögonen halvstängde, men största delen hade trillt på golvet eller placert huvudet mot bordet.
Daeron följde efter Tamara med sin hand i hennes, och med ett brett leende. Han följde henne med blicken då hon glatt, med lätt vingliga steg, skyndade framför honom. Facklorna lyste upp hennes eldröda hår, så det såg ut som om det brann inifrån.

(Hon är blond ;P )

Då de äntligen kommit fram till deras rum log hon mot honom, "Sover du med mig ikväll med?" frågar hon leende honom. Dvärgarnas öl hade haft en possetiv effekt på henne hon var inte lika tillbakadragen och skygg, hon hade en del självförtroende och kände hur skönt det var att spärrarna släppt en aning.

[xD Sorry confusement, du är alltid rödhåig, plus le picture där uppe.]

Daeron lyfte förvånat på ögonbrynen, men hans blick var road och han nickade glatt. Så han följde in på hennes rum, med en blick bakom sig. Ingen fanns i korridoren, alla hade redan dragit sig tillbaka.
"Har du druckit mycket?" frågde Daeron roat och släppte hennes hand för att dra av sig läderjackan. Han sträckte sig mot bältet, för att ta loss den krökta kniven, tills han kom ihåg att han inte bar den på sig.

(Hahahaha xD jag vet ;P lungt det )

Hon nickade roat, "En del." flinade hon vilket närmare bestämt var flera stora stop, vilket skulle påverka vem som helst, särskilt någon i hennes storlek. Hon drar av sig tunikan och byxorna och har på sig det vanliga vita linnet. Hon vände sig om och log mot honom, och som vanligt när hon såg på honom så kände hon något och det syntes i hennes blåa glittrande ögon.

Daeron höll blicken artigt på väggen då Tamara bytte om. Han kunde inte förstå henne. Hon var reserverad, ogillade män och skyggade undan för beröring, men under vissa tillfällen var hon som någon helt annan: öppen, varm och till och med flörtig.
Daeron såg upp och mötte hennes blick, och det han tyckte sig skymta där gjorde honom än mer förbryllad. Hon var varken skrämd eller osäker, det fanns bara värme där.
"Ska vi lägga oss?" föreslog han något tafatt och vände bort blicken. Det kändes som om han hade sett något privat som han inte borde ha sett er.
Han drog av sig tunikan, det var verkligen varmt i grottorna, och satte sig på sängen för att ta bort skorna.

Tamara la sig på sängen med blicken på Daerons bara och muskulösa ryggtavla, hennes ögon spelade och hon kände bara sig glad och avslappnad. I sitt stilla sinne undrade hon om det bara var ölen eller om Gimli hade något med saken att göra. Gimli hade ofta sagt åt henne att släppa loss, men hon hade aldrig velat det eller kunnat. Nu ville hon försöka att ändra sig men det var inte lätt, att låta någon komma henne nära var svårt. Men hon hade gjort det med Daeron, sakta nog hade det hänt han hade till och med fått veta hennes innersta hemligheter, de som ingen fått veta. Och att han inte skyggat undan för henne då hade känts bättre än vad det gick att beskriva och hennes känslor för honom, som hon ibland inte förstod hade bara blivit varmare. Nu när hon såg han sågär.....jag hon visste inte hon hade inte kännt så förr.

Daeron lade sig slutligen ner bredvid Tamara. Han låg på ryggen, men vände på sitt huvud så att han kunde se på henne. Hon log, vilket var konstigt i sig så som de nu var.
"Du har ändrats", anmärkte Daeron lågt och sträckte fram en hand för att stryka undan en hårslinga ur hennes ansikte. Hon såg otroligt vacker ut just då, inget av hårdheten som hon bar normalt kunde skymtas. Hon kunde ha varit vilken som helst söt kvinna. Men det var just därför han tyckte om henne, för att hon inte var som andra kvinnor.