The Vampire Diaries[Roll]

Rebekkah började gå mot grillen, hoppas bara inte att Klaus är där.
Men om han är där så får han väl vara där, fast hon behöver inte gå dit på en gång, hon var faktiskt lite hungrig och tro det eller ej, Kol var den roligaste att jaga med.
Hon vände sig om med ett flin på läpparna.
"Jag känner igen den där minen... Du vill jaga!"
Sa han och hade samma flin som Rebekkah.
"Okej, ska vi köra på blond eller brunett?" Frågade han.
Men Rebekkah lyssnade inte, hon hade spanat ut sitt byte.
Bonnie.
Kol följde hennes blick och skakade på huvudet med ett lekande leende.
"Du kommer få så mycket problem."
Rebekkah struntade i honom och gick bestämt mot henne över gatan.
Hon stannade framför henne och frågade.
"Varför är inte du i skolan?"
"Det har inte du med att göra." Sa hon och kollade ner i marken.
Rebekkah tog ett språng och drog Bonnie in i en mörk gränd.

Elina svarade inte och Stefan känner medvetslösheten komma.

Damon ser Elenas gapande ansikte mitt bland alla, och han ler sitt sneda leende. Caroline står bredvid henne och ser lika frågande ut. Damon går fram till dem, men oturligt nog ringer Elenas mobil i samma ögonblick och hon springer därifrån för att svara. Skit, tänker Damon argt, där rök min chans. Damon går ändå fram till Caroline.
"Var är Stefan?", frågar han oberört.

Han skulle ångra sig, det visste han, men det var nog inte hans största problem för tillfället. Det var inget kul då Rebekah var arg på honom, då ställde hon alltid till med problem. Och det där med ångra sig hade med all alkohol att göra, han var nästan ensam i mystic grill ännu till. Skolan hade väl inte ens slutat än. Han plockade fram sin mobil och lekte lite med den, övervägde att göra bort sig och skicka åt Caroline...

" Elena, inget pågår mellan mig och Klaus " Sade Caroline bestämt. Hon måste ljuga, eller ja, hon visste inte vad hon kände, så detta var det bästa sättet.
" Du vet att jag var förstörd igår, jag var inte mig själv helt enkelt " fortsatte hon och ryckte på axlarna.
" Jag har insett att jag nog inte kan lita på Klaus, och efter allt han gjort... " hennes röst dog.
Men detta var faktiskt sant, hon visste inte vilken plan Klaus hade, eller om han skulle förgöra henne? Så hon fick helt enkelt ligga lågt.

" Men något jag har insett, är att du gillar Damon " sade hon med ett flin.
" Och det är kanske inte direkt bra " fortsatte hon lite skämtsamt.

(( Wrong again, men vi säger att det här hände före Damons perspektiv, haha xD) ))

Eller så kanske han borde ta hand om problemet med Rebekah först, men för att göra det så skulle han vara tvungen att aldrig mer ens se på Caroline och det klarade han ju inte av. Sedan när hade allting blivit så komplicerat, han som alltid brukade klara av allting...

Damon stod plötsligt framför henne, och korridoren var tom, antagligen för att lektionerna redan börjat...
" Damon, jag har inte sett Stefan sedan imorse " sade hon och tittade in i Damons blå ögon.
" Elena är den du borde fråga, men nu är hon upptagen, du får helt enkelt vänta... " svarade hon och ryckte på axlarna oberört.

Caroline orkade inte med skolan, det var en halvtimme kvar men hon kunde inte stå en till sekund i byggnaden...

Hon hade heller inte sett Bonnie på några dagar, och hon hade inte heller hört av sig. Caroline behövde söka upp henne.

"Ursäkta?", sade Damon argt. "Skulle jag vänta? Jag tror inte det..." Han fortsatte lite lugnare. "Tänk efter lite Caroline för en gångs skull. Mystic Falls är inte vilken stad som helst, min bror kan ha blivit anfallen av någon, och här står du och säger att jag ska vänta."

Hon hörde Damons röst bakom sig, hon vände sig om.
" Damon, jag var den där tjejen som gjorde allt för dig och som du utnyttjade, men inte längre ", sade hon bestämt.
" Jag har inte sett Stefan, och hur skulle jag veta? Och för det andra, varför bryr du dig? " fortsatte hon.
Varför skulle Damon vara så krävande, hon stod inte ut med honom...

Damon såg roat på henne.
"Ja, och du gjorde inte ditt jobb" Sedan insåg han hur dumt det där hade låtit och sade snabbt: "Förlåt, Caroline. Men anledningen till att du stod i den ställningen var att du inte kunde säga ifrån." Han log. "Hejdå, ha en bra dag!"

Mitt i stegen vände han sig om och tillade: "Och säg till om du hittar min bror, tack!"