Uppdraget! (Rollspel Privat)

Lea tittar upp i hans ansikte och försöker tvinga bort smärtan, men förgäves. James stryker undan lite hår från hennes ansikte.

"Bra" svarar jag. "Så vad vill du?" frågar jag och ser på hans väska. Jag var inte bra på sånt här med komfrontering. "Vänta lite" säger jag och går till busken. "James, skulle du kunna komma ut" säger jag, det var ingen fråga. "Jag tar Lea, gå till Mikaela och ta reda på vad mannen vill" säger jag bestämt.

James nickar och kysser Lea på pannan igen innan han går ut till Mikaela och mannen.

Jag sätter mig ner hos Mikaela och ler. "Du vet att det där är äckligt va, det där James gör med sin mun på din panna" fnissar jag och forstar lätt hennes hår.

((Lea, inte Mikaela ))

Lea ler, hon är inte tillräkligt stark för att skratta.
"Det är det bara du som tycker" svarar hon lite retligt.

((Haha oj, lite trött här ))

Jag ler som svar. "Det komemr bli bra" viskar jag och ser ner i hennes djupa hemliga ögon.

Lea ler bara som svar. Hon hoppas det, men brännskadorna kommer i alla fall bli hemska ärr när de har läkt. Men det är bättre än infektion eller att behöva amputera en fot...

"Men dum f´år inte somna säger jag skarpt på hennes blick.

Lea skakar på huvudet. Hon skulle inte somna!

Jag nickar.


Mikaela____

"Hej James" säger jag och ser på honom när han kommer ut till oss. Fredsväcktaren nickar till honom.