När minnena kommer tillbaks

^ I know you love me ♥

Cara Jag kanske vill få dig att le super dumt? Mihihi.

KOM IGEN FAI! >8D

Superskrivet!

hihihi jag misstänker det xD

Nu är det så att det kanske kommer bli dåligt med uppdateringar! jag tänker nämligen fokusera på min egna bok just nu! jag skall försöka hinna med och skriva i mellan åt så jag lägger inte ner den, men hoppas ni orkar vänta

Commenting like a baus. :3

Tackar kära Alex bara för att du är bäst bestämmer jag att det här kapitlet är tillägnat dig lite extra ♥

Cara satt och stirrade rakt fram mot dörren som Fai just stängt bakom sig, hon märkte knappt Jezebels beröring och det var inte fören Bella stod framför henne som hon först reagerade. Bella skulle inte vara här så vad gjorde hon här?
”Cara är du okej?” frågade kvinnan som var som hennes mor
”Nej jag är inte okej. Fai försökte ta livet av sig och nu pratar han inte med mig. Jag vet inte ens varför han försökte lämna mig” sa hon lågt och Bella såg ner på henne och bet sig i läppen
”Jag vet varför, men du kommer inte gilla att höra det” sa Bellatrix lågt och Cara ställde sig upp
”Bella berätta vad du vet!” sa hon en aning högre än vad hon räknat med och de andra såg på henne.
”Din far…” Bella gjorde en paus och tog ett djupt andetag ”Din far planerade det här, han ville ha Fai ur vägen så han sa till honom att han inte var värd något, att ingen brydde sig om honom och att Fai lika väl kunde dö”
”Han gjorde vad?” Caras röst var inte hög utan snarare lägre än normalt men den var iskall och JJ ryggade undan och Bella sa inget, den som vågade göra något var Jezebel.
”Cara” sa han och tog henne i sin famn.
”Hur kunde han? Efter allt Fai varit igenom?” mumlade Cara in i Jezebels bröst och han strök henne över ryggen.
”Jag vet inte men vi kan ta reda på det” sa han lågt och Cara nickade.
”Ja min far har en del frågor att svara på” sa hon kallt och de transferade sig från slottet och landade utan för grindarna till hennes fars hus.
”Är du reda?” frågade Jezebel och tog hennes hand, Cara svarade inte utan bara skakade på huvudet och de började gå upp för grusgången. Trotts att huset en gång i tiden hade varit vackert och praktfullt såg det nu ut som ett spökhus, man kunde tro att det inte var bebott. Hon förstod inte varför hennes far ville ha det så här? Men han hade alltid varit egen. De kom fram till dörren och först tänkte dödsätare stoppa dem men när mannen såg vilka de var bugade han och släppte in dem. Cara visste att hennes far satt i ett möte, hon skulle egentligen varit med om hennes son inte varit nära på att dö, något som hennes far anordnat. Hon gick mot mötesrummet och slog upp de stora ekdörrana som drämde in i väggarna och allas blickar riktades mot henne, men Caras blick var enbart fäst på sin far.
”Hur kunde du? Jag trodde du var bättre än så! Jag litade på dig, han litade på dig! Du vet vad han varit igenom och du skadar honom mer! Hur kan du säga sådana saker till honom? Han är bara ett barn!” sa Cara och hennes far ställde sig upp och mötte stadigt hennes blick.
”Hur jag kunde? Enkelt, han är i vägen för min plan. Och om jag inte visste bättre skulle jag tro att du älskar honom” sa Voldemort och Cara blev helt tagen, klart hon älskade honom, det var hennes son.
”Vad hände med dig? Vart tog den far jag kände för så många år sedan vägen?” sa hon bara lågt och Jezebel stod vid hennes sida.
”Jag kan fråga mig det samma? Vart tog min dotter vägen? Du var stark, nu är du svag. Du är bara en mor som skyddar sin son” sa Voldemort och Caras ögon blev röda.
”Ja jag skyddar honom från en av de personer som jag inte skall behöva skydda honom ifrån!” sa hon och tog ett andetag ”Jag borde gjort det här för länge sedan” sa hon och drog av sig medaljongen hennes far gett henne för så många år sedan och Jezebel förstod vad hon tänkte göra och tog av sig ett halsband med en tand, en baselisktand. Voldemort stod som förstelnad när hans dotter tryckte i tanden i medaljongen och den skrek till innan det åter blev tyst. Cara såg på den nu förstörda horrucruxen och slängde den på bordet framför sin far.
”Kommer du efter mig eller Fai igen lovar jag att jag gör slut på resten av dig! Och det är inget tomt hot jag menar det! Du har svikit mitt förtroende för sista gången och nu får du stå ensam på toppen av maktens berg” sa hon och vände sig om och lämnade rummet. Hon hörde hennes far sätta sig ner och antagligen förstod han allvaret och vad skulle han säga till henne? Det fanns inga ord att yttra inte ens om han fann dem. Cara var sammanbiten och när de kommit utanför husets marker transfererade hon sig själv och Jezebel hem till lägenheten. Hon satte sig tyst ner i soffan, det hade smärtat henne mer att göra det än hon räknat med och hon kände sig tom utan medaljongen. Jezebel satte sig ner bredvid henne och hon la huvudet ner i hans knä och han strök henne över håret.
”Sov nu så skall du se att det känns bättre i morgon” sa han lågt.
”Stannar du vid min sida för alltid?” frågade hon honom och såg in i hans blåa ögon.
”Nu och för alltid” sa Jezebel och Cara nickade och snart föll hon in i sömnens mörker.

Awsome.

Okej... Cara fick nu lite mer pluspoäng på min sida.

Men fortfarande. Go Fai.

Galna spelmakaren naw tackar sötis

haha du bara väntar på att Fai skall döda henne lr hur xD haha

Nej. Nej inte alls! ^^ *Vifta undan påståendet med händerna och le oskyldigt.*

haha du är så hemsk xD haha

jag undrar vad som hade hänt om jag dödar Fai ^^