Army, War and hard friendship. (Rollspel)

"Ja men en vecka är 7 dagar!" Utbrister Olivia glatt, som fortfarande inte tror att det är sant, och försöker generat torka bort tårränderna som fastnat på hennes kinder. Hon vågar inte riktigt gå fram, han kanske försvinner vem vet?

"Va?", sa Jacob igen. Att få all den här informationen på en gång var väldigt svårt för en sjukling, det fattade han. "Fredslandet? Din farbor? Vad i helvetet pratar du om?"

"Min farbror kom och berättade för mig att jag är en helalv och att jag gjort mitt i den här världen och att jag borde flyttas till fredslandet. Ni ska också dit, när ni tjänat ert syfte i den här världen!"sammanfattade Kol kort och lade huvudet på sned. Han kunde inte förklara hur glad han var, ändå så rådde det krig precis utanför.

"Jaha", sa Jacob svagt och i samma stund hördes det en explosion utanför och någon skrek. "Jaha...", sa han igen.

"Olivia!" Ropar officer Kike och kommer in genom tältduken.
"Mhm?" Ger Olivia som svar och Kike ger henne en ogillande blick.
"Ja, officer Kike?" Bättrar Olivia på sitt svar.
"Vi måste få ut fler därute, är du fri?" undrar hon och Olivia överväger att skaka på huvudet.

Kol rycker till.
"Nej det är hon inte", ljuger Kol, "hon ska snart ha en undersökning eftersom hon skadade sig."
"Du då? vad gör du här?"frågade officern och Kol ryckte på axlarna.
"Jag skulle till fredslandet och jag har blivit frigiven från kriget så du kan bara ta och sticka!"sade Kol och ställde sig framför Kike som blängde på honom, muttrade något och stack därifrån.

((Äh... Mamma säger att jag måste sluta Bye!^^))

(( okej ))

(( Fudge! :< ))

Olivia följer Kike md blicken tills hon försvunnit. Sedan dyker hon upp bredvid Kol och kramar honom snabbt.
"Tack. För 3 saker." Säger hon och ler innan hon flyttar sig en bit bort från tältöppningen så inte Kike ska se henne.

Kol nickade generat och sätter sig ner på en av borden.
"Inget problem", sade han och drog på munnen. "Så, vad ska vi göra nu?"