Alice Lovegood [SV]

Har suttit här och sträk läst...
AWSOME!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Tja...nu är det kväll ska ni veta

Kap 25. Kraft att fortsätta ensam

Alice:
Alice sprang utan att veta vart hon var på väg. Hon passerade flera elever men ingen frågade varför hon sprang, varför hon grät, varför hon flydde. Dem lät henne bara fly. Hon visste inte om hon skulle vara glad över det så hon fortsatte bara springa.
Vart ska jag ta mig till? tänkte hon. Ingen Luke svarade. Antingen ignorerade han det eller så hade hon lyckas stänga honom ute. Tankarna på Luke fick henne att springa ännu snabbare. Hon flydde upp i uggletornet och stängde dörren om sig.

Ännu en gång flera veckor efteråt flydde hon ännu en gång upp till uggletornet. Hon satte sig på en fönsterbräda och tittade ut genom fönstret som saknade glas. Den svala brisen slog henne i hennes fuktiga ansikte där tårarna fortfarande rann. En chokladbrun uggla satte sig på hennes knä och tittade på henne.
''Hej Twisted.'' mumlade hon och strök den lilla ugglan över näbben. ''Verkar som om du är den enda jag har kvar.'' fortsatte hon med ett sorgset leende. Hon strök bort en tår från kinden och grävde i väskan efter lite ugglegodis. Twisted gav till ett svagt hoande som tack när hon räckte fram det. Alice leende blev lite gladare. Om bara Twisted var hennes uggla. Fast det skulle nog aldrig hända. Twisted var trots allt en skoluggla och hade säkert ett annat namn fast han lyssnade när man sa Twisted. Gulligt. Plötsliga steg i trappan fick henne att hoppa till. Alice hoppade smidigt ner från fönsterbrädan och gömde sig bakom en speciellt stor ställning för ugglor. Ett gnisslande talade om för henne att dörren öppnades och steg talade om att någon gick in.
''Hej.'' sa någon bakom henne. Hon hoppade till och vände sig om. Där stod...
''Nick?'' frågade hon trevande.
''Nära.'' svarade han lugnt. Det var något hos honom som fick henne att rysa. Han kändes inte förhäxad snarare...läskigt lugn. Han var Nick men ändå inte.
''Vem är du?'' frågade hon med blicken fäst på hans händer som höll i en trollstav.
''Ondskan.'' svarade han. Alice slöt ögonen. Hon hade alltså haft fel. Luke var inte ondskan. Han var. Killen framför henne.
''Du svarade inte på min fråga. Vem är du?'' sa hon stadigt.
''Kevin Holingsteff. Slytherin. Tvilling med en Gryffindor.'' svarade han. Hon öppnade ögonen.
''Det var du. Du förhäxade Lily. Du fick henne att attackera mig.'' sa Alice. Hon tog ett kliv bakåt men backade bara in i väggen.
''Mer än så. Jag skapade era framsteg. Jag krossade er. Jag skingrade din vänskap med Potter.'' sa han lungt.
''M...men jag förstår inte. Det här saknar mönster.'' stammade hon.
''Ondskan kommer alltid i par... sa han bara.
''Den oskyldiga är Nick eller hur? Och jag trodde det var jag. Jag trodde Luke var den onda...''
''Luke'' skrattade Kevin. ''Ett sådant skämt. Han skulle aldrig klara av det. Inte för att han inte har försökt.''
''Så han är ond?'' frågade Alice.
''Mot sin vilja. Demonerna har sina anledningar.'' sa han och höjde händerna. Det slog Alice att han var galen. Så måste det vara.
''Okej.'' sa hon långsamt. Kevin sänkte händerna.
''Gör du narr av Demonernas Vilja?'' frågade han argt.
''Nej. Jag vill bara be Luke om förlåtelse. Be honom att förlåta mig. Vill bara känna att det är lugnt mellan oss.'' viskade hon. Kevin stirrade på henne.
''Väx upp. Demonerna har andra planer för dig. Du kan lika gärna börja glömma den där Luke.'' Alice tog ett steg mot honom. Hon kokade nästan.
''Du jag vet inte vad för smörja du pratar om men inget får mig att glömma Luke. Om du ursäktar så tänker jag leta upp honom nu.'' sa hon ilsket och började gå mot dörren. Kevin ställde sig framför.
''Skulle inte tro det. Du vet alldeles för mycket. Jag kan ju inte bara låta dig gå sådär.'' sa han.
''Låt mig gå.'' mumlade hon och gjorde en ansats att gå förbi honom.
''Nej.'' sa han.
''Jo.'' fräste hon. Han siktade sin trollstav mot henne.
''Nej.'' sa han.
''Nu låter du mig gå.'' sa hon ilsket.
''Sectumsempra!'' ropade han. Alice vek sig dubbel av smärta. Det kändes som om ett stort sår nyss hade öppnat sig på hennes mage. När hon tittade ner flämtade hon till. Det var exakt det som hände. Blod forsade fram och färgade hennes vita skjorta röd. Hennes händer dränktes i rött blod. Hon föll ner på knä, smärtan var olidlig. Hon stönade när såren började uppenbara sig på armarna.
Uggletornet...fort. tänkte hon i sina tankar. Hon hoppades att Luke hörde tanken innan allt blev svart.

Luke:
Veckorna gick. Alice sa inte ett knyst till honom. Han såg henne knappt mer, bara under vissa lektioner och Quidditchträningen. Annars var hon som borta, hon var inte i sällskapsrummet, biblioteket, toaletterna eller korridorerna. Luke satt under trädet vid sjön och läste en bok. Han hade svårt att koncentrera sig eftersom han hade sett ett blont hår försvinna upp i en trappa mot uggletornet. Var det verkligen där uppe hon tillbringade all tid? Ensam? Eller med någon annan? Han sköt bort tanken. Nej Alice var inte intresserad av alla killar. Eller? Han tittade ner i boken igen. Orden lät så overkliga som om dem inte var ord utan helt obetydliga figurer. Han suckade och stängde boken. Allt var så svårt att förstå. Hur kunde Alice ens tänka att han var ondskan?
Uggletornet...fort. hördes hennes röst. Han reste sig genast upp. Hennes röst hade låtit lidande. Han lämnade hans skolväska under trädet och började springa. Han sprang hela vägen upp till uggletornet utan att stanna. Dörren stod på glänt och inne hördes någon skratta. Han smög sig fram till dörren med trollstaven framme. Utan att titta vem som stod där och skrattade riktade han trollstaven mot personens rygg och sa
''Lamslå!'' Personen föll ihop och han rusade fram till den blonda gestalten. Alice låg orörlig på golvet med stora blödande sår över hela kroppen. Han böjde sig över henne. Hon öppnade sakta ögon och log svagt när hon förstod vem han var.
''Förlåt.'' viskade hon innan hon blev stilla.
NEJ!

JÄTTESUPERBRA!

Gud så awesome!! Kan inte beskrivas med ord!

super!

Awsome!!!!!!

tack alla♥

När blir det mer?
NU!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!?

Jag vet faktiskt inte har lite småidéer om vad som ska hända.

Inte för att låta elak men...
KOM PÅ MER SMÅ IDÈR DÅ!!!!!!!!