In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon ryckte på axarna.
"Jag vet inte." Hon såg på henne och nickade. Såg sedan mot Mira som åter kom in i rummet.
"Det är middag nu. Så vill ni äta i köket eller matsalen?" Hon log mjukt.
"Sen så ska ni få chokladtårta till efterrätt och sen får ni göra vad ni vill."
Halo log stort och såg på Adelaide och sedan Ruby.
"Välj ni. Jag är glad om jag får sitta med er."
Ruby såg mot Adelaide .
"Tja köket är mysigare, det är mindre men mysigare tycker jag."

"Då tar vi köket. Ni har så fint hus. Varenda rum är vackert." Adelaide log och reste sig för att hjälpa upp sin vän på fötterna igen. "Mira har verkligen gått på stort. Tänk att ett lov kunde vara såhär märkvärdigt!", skrattade Adelaide och ledde Halo in till köket. Hon slog sig ner på sin stol och rättade till det silvriga håret så att det föll över axlarna på henne. "Ni har väl många spel? Vi får se vad som passar helt enkelt.", sa Adelaide och såg på Halo igen.

Mira log.
"Återigen är det inte jag som lagat mateb. Jag gör bara min berömda chokladtårta." Hon visade med handen mot kockarna som log mot dem.
"Det är väl okej?"
Halo log.
"Vi får se vad vi tar. Det är roligt ovavsett vad vi tar." Hon såg på sin mobil som ringde och svarade. Hon blev tyst och nickade sakta.
"Okej." viskade hon och såg sedan ner.

Adelaide nickade åt Mira och satte sig tillrätta på stolen för att syna kockarna som stod en bit ifrån de. Hon log mot de och vände sig sedan mot Ruby och Halo. "Det är jag säker på, Halo. Vi är i bra sällskap." Hon såg på Ruby och Halo igen och skrattade. "Det blir jättebra, Mira.", förtydligade Adelaide och såg på Mira igen.

"Det var pappa. Efter maten ska vi åka till skolan. Det är tydligen en sak som måste diskuteras." Hon såg ner och Mira såg mot Adelaide.
"Du ska väl med?" Frågade hon tyst och såg sedan mot Ruby.
"Du får följa med om du vill. Jag tror Halo behöver all stöd hon kan få."
Ruby nickade.
"Jag följer givitvis med."

"Skolan? Men.." Adelaide lät osäker och rynkade pannan, men nickade då. Det gällde säkert något viktigt, annars hade de inte blivit kallade dit. "Javisst.", sa hon då och såg bestämd ut. Adelaide funderade om det hade med mötet att göra, det som hennes föräldrar skulle på. Det var det säkert, men hon behöll det för sig själv. Allting var så hemligt kring Halo.
Istället sträckte hon sig efter maten för att plocka av den och hälla upp i sitt glas. Hon smakade av drycken och maten. Gott. Som vanligt. "Självklart följer jag med, Halo."

Hon började lasta upp mat men lite. Hon såg livrädd ut och färgen hade försvunnit.
"Jag är så rädd. Har jag blivit underkänd eller vad?" Hon såg på Adelaide med bedjande ögon.
"Jag vet inte vad som står på!"
Mira log och slog sig ner vid Halo.
"Miss Halo. Det är bra nyheter tror jag. Ät nu lite och oroa dig sen. Det kanske är att du har fått bättre beyg än Adelaide? Vem vet?" Hon log mjukt och blinkade mot Adelaide. Det här var ingen sak hon fick tala om.
Ruby nickade.
"Ja och vi kommer vara där för dig. Ska vi ringa Caspia med? Så han kan vara där som din fadder?"

"Mira har rätt. Det är säkert inget att oroa sig för. Ät av maten nu. Så ser vi efter sedan vad som gäller." Adelaide såg på sin vän och tog en tugga av maten för att smaka på drycken. "Jag ringer min bror.", sa hon, men tänkte för sig själv att han redan kände till mötet. Hon ursäktade sig och tog upp mobilen för att ringa Caspian. De talade en kort stund och Adelaide la på luren. "Han kommer att möta oss där." Adelaide såg på Halo och sedan Ruby. "Så. Vi äter först."

Hon log svagt och började äta av maten och det var så gott att hon tog mer av maten och såg på maten och tårar föll.
"Det är så gott!" utbrast hon och såg sedan upp.
"Tack. Ni är bäst."
Ruby log och nickade.
"Det är utsökt. Jag förstår inte ni gör det men tack."

Adelaide såg oroad ut när hon märkte att Halo grät. Kanske av lycka, kanske av rädsla. Men hon teg. Halo var trygg. Ingen skulle göra henne illa. Speciellt inte när hon var där.
Hon tog en sista tugga av maten. Ärligt så hade hon inte mycket aptit. Kanske var det lunchen som fortfarande kändes. Eller förväntan, vad som skulle ske. Eftersom rektorn varit de som samlat de till möte så kände sig Adelaide mer trygg. Hon litade på honom.
Hon baddade läpparna rena med servetten. "Tack för maten. Vad gott det var."