PRS Lupple & Medi

Hon såg ringen och synade den. n svart ring med röd sten och lade armarna om honom och försökte sedan resa sig.
"Kan du bära mig? Jag känner mg svag. Jag är för lycklig." Hon tog hans hand och log.
"De har bra hörsel och du säger varje dag hur mycket du älskar mig."
Hon vände sig om och såg sig om och drog in luft i lungorna.
"Det är så vackert här. Kan vi inte sova här i natt älskade?"

Han såg på henne när hon studerade ringen.
"Är den bra?" Frågade han oroligt och bet sig lite i läppen.
Skrattade lågt.
"Mm snart. " Viskade han och hade ingen som helst lust att gå in till dem igen. Men visste att de borde.
" Det är sant. " Flinade han och nickade sakta.
" Vill du det? Du kommer frysa." Sa han ärligt och smekte hennes kind mjukt.

"Jag älskar den. Jag hade..." Hon såg på honom.
"Din sluga sluga sugae där." Hon tryckte sig mot hoonom.
"Du fick någon att luska fram vilken jag gillade va?" Hon log och lade huvudet på sned.
"Kanske men det är det filtar är uppfunna för. Hålla en person varm." Hon såg på sin ring igen och slöt ögonen och lutade hela kroppsvikten mot hans kropp.
"Du luktar så gott. Hur kunde du charma mig så hårt?"

Han såg på henne och flinade brett när hon verkade fatta och slog armarna mer om henne.
"Japp. Jag har planerat detta ett tag. "Viskade han ärligt och såg på henne.
" Då får vi ta många filtar." Log han och kände hur hon lutade sig mot honom och han höll henne bara närmare sig.
" Men älskling, förstår du inte att det var du som charmade mig. "Viskade han och smekte hennes kind mjukt.
Övervägde om han redan nu skulle berätta vad som skulle ske inatt.
Men hon verkade så lycklig.

"Många filtar och så kan vi se på stjärnorna och månen." Hon log och var fortfarande svag.
"Kan du bära mig till de andra? Jag känner mig yr. Jag är så lycklig och behöver sätta mig med något att dricka." Hon såg på honom och smekte hans kind.
"Och när jag ska sova kan du få vara intill mig och hålla mig nära." Hon log mot honom.

Han log svagt och smekte hennes kind mjukt.
" Vi ska titta på stjärnorna och månen." Log han och nickade.
"Låt oss." Sa han lugnt och bar upp henne i famnen och reste sig själv upp och gick mot dörren.
"Låter bra." Viskade han och pussade hennes kind innan han bar in henne till dem andra.
Som inte hade lyckats sitta och låtsas som ingenting de alla stod med stora leenden på sina ansiktet i rad och iakttog dem.

Hon låg utmattad i Dorians famn med slutna ögon och tog några djupa andetag.
"Dorian fick mig att må illa. Jag har aldrig mått så här bra förut." Hon lo.
"Benen vill inte lyda och jag känner glädjen göra mig tankspridd. Jag kanske inte kan dansa." Hon öppnade ögonen och såg på Dorian.
"Sätt ner mig och kanske massera min nacke?"

Dorian skrattade lågt och satte försiktigt ned henne och ställde sig bakom henne och masserade hennes nacke försiktigt.
" Vi har all tid i världen för att dansa. " Sa han ärligt. De behövde ju faktiskt inte dansa nu.
Det kunde vänta.

Willow söt ögonen och lutade sig tillbaka och Tristan kom fram med ett champagneglas till dem båda och log stort.
"Vi måste fira." Han såg på sin bror och ställde ner glaset.
"Välkommen Willow." Han gav henne en puss på kinden och log.

Dorian greppade champangeglaset och höjde det.
Med ett stort leende på sina läppar.
"Jag kan bara gratulera. " Sa Lathan leendes och höjde sitt glas och de alla drack i deras ära. Även Dorian.
Det var verkligen perfekt.