Skriva av sig-tråden

^jag kännner precis så!!
tack för att du satte ord på det.

Alla är välkomna här, oavsett om man är Master of death/mugglis eller inte! : ) Inget snack om den saken!
Du är verkligen inte någon som är i vägen, tvärtom så bidrar du med att göra Mugglis till en underbar sida!

Vad räknas egentligen "från början"? Det känns som att majoriteten som är aktiva här är de som droppat in under 2011 och då framförallt från och med sommaren 2011.

Men oroa dig inte Tonkss. Du har visat gång på gång att du är en i gänget och jag gillar dig väldigt mycket! :'D Du delar med dig av en härlig energi! ♥

Lilla du ♥
Själv blev jag medlem i somras så jag är ju knappast en original-mugglis. Det bästa sättet att komma in är att vara aktiv, och du ska veta att du alltid är välkommen här! ♥

Tonkss Jag blev medlem 11 juli, alltså har jag inte ens varit medlem i ett halvår. Längden på medlemskapet har ingenting att göra med hur bra man kommer in i gemenskapen. Du får helt enkelt ta för dig lite mer! :'> Var aktiv, prata med människor och öppna dig! Jag tycker om dig! ♥

Men vännen! Jag har alltid sett dig som en otrolig medlem på Mugglarportalen, vilket jag är säker på andra också har gjort eller gör. Du är fantastisk, tvivla inte på dig själv! Som föregående medlemmar har sagt: alla är välkomna här, DU är en del av oss och du stör verkligen ingenting. Jag har inte heller varit med här från början - blev medlem förra året i mars. Kram på dig, tänk inte så!

Behövde bara skriva av mig så jag känner mig bättre, kräver inte att någon svarar, kräver inte att någon läser.

Jag hatar att alla ser mig som någon jag inte är, och om någon ser mig för den jag är, så är det alltid att de ser sidan som jag inte helt är, komplicerat. Ibland är jag en positiv människa, ja, jag är glad ibland, jag är oftast trevlig mot folk, ja. Men det är inte allt jag vill att folk ska se hos mig. Kanske jag inte visar att jag kan vara allvarlig, ha riktiga åsikter? Troligen. Jag är rädd att folk ska se mig galen för mina åsikter, korkad, dum, ovetande, omogen. Men jag vill säga mina åsikter, jag vill skrika dom, och när jag väl säger dom, så får man kommentarer som att man inte ska tänka på sådant i mina ålder. Jaha, så jag får inte ha åsikter om t.ex andra världskriget, idéer om Hitlers uppförande osv, för att jag är 11? Skulle det vara annorlunda om jag var äldre? Jag är trött på att folk ser mig för bara ena sidan av mig, men jag är samtidigt trött på mig själv för att jag inte vågar visa andra sidan. Jag har så många teorier, som går från rymden till spöken och allt däremellan! Jag vill säga vad jag tycker, men jag är alltid rädd att folk ska se mig som om jag bara försöker få uppmärksamhet, att de tror att jag kopierat från någon annan, eller att de ska tro att jag är dum. Men jag är den jag är, jag har mina åsikter, och jag vill prata om dom med någon. Men jag har ingen att dela dom med. Eller jo, det har jag nog, men som sagt, jag skulle inte våga säga något. För tänk om de ändrar uppfattning om mig bara för det? Att de egentligen bara ville vara trevlig mot den andra sidan av mig, och att den andra sidan bara är för mycket? Jag vill prata, men jag är rädd. Jag skulle vara glad att bara dela med mig av några få teorier, åsikter, det är allt, utan att bli dömd, för även om vissa säger åt mig att fortsätta kan jag se tvivlet i deras ögon. Blicken som ler lite, varför skulle Wilma tycka såhär? Hon skojar nog bara, inget att bry sig om. Jag hatar att bli dömd, och jag hatar att inte våga säga något längre. Mina åsikter verkar inte lika viktiga längre, jag är ju bara jag. Varför skulle någon bry sig om mig, se mig bättre på något än någon annan? Tycka jag är trevlig och har bra åsikter, varför? Jag är ju bara jag. Den som alltid ska stå i bakrunden, för det är där jag oftast blir satt, men jag vill inte stå där längre, jag vill prata. Säga vad jag tycker, säga vad jag vill. Men varför? Jag är ju bara jag, min åsikt är inte viktig.

Jag mår inte dåligt, men det finns så mycket jag behöver spilla ut och bara släppa taget om. Vet inte om jag orkar. Och vad skulle jag skriva? För jag vet inte vad det är som är jobbigt. Det liksom bara kommer och går. Vill inte bli fångat av fingret som kan peka på vad det innebär.
En känsla som tynger än, fast man mår bra. Man har det bra hemma, man har det bra med kompisar och har nyss haft en fin jul. Men från och till kommer den där jobbiga, deppiga känslan fram som stänger av en från den yttre världen. Stänger in en i en själv och trycker långsamt ner en tills h*n klättrar tillbaka och tar sig ur skalet. Och så är man glad igen.
Men den finns där. Bara inte just nu.

Luna 1: Allas åsikter är viktiga! Nästa gång någon på något sätt antyder till att dina åsikter är fel/inte spelar någon roll/liknande tycker jag att du ska ställa dem mot väggen! Be dem att förklara varför du inte skulle kunna tycka som du tycker. Framför allt - ge inte upp!

Du får gärna uggla mig om det är något du vill diskutera speciellt, jag älskar sånt!


Remembrall: Åh, jag känner igen det där. Om du behöver spilla ut det så tycker jag bara att du ska skriva precis vad du känner.

Du är kristen, right? Du kanske inte vet vad som tynger dig, men Gud ser precis allt. Du har ingenting att förlora på att prova be för din situation!

Remembrall Kintsugi Padfootie childhoodlight expelliarmus
Vad gulliga ni är, tack! ♥ Era ord betyder väldigt mycket för mig, och jag är otroligt tacksam över att jag har fått chansen att lära känna er, ni awesome folks! Puss ♥