PRS Lupple & Medi

Hon fingrade på medaljongen och såg upp på honom.
"Men det var din mammas. Du gav den till mig och jag vill skydda den." Hon satte sig ner och hade Allie vid sin sida.
"Ska vi se film någon gång?" Hon log och tog hennes hand och såg ringen.
"Sa ju det. Guld med rosa sten är din stil." Hon log mot henne och såg sedan på Bella och Simon och rese sig.
"Jag kan inte tacka er nog för alla pressenter. Nu ska vi äta och ha det trevligt innan vi ska ha en liten dans."

Dorian såg på henne och log svagt.
"Jag kan skydda den för ikväll. Du får tillbaka den när du vilat nacken lite. " Log han och kramade hennes hand. Slog sig sedan ned på en plats vid bordet.
Allie lät henne ta handen och log brett.
"Den är så snygg. " Fnissade hon och lyckan syntes.
"Vi kan se film, men viktigare är att shoppa. Bada. Gå ut på nattklubb och dansa tills solen går upp." pep hon förväntansfullt.
" Gå promenader. Vara ute så mycket som möjligt. " Log hon.
Dorian tittade upp vid Willows ord- dans? Skulle de dansa nu också? Han log svagt och såg på henne. Hon hade allt planerat.

Hon tog av sig smycket och gav det en kyss och räckte över det till Dorian och log mot Alie.
"Ja trodde du ville gå och bada på stranden nu när du kunde." Hon såg på henne och log och började att äta så fort tallriken sattes framför henne och hon log mot Dorian.
"Älskling Efter dansen vill jag gå och lägga mig. Det börjar bli tröttsamt och jag har ont i kroppen."

Dorian såg på henne hur hon behandlade smycket med så mycket kärlek och han log stort och tog varsamt emot det och hängde det sedan över sin hals.
Men för varje sekund som gick blev han mer och mer nervös. Snart var det dags.
Allie såg på henne och flinade. " Jag vill göra precis allt. " Förklarade hon allvarligt.

Dorian nickade sakta. " Okej. " Sa han med ett svagt leende och svalde hårt.
"Men innan dansen vill jag visa något." Sa han och såg på henne.

Hon log mot Allie och vred lite på nacken så ett högt knäppande kunde höras och hon åt vidare. När maten var klar torkade hon sig om händerna och vände sig mot Dorian.
"Du ville mig något?"

Dorian hade suttit som på nålar hela middagen.
När hon väl pratade med honom kändes det som om hon skrek till honom det högsta hon någonsin kunde.
Han ryggade tillbaka och stirrade på henne.
Tills han insåg att hans nerver hade fått hans alla sinnen att gå hejvilt.
" Jag vill visa något. Kom." Sa han och reste sig upp och höll ut sin hand som han knappt kunde hålla stabil.
Han flyttade blixtsnabbt undan handen och la den bakom ryggen istället och började sakta gå.

Hon såg på honom och reste sig och gick efter honom och såg över axeln.
"Kan du inte visa den för dina föräldrar? Är det något endast för mina ögon?" Hon log och tog hans hand och log.
"Du anar inte hur mycket du betyder för mig Dorian. Du har räddat mitt liv mer än en gång."

Han skrattade nervöst.
"Åh det är bara för dig." Sa han och svalde hårt.
Kände hennes hand och svalde hårt ännu en gång.
Han hörde hennes ord men kunde inte riktigt svara.
Det var redan för mycket tankar och känslor.
Han gick en bit längre fram innan han öppnade en dörr till ett uterum som de hade.
Det var glasväggar och glastak.
Stjärnorna syntes så tydligt och även månen.
Rummet var pyntat nästintill överallt med blommor. I alla möjliga sorter.
Han ledde försiktigt in henne till rummet och lät dörren bakom dem slå igen.
Han tvingade försiktigt ned henne på en stol i mitten av rummet och ställde sig framför henne.

Tog några djupa andetag och såg på henne.
" Jag är gammal. Jag har vandrat länge och sett det mesta. " Började han.
" Den dagen jag träffade dig så kändes det som om jag aldrig sett något förut. Du lyser så klart och ditt ljus låter du även lysa över mig. Du ser mig på ett väldigt annorlunda och betydelsefullt sätt och jag börjar tro på det du ser hos mig." Viskade han och log mot henne.
" Det är mycket du har förändrat för mig och jag älskar varje förändring. "
" Det finns inget jag inte skulle göra för dig Willow. " Fortsatte han.
" Jag skulle färdas runt jorden och tillbaka om så krävdes. Till månen om du bad mig. Jag skulle döda för din skull. Jag skulle till och med sluta döda för din skull om du så bad mig. " Viskade han.
"Jag kommer alltid vaka över dig även om du en dag skulle bestämma dig för att gå en annan väg än jag. Jag kommer för all framtid älska dig mer än vad som är mänskligt möjligt. "
"Jag avskyr att du inte fick träffa mig som människa, att vi skulle kunna ha ett mänskligt liv ihop är en av mina högsta önskningar. Men också en av de enda sakerna jag inte kan ge dig. " Sa han och såg på henne.
"Men det jag kan ge dig är ett omänskligt liv, villkorslös kärlek, en stark och kärleksfull familj. Mer vänner än du kan ana. " Sa han lågt.
"Även om jag inte alltid beter mig på bästa sätt eller ger dig det du förtjänar så lovar jag att varje dag försöka göra bättre ifrån mig. " Log han.
Gick sedan ned på knä framför henne och fiskade upp asken, öppnade den och såg djupt in i hennes ögon.
"Kära, älskade Willow- vill du gifta dig med mig?" Frågade han.

Hon hade aldrig sett detta rum och hon sjönk ner på stolen och såg på honom med ett leende och kärlek i blicken. Hennes leende försvann och tårar började bildas i hennes ögon och hon förde upp handen mot sin mun och blinkade bort tårarna.
"Ja jag vill gifta mig med dig." Hon såg på honom och kastade sig mot honom så de ramlade omkull och hon log sorgset.
#Du anar inte hur vackert det talet var. Hade du sagt bara vill du gifta dig skulle jag sagt ja." Hon kysste honom ömt och satte sig upp och log.
"Jag kommer aldrig att lämna dig så oroa dig inte." Hon sträckte fram sin vänsterhand och såg på honom. Hon kunde höra jubbel längre bort och såg på honom.
"De visste?"

När hon först började gråta greps han av panik men så kom svaret och han skrattade lyckligt och ville nästan hoppa på stället.
Han var inte beredd när hon kastade sig mot henne men av ren reflex så fångade han henne men föll bakåt med henne ovanpå sig.
Han såg på henne och smekte hennes kind. " Jag är så lycklig över att du vill det. " Viskade han, besvarade sedan kyssen och lät henne sätta sig upp.
" Jag älskar dig." Viskade han leendes och satte försiktigt på ringen på hennes finger.
Och det var som en fulländad bild. Fulländad dröm- det var perfekt.
" Som sagt, man kan inte hålla nått hemligt. " Flinade han innan han försiktigt drog ned henne mot sig och kysste henne intensivt.