Life - Lupple & Medi PRS

Hon såg upp på honom och hennes hjärtade stannade nästan.
"Nej du gjorde inte det jag tror du gjorde.." Hon fick tårar i ögonen och satte handen mot munnen och såg bort.
"Han var någon jag ville träffa."

Gabriel såg på henne. " Jag hade inget val, han tvingade mig att slåss och jag vann. "Viskade han och vände bort blicken. "Han blev väldigt skadad men han fick en tid som gammal med mamma och han var väldigt tacksam att flocken inte vände sig mot honom. "Mumlade han tyst. "Du har träffat honom, när du var barn. "Avslutade han och reste sig upp från sängen. " Samma sak kommer hända med mig, men den som blir nästa alfa. Den personen kommer vinna och jag kommer förlora. "Viskade han.

Hon såg upp på honom och började att gråta tyst.
"Nej det är oretvist." Hon reste sig och tog sig upp.
"Snälla säg inte så!" bad hon tyst och tog hans händer.
"Älskade."

Gabriel svalde hårt och nickade. " Det kan ses som orättvist men det är naturens lag. "Viskade han och såg på henne. Kramade hennes händer försiktigt och försökte le. "Men det är många år tills dess Olivia. "Viskade han lugnande.

Hon slog armarna om honom och höll honom hårt.
"Säg inte så. Inte nu." Snyftade hon och såg upp.
"Inte nu när jag var så lycklig över att ha dig som blivande man." Hon försökte sluta att gråta men det gick sådär.
"Kan vi inte göra något? Typ se vad vi kan hitta?"

Han la armarna omkring henne och höll om henne. " Älskade, jag kommer vara din man. Och vi kommer ha många lyckliga år tillsammans. "Viskade han och pussade henne på huvudet. " Jag tror du borde prata med min mamma. "Föreslog han och såg på henne. Försökte torka hennes tårar.

Hon såg upp på honom och nickade sakta.
"Ja det borde vi." hon snyftade sakta och log sakta.
"Jag tror jag mins dem nu. Jag fick sova över hos dig och jag fick extremt goda kakor." Försökte hon säga och log svagt.
"Hon var som en extramamma typ."

Han log svagt och nickade. "Då går vi på en gång. "Viskade han och pussade hennes panna och skrattade lågt. " Ja det stämmer. "Log han och kramade om henne. "Redo?" Frågade han leendes.

Hon såg på honom och torkade bort sina tårar och nickade.
"Kom vi går korta vägen nu när vi kan." hon log.
"Ifall u måste hem fort kan du ta den vägen. Du måste lära de små den grejen med ifall det händer en sådan sak igen som vampyrerna. Det kan vara en bra plan att detta är deras säkerhetshus."

Gabriel såg på henne, fundersamt. "Det kan vara en bra säkerhetsåtgärd men detta är bättre lämpat att skydda de skadade. "Viskade han. Men tog hennes hand och ledde henne igenom portalen till sitt hus.