prs yehet & kkaebsong

När Joshua sedan hör Wemins röst lyser ansiktet genast upp.
"Weimin, jag har en liten present till dig." Säger artonåringen och sträcker sig över sin bror, fram mot nattduksbordet där de välgjorda, lena och varma sockorna befinner sig. Sextonåringens favorit färger, från vad han hört av Zihao. "Vet att de inte kan jämföras med de du fick från din farmor och farfar, men det är iallafall ett par sockor till." Säger han med ett litet leende och lägger sockorna i sextonåringens händer, innan han gräver ner sig hos Zihao igen.

”Sockor?” Undrade Weimin och stirrade på de mjuka sockorna som Joshua stoppat i händerna på honom. ”Jag älskar sockor”, utbrast han och slängde armarna omkring artonåringen. ”Tack.” Med ett upphetsat leende över läpparna drog han på de nya sockorna över strumporna han för tillfället bar. Herrejösses, kunde man ha en underligare lillebror? Nej, det var troligen omöjligt. Zihao fnös högljutt och fortsatte tugga på köttet som nästan var helt uppätet. Som sagt - utsvulten. Nu var allt nittonåringen gjorde att ligga och vänta på att Yaosu och Noah skulle komma och tränga sig ner i sängen. Den förstnämnda skulle åtmsintone med största sannolikhet dyka upp.

Den andres reaktion får Joshua att känna sig lättad, kanske han inte gör allt fel iallafall. Med ett nöjt leende stryker han försiktigt fingrarna över Zihaos päls, gömmer ansiktet hos honom.
"Ingen fara," säger han sanningsenligt och sluter ögonen. Än en gång hör han steg i trappen, och Noahs ansikte dyker upp vid dörren.
"Samuel, du lämnade mig bara där nere med kortleken, hur kan du vara så elak?" Muttrar nittonåringen med en grimas.
"Kom hit då, jag orkar inte röra mig ur fläcken." Gäspar Samuel, känner hur sängen sänks och hans bästa vän lägger sig ner bredvid honom. Det är bra att Joshuas säng är så stor och mysig.

Jaha, då saknades bara en vissa Yaosu som inte långt efter Noah dök upp i dörröppningen. Nyduschad också, med det svarta håret vått och platt struket över huvudet. Varför var han tvungen att se så bra ut. Zihao kurade ihop sig närmare intill Joshua och gav honom en lång, skraj blick. Det var kanske lika bra att han lärde sig vistas runt flera människor på samma gång, men det betydde inte att han kände sig helt komfortabel med situationen ritkigt ännu.
”Hej, pottfiskar”, hälsade tjugoettåringen och tryckte in sig mitt bland alla andra. ”Vadå händer? Varför ligger ni i en hög?” Fortsatte han undrade och lade sig till rätta bland högen med kuddar, bredvid Weimin.

Det är nästintill skrattretande hur väl Joshua kan läsa av nittonåringens tankegångar, vilket leder till att han kramar om Zihao hårt. Med ansiktet i den tjocka pälsen, det kittlas men det är så bekvämt. Tröstande pillar han med det tjocka håret.
"Varför inte ligga i en hög?" Frågar Noah, som inte han heller förstått dig på situationen, spelar det någon roll? Nej.

”Det är bara lite udda”, mumlade Yaosu och himlade med ögonen, för att sedan vända blicken mot Weimins sockor. ”Vem har gett Weimin sockor? Han är redan tillräckligt bortskämd som det är..” stönade tjugoettåringen och slog löst till sin yngsta bror. Och så började det tjafset igen. Zihaos stackars öron klarade varken av Noahs röst eller Yaosus gnällande. Vilken jävla röra. Varför hade precis alla i huset förutom djuren och Ms Lewis funnit sin väg till artonåringens säng? Irriterande, konstaterade han för sig själv och kröp upp i pojkvännens famn.

"Tycker faktiskt att ni alla tre är bortskämda, men jag kan ju ändå få sticka sockor åt honom?" Påpekar Joshua tyst och håller för Zihaos öron lite grann, så att allas röster inte ska höras alldeles för mycket. I vargform hör ju nittonåringen trots allt mycket mer än de andra, vilket måste vara riktigt jobbigt. Med ansiktet vid Zihaos nacke börjar han än en gång att fläta den mörka pälsen, flätor är fina.

Urk, det värsta med hela situationen var att Zihao fortfarande inte var mätt. Inte ens i närheten faktiskt, vilket resulterade att magen fortsatte mullra som ett ilsket åskmoln. Väldigt passande, eftersom han var ungefär lika road som ett sådant.
”Jag kan inte direkt säga emot dig, men Weimin är betydligt mer bortskämd än vad jag och din fästman är”, sade Yaosu utan att ritkigt tänka sig för vad drt ritkigt var han sa. ”Åh, jag kanske inte fick berätta det där? Eller vet ni redan?” Undrade han och sneglade bort mot Samuel och Noah. Bra jobbat.

Så fort orden från Yaosus mun kommer ut, sätter Samuel sig raskt upp, vilket leder till att Noah faller ner mot golvet.
"Skämtar du med mig?!" Utbrister nittonåringen.
"Samuel.." börjar Joshua, men den äldre lyssnar inte, och griper sedan tag om sin lillebrors tröja, bara för att dra upp honom från sängen och ut ur rummet där de kan prata själva. Varför.. varför. Kan ingen av Xie bröderna hålla hemligheter? Han ligger definitivt illa ute nu.

Nej, nej, nej. I samma sekund som Joshua drogs bort från Zihao, kände nittonåringen nästan genast hur paniken letade sig upp längsmed ryggraden. Men innan han hann ta ett endaste steg, hade en ytterst skamsen Yaosu redan fångat in honom.
”Låt dem prata..” mumlade han och drog upp den sprattlande pälsbollen i famnen, trots att han var betydligt mindre än den yngre brodern. ”Förlåt, jag borde inte ha sagt någonting, har ju lika mycket problem som Weimin”, mumlade han och låste fast händerna i den mjuka pälsen som precis alla verkade älska. Dumma Yaosu, nu hade han verkligen ställt till det.