Life - Lupple & Medi PRS

Hon skrattade och tog upp ett knöglit papper med slarvig handstil.
"Det här är din." Hon flinade.
"Det är vad jag tror. Din handstil är säkert bättre men du var frustrerad. Det var ungefär en vecka efter jag flyttat in i lägenheten." hon pekade på fläckar.
"Smuts antar jag."

Gabriel såg upp och såg på pappret och skrattade tyst. "Åh ja, den är min. Jag var förbjuden att be om ursäkt rakt ut för att inte trigga ditt minne så jag försökte be om ursäkt lite under ytan. "Viskade han roat.

"Du skrev väldigt fina dikter." sa hon och flinade. Sen tog hon upp ett papper som glittrade svagt om man rörde det i vissa lägen.
"kung Edward helt klart." Hon log.
"Jag gillade nog hans brev mest. Hans handstil var lätt att läsa medans pappret var så vackert."

Han flinade lite. "Jag försökte. "Viskade han och såg på pappret och nickade. "Helt klart, det är väldigt fint. "Viskade han och rörde vid pappret.

Hon lade ner det och tog upp ett papper som inte var vitt från början. Det var sandfärgat och hon visade. Det var snirklig hanstil. Man såg mycket väl att det var skrivit i bläck.
"Mis." Flinade hon.
"Jag har rätt eller hur?" Hon tog upp ett gulnat papper och visade.
"Din fars. Han skrev sina i med små tassavtryck." Hon pekade ut dem.

Gabriel skrattade och nickade. "Helt klart. "Sa han leendes för att sedan titta på pappret hon visade. "Jag ser. "Viskade han med ett mjukt leende.

"Din far verkade vara så trevlig." hon såg upp.
"Lever han fortfarande?" Hon tog upp ett nytt papper.
"Det här är fortfarande du. Du har blivit bättre på att skriva men du har din stil."

"Han var underbar. "Viskade han och skakade på huvudet. "Nej han, är död.." Mumlade han. "Men han hade ett riktigt bra liv. "Sa han med ett leende på läpparna. " Ja jag antar att jag har det. "Viskade han leendes.

Hon såg ner.
"Jag ber om ursäkt." Hon smekte hans kind.
"Jag trodde han levde och du bara tog titeln." Hon log svagt och tog upp ett brev och visade.
"Vem tror du?"

Gabriel skakade på huvudet. "Det funkar inte så. "Sa han tyst. "Alfan blir besegrad av den nya alfan och alla hans krafter går över till den andre. "Mumlade han. "Sedan går det fort, vår åldring stannar typ upp när vi är vargar men samma sekund du slutar att vara varg så åldras du väldigt fort. "Sa han tyst. "Men men. "Sa han sedan lite mer muntert och tittade på brevet och skrattade. "Det där är från Sammy. "Flinade han.