Skriva av sig-tråden

Det är klart att du kommer fixa det här! ♥

Kan aldrig min mamma berätta att jag är fin som jag är? Måste hon alltid påpeka mina brister? Är det rätt?

Blir så förbannad, nej förresten, jag blir så ledsen. Jag har varit deprimerad, jag har knappt orkat gå till skolan eller resa mig ur sängen flera perioder av mitt liv. Men mamma har aldrig lagt märke till det. Oftast har det berott på blickarna. Nedvärderingar och kommentarer. Jag orkade det inte, och den som fick mig att må sämst var hon. Hon var tvungen att kommentera allt jag hatade med mig själv. Jag har kommit över det till stor del, hon är inte jag och hon kommer aldrig förstå mig.

Men nu sa hon någonting. Någonting som blev för mycket. Jag har gjort framsteg, jag har gått upp i vikt och för en gångs skull var jag stolt över mig själv, så jävla stolt över mig. Men då kom hon, alltid kommer hon och förstör. Den här gången handlade det om en tunika, en tunika som jag skulle ha ett skärp i midjan till. Jag tyckte om det, det var fint helt enkelt. Men det var då hon sa detta någonting. Hon sa, inte ordagrant men andemeningen, "Det är finare utan skärpet, du ser sjukligt spinkig ut med". Varför? Kanske var det för att hon inte tål se mig lycklig, eller för att det ligger i hennes natur att jämföra mig med min syster och då nedvärdera mig för att jag alltid kommer vara sämre. Vad det än var så gjorde det ont.

Elley: *skickar flera stora kramar till dig*

låter som min styvpappa det där, och pappas fru är likadan. båda ska alltid påpeka mina brister och att jag inte duger, att jag är ful, osv.

Jag vet hur det är att ta åt sig, såna meningar som vanligtvist inte skulle skada någon, men vissa är ju jättekänsliga, så såna små saker som "det där bältet passar inte, du ser såhär/såhär ut i det" kan såra.

Hoppas verkligen att det blir bättre snart. Jag skulle säga "skit i henne, och bry dig inte" men jag vet hur svårt det är! Det är inget man gör lätt, det går ibland inte att bara sluta bry sig. Och så är ju hon din mamma.

Stay strong. Du är så mycket bättre ♥

Elley
Din mamma ska inte behandla dig sådär. Du ska inte behöva känna sådär för att din mamma säger något. Lyssna på mig, du är fin som du är! Din mamma ska inte berätta om dina brister, nej hon ska berätta vad som är vackert och unikt med dig. Hon ska sluta jämföra dig med din syster, ni är inte sammq person. Alla är unika. Du kanske kan försöka prata med din mamma? Jag vet att du klarar det!

Elley Gumman, det är inte rättvist. Du är fin och bra precis som du är! En mamma ska inte bete sig sådär. Kan du säga åt henne att du faktiskt blir sårad? Säg åt henne att hon inte kan säga sådär. Eller fungerar det inte?

Min mamma kan ibland slänga ut ganska onödiga kommenterar hon också. Det värsta är att nu när jag är som sjukast i anorexi och djupt ner i en depression och är fylld av självhat - då börjar hon kommentera mitt utseende? Räcker det liksom inte med att jag hatar mig själv så mycket att jag vill dö, måste hon bekräfta mina tankar om mig själv?

Hon sa t.ex. att jag såg förjävlig ut i håret, att jag måste färga det för att folk ska ta mig seriöst, att jag måste klippa mig för att se duktig och fin ut. Tack mamma!? Jag vet att mitt hår ser förjävligt ut, men det spelar ingen roll vad jag gör med det eftersom att näringsbristen visar sig mest i hud och hår. Jag orkar inte bry mig, jag har viktigare saker att fokusera på än mitt hår! Och jag tycker faktiskt inte att håret är det fulaste på min kropp. Jag är ganska nöjd med mitt hår. Fast jag föll, jag orkade inte lyssna på hennes tjat. Jag färgade håret.

Ugh. Jag mår så dåligt, det känns som jag har förstört så mångas nyårsafton idag. Jag vill bara gråta

Jag har haft en slags cancer i örat, och nu känner jag igen tusentals saker som tyder på att jag har det igen.. Yeay... Efter operationen mådde jag helvetiskt illa och hade huvudvärk och feber i två veckor!! Och operationen tar minst fyra timmar, sex timmar i mitt fall. Och man får inte tvätta håret på två veckor, fräsch man känner sig då..

Well, yeah. Det enda som kan sägas var att operationen inte var så hemsk, när jag var nervös, gjorde som jag alltid gör, upprepade i huvudet:

You might belong in Gryffindor, were dwell and brave at heart, their daring, nerve and chivalry set Gryffindors apart. ♥
Jag är Gryffindor enligt JKs test ♥

^men herregud!!! *kram*
Var du vaken under operationen??? oh dear.

Hah, jag som var så ledsen över att jag inte skulle fira med alla mina vänner som firat kvällen/natten tillsammans, men hade inte velat det ändå. Fick reda på att de varit sjukt fulla hela tiden ändå. Jag menar, kom igen? De är fjorton? Tycker att det är sorgligt att de inte kan roa sig utan alkohol. Åhh, blir så sur på dem, vet inte ens om jag orkar med dem mer. Alla mina vänner håller på så, och jag vill varken umgås med dem när de är så eller göra det själv.

Och de tycker jag är patetisk för att jag tycker att det är dumt? vafan. åh, orkar inte. Och 2012 som skulle bli toppen. Orkar inte, de kommer säkert supa varje chans de får. Jag är så jävla besviken på dem.

linnvendela jag förstår dig ska också försöka göra det