Life - Lupple & Medi PRS

Hon smekte hans kind.
"Du mådde säkert sämst för jag visste inte vad som hade hänt. Jag hade bara ont då och då." hon såg på honom.
"Men du hade säkert ont jämt."

Han skrattade till. "Nej det är sant. " Sa han tankfullt. "Ja det lärde mig i alla fall att kontrollera mig. Jag ville inte skada någon igen. "Viskade han och nickade. "Jag hade väldigt mycket ånger. Och jag hatade mig själv. "Sa han ärligt.

"Men jag tror du inte ångrar dig nu. Du satte liksom en stämpel att du skulle ha mig." Hon log svagt.
"Jag tror du även såg till att jag hade mat när jag bodde i stan."

Han flinade lite. "Nej just nu ångar jag mig inte. "Viskade han. "Du bär mitt barn och ärren är rätt sexiga, som om du klarat av stora prövningar vilket du också har. "Viskade han och pussade hennes kind. "Ja jag försökte gottgöra dig på alla sätt jag kunde. "Viskade han.

"Det var inte bara du som handlade mat. Jag tror de andra hjälpte till. Jag fick lappar om att hålla mig inne och ta hand om mig. Jag fick så mycket kärlek." Hon log.
"Jag har faktiskt sparat alla brev."

Gabriel flinade lite och nickade. "Såklart, du har alltid haft änglar på dina axlar och så kommer vår dotter också ha det. "Viskade han och log stort. "Har du? Vad häftigt. "Viskade han.

"Jag kan hämta dem." Hon pekade på en stor låda.
"Där i ligger typ ett år. Har fyra lika stora." Hon såg på honom.
"Fick flera om dagen." Hon smekte hans kind.
"Jag kan nog gissa vilka som är dina nu."

Han skrattade till och såg mot lådan. "Om du vill läsa dem så kan vi göra det. "Log han och smekte henne över kinden. "Ja det tror jag du kan också "Viskade han.

"Jag har läst dem så många gånger. Jag kan lätt hitta Mis handstil. Jag tror Jag hittar kung Edward. Jag tror din far skrev till mig." Hon log.
"Så ska vi se om jag har rätt?"

Gabriel flinade lite. " Säker? För jag tror hon kan fler än en handstil. "Sa han lekfullt men nickade. "Vi kan titta på dem. "Log han och reste sig upp och bar dit den första lådan och ställde den på sängen bredvid henne och satte sig igen.